Hur känns det??

[Ireland]

Lite känslig fråga kanske.. men går det att förklara känslan vid förlossning? Visst alla känner väl olika.. Jag är såå sugen på att skaffa barn, men är så otroligt smärträdd. Fasr det kanske inte är nåt man tänker på då. Hade det varit så hemskt hade ju inte folk skaffat mer än 1 barn ju!

 

[TinyWiny]

Sv: Hur känns det??

Skaffa barn om du vill strunta i smärtan som du sa är det olika för alla ingen kan garantera något mer än att när du har ditt barn i famnen så är det värt mer än något annat i världen

 

[Ireland]

Sv: Hur känns det??

ja det är väl så.. man tänker när man ligger där att ALDRIG MER men sen när man väl har den i famnen är det bortglömt! Ska ha barn så fort jag jobbat i ett år.. Så man får föräldralön.. suck vill ha barn NU!

 

[Gandalf]

Sv: Hur känns det??

Lite känslig fråga kanske.. men går det att förklara känslan vid förlossning?

Nej, jag tycker inte att känslan eller smärtan går att beskriva. Jag kan inte ens minnas hur det kändes. Jag minns att jag hade för j*vligt ont men jag kan inte minnas hur det kändes. Det är nästan så att jag känner mig nyfiken på att få uppleva det igen just därför. Men som sagt, det är ingen idé att oroa sig. Du kommer att fixa det, det finns bra bedövning, barnet kommer ut vare sig du just i den stunden vill det eller inte

 

[oz_joj]

Sv: Hur känns det??

Nej, jag tycker inte att känslan eller smärtan går att beskriva. Jag kan inte ens minnas hur det kändes. Jag minns att jag hade för j*vligt ont men jag kan inte minnas hur det kändes. Det är nästan så att jag känner mig nyfiken på att få uppleva det igen just därför. Men som sagt, det är ingen idé att oroa sig. Du kommer att fixa det, det finns bra bedövning, barnet kommer ut vare sig du just i den stunden vill det eller inte

Håller med fullt ut. Jag tycker det var en häftig upplevelse och kan skaffa ett till barn bara för att se att jag klarar det igen!

 

[Eufemia]

Sv: Hur känns det??

När jag fått min första vill jag direkt ha en till. Smärtan glöms bort (visst gör det obeskrivligt ont både före, under och efter fölossningen ) Jag var oberedd på att det skulle göra ont där nere i tre veckor efteråt. Toalettbesök var ett h****te
Du kan tala med psykolog om din rädlsa och det finns epidural!! Bäbisen är värd all smärta man blir ju så otroligt kär i sitt lilla knyte

 

[ny hästägare]

Sv: Hur känns det??

Hej!
Jag förstår precis hur du känner!!!
När jag fick mitt första och sista barn så var jag väldigt ung och gick in för att det man inte vet har man inte ont av, vilket var en väldans tur eftersom jag också är smärträdd så in i vassen. Grät när jag var tvungen att ta om blodprovet eftersom jag hade gift mig så jag var inte samma person längre och fick göra om det.

Skulle jag skaffa en till vilket aldrig kommer att ske så skulle jag utan tvekan göra kejsarsnitt.

När mitt satte igång så tog jag ryggmärgsbedövning och det känns inte att få den. Man får en liten bedövningsspruta innan och man har så mycket annat att tänka på.

Om du verkligen vill ha barn tycker jag att du ska prata med din barnmorska om hur du känner. Hon kan hjälpa dig hela vägen fram till förlossning och stötta för att du ska känna att det är okej. Även självklart din sambo/make så att alla är införstådda med att du är rädd. Det är inget att skämmas över!!! Utan tala öppet om det.

Lycka till!

 

[Snurrfian]

Sv: Hur känns det??

Hej!
Jag förstår precis hur du känner!!!
När jag fick mitt första och sista barn så var jag väldigt ung och gick in för att det man inte vet har man inte ont av, vilket var en väldans tur eftersom jag också är smärträdd så in i vassen. Grät när jag var tvungen att ta om blodprovet eftersom jag hade gift mig så jag var inte samma person längre och fick göra om det.

Skulle jag skaffa en till vilket aldrig kommer att ske så skulle jag utan tvekan göra kejsarsnitt.

En stor jättevarning, det gör inte mindre ont med kejsarsnitt, nästan värre ärligt talat... Och jag har gjort både varianterna... Så är du smärträdd ta tag i det istället för att tro att det är enkel utväg med snitt... Om däremot själva förlossningen skrämmer dig, då kan det vara värt att börja prata om snitt. Det är en hel del sprutor inblandat i snitt som om ett blodprov bekymmrar dig så är inte snitt något att tänka på...

 

[jerseyko]

Sv: Hur känns det??

Jag har velat skaffa barn i över 1 år med min sambo!
Först kände jag bara lusten av att ha bebisen i magen och inget mer, absolut inte föda. Efter att tiden gått och jag mer och mer vill ha en knodd, jag skiter i hur ont det gör, hur lång tid det tar, hur mycket det blöder osv, jag tänker minsan föda det oxå och göra allt som hör till.

Och inte blir ju längtan mindre när sambon har en dragningskraft åt barn och dom bara älskar honom
Hälsar vi på svärmor som är dagbarnvårdare kan de leka lite med mig och hålla i handen, men dom ska jämt upp och sitta i hans knä, jag smälter direkt.
När vi åkte till åland förra helgen hamnade vi bredvid en familj, de hade 3 barn och den yngsta var kanske 3-4 år. Ungarna var grymt charmiga och alla tyckte dom va söta när dom sprang runt och lekte, så kommer den yngsta tjejen fram till min sambo, klättrar upp i hans knä och sätter sig där! Mamman frågar "Ska du inte vara med oss?" och dottern svarar "Nej, jag vill sitta här!"

 

[Roheryn]

Sv: Hur känns det??

Att beskriva känslan är svårt, men man kan ju försöka: I början av förlossningen kändes det ungefär som mensvärk, men ganska snart blev det en "periodisk" smärta istället för att det gör ont hela tiden. Detta i kombination med att man känner livmoderns muskler dra ihop sig. Den sortens smärta tyckte jag inte var svår att stå ut med - det gjorde bara ont i korta "stötar" varannan - var tredje minut, och det var lätt att göra det bättre med lustgas.

Sista delen av förlossningen (ca 1 tim av totalt 12-13 timmars förlossning) var rakt av den värsta situation jag någonsin befunnit mig i. Känslan just då var att barnet satt fast i mitt bäcken. Vilket inte alls var sant - jag hade enligt b.m. ett brett bäcken och sista delen av förlossningen gick ovanligt snabbt för en förstföderska. Men känslan var "det sitter fast och jag vet inte hur jag skall göra för att få loss det". Smärtan fanns där då också, men det var inte den som var det jobbiga.

Efter förlossningen var jag de första timmarna förvånad över att jag överlevt, och sedan förvånad över hur oerhört snabbt det gick för kroppen att återhämta sig och bli "normal" igen. Den känslan var underbar! Jag var ute och gick dagen efter förlossningen och bara NJÖT av att vara icke-gravid.

Såhär i efterhand kan jag tycka att det var jobbigare att vara gravid i nio månader än att genomlida en förlossning på 12-13 tim. Både graviditet och förlossning helt utan komplikationer, skall tilläggas.

Jag har ett barn och det kommer inte att bli fler. Förlossningen och det som hör samman med den är bara en liten, liten del i det beslutet (men finns med, det skall inte förnekas).

 

[Mustasukka]

Sv: Hur känns det??

Jag tyckte det kändes som att kroppen höll på att slitas sönder åt alla håll under värkarna. De kom med 30 sek mellanrum och höll i sig 1 min.
Hade inte mycket till pauser.
Då började jag säga att jag fick panik och behövde smärtstillande.
Fick först lustgas, men tyckte det var läskigt att bli så snurrig.
Så jag fick epidural, all smärta släppte och jag somnade och vaknade 2 timmar senare av krystvärkarna.
De gjorde inte ont i sig, det som kändes var när huvudet skulle ut. Trodde det brann i underlivet på mig.
Sa efteråt att jag helst inte gör om det.

Men nu sitter jag här, med 24 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum..

 

[oz_joj]

Sv: Hur känns det??

När jag fått min första vill jag direkt ha en till. Smärtan glöms bort (visst gör det obeskrivligt ont både före, under och efter fölossningen ) Jag var oberedd på att det skulle göra ont där nere i tre veckor efteråt. Toalettbesök var ett h****te
Du kan tala med psykolog om din rädlsa och det finns epidural!! Bäbisen är värd all smärta man blir ju så otroligt kär i sitt lilla knyte

För mig försvann nog smärtan ganska direkt efter förlssningen och varken kiss eller nummer 2 gjorde ont att utföra. Kändes dock som om jag var väldigt trött i svanskotan och det blev obekvämt att sitta för länge i några dagar efteråt inkl sitta länge på toa...

 

[Lambi]

Sv: Hur känns det??

Nyper ngn mig så gör det ont!

Ändå har jag fött fyra barn... märkligt

 

[ny hästägare]

Sv: Hur känns det??

Jag kan bara tala för mig själv men det har tagit 6 år att ha smärtfritt samlag. Jag sprack och det läkte inte ihop så bra. Sen så tappade jag så mycket i vikt så en graviditet för mig är uteslutet. Men skulle det ädå vara så så skulle jag i allafall välja kejsarsnitt. Så känner jag.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur känns det??

Hej svejs..!!! Har skrivit detta innan men jag skriver det igen,
en kompis till mig beskrev det som att " skita ut en fyrkantig stol".
Jag fick mitt första när jag var 22 och jag var faktiskt inte speciellt rädd eftersom dom som jag kände sa att smärtan går över så fort barnet kommit ut. Insåg också att man ju faktiskt inte dör av smärtan, det finns ju hjälp om det nu gör för ont..

Det är värt allt jag lovar har faktiskt fött tre stycken

Lycka till

ps, 1:a(1990) tog 7 tim, 2:a(1992) 2 tim och den 3:e(2000) tog 6 tim
ds

 

[Ireland]

Sv: Hur känns det??

Tack för alla svar! Tycker det är jätteintressant att höra allas historier om hur de små kom till. Kan knappt vänta tillls jag får min!

 

[Snurrfian]

Sv: Hur känns det??

Jag kan bara tala för mig själv men det har tagit 6 år att ha smärtfritt samlag. Jag sprack och det läkte inte ihop så bra. Sen så tappade jag så mycket i vikt så en graviditet för mig är uteslutet. Men skulle det ädå vara så så skulle jag i allafall välja kejsarsnitt. Så känner jag.

Men då har de ju gjort ett klart fel när de sydde ihop?! Du skulle har sökt hjälp för det på ett tidigt stadium!! Jag sprack "hela vägen" och ändå så skulle jag lätt välja det igen mot snittet som jag tre år senare, vid nästa förlossning kände av igen... Och då hade jag ett helt problemfritt snitt och var ovanligt pigg enligt barnmorskor och läkare... Att du tappar vikt kan ju knappast ha med förlossningen att göra, möjligtvis som något posttraumatisk stress men det är ju sånt som man måste söka hjälp för.

 

[ny hästägare]

Sv: Hur känns det??

Jag hade fått nog av alla smärtor. Visst var det dumt att inte söka hjälp, tänkte det många gånger men inte. Idag fungerar jag bra.

Viktminskningen hade med graviditet och amning att göra. Under grav gick jag inte upp mer än magen. Och efteråt rasade jag ännu mer i kilo, ammade bara 6 veckor. Jag väger i dag 46 kilo och skulle jag bli gravid igen ja det vill jag inte ens tänka på hur jag skulle se ut då, ser redan ut som en benrangel.

Nej jag har hittat min plats i den stora världen att vara fostermamma och bättre "jobb" finns inte. Varför skaffa egna när det redan finns massor som behöver värme och kärlek (en liten parantes från ämnet)

Jag är glad för alla andra som det fungerar bra för.

 

[ulda]

Sv: Hur känns det??

Ja visst känns värk-smärtan väldigt mycket men jag är inte säker på att det är ordet "ont" som är rätt beskrivning. Den är bara mer eller mindre intensiv, så man har ju rätt bra koll på smärtan. Det är ju inget som kommer plötsligt (ingen förvåningseffekt alltså). Däremot, det jag tyckte var enormt jobbigt under förlossningen var just att det var så jobbigt. Det var jättejobbigt att andas, andas, andas hela tiden. Värsta träningspasset - jag kan tänka mig att det är lättare om man är vältränad (men vem är det i slutet av graviditeten).

(jag höll på i 21 timmars värkarbete, ända fram till krystvärkar, men sen slutade det ändå med kejsarsnitt)

 

[Sweet Chili]

Sv: Hur känns det??

Och jag får väl skilja mig från mängden. Har visserligen hög smärttröskel, men skulle inte säga att det smärtade att föda. Det kändes men det var inte smärtsamt. Och nej, jag ljuger inte, jag har slutat berätta om min förlossning, då jag tröttnat på folk som ler lite sockersött åt mig. :smirk:

Jag var inte rädd för att de skulle göra ont. Jag kände mig som lugnet själv innan och under förlossningen. Det känns lite som om man går in i sig själv och låter kroppen ta över. Svårt att beskriva, men det är så det känns.

Förlossningen gick väldigt bra, det var mitt första barn och det tog ca 11 h från att jag kände den första lilla värken. Tog lustgas i slutet, men blev väldigt irriterad på min barnmorska som envisades med att jag skulle höja dosen hela tiden, vilket jag inte ville. Jag gillade inte när man började känna av att man tappar kontrollen, vilket det kändes som när man andades för mycket i den.

Så jag hade nog en väldigt smidig förlossning. Tycker tiden efter förlossningen var mycket värre.