Hej!
Efter en desperat sömnlös natt kom jag att tänka på mitt gamla favoritforum Buke och att människor här brukar ha mycket kunskap och sunt förnuft.
Jag har igår flyttat med min katt och är nu chockad över att han uppenbarligen tycker det här är hemskt och är chockad.
Situationen är denna. Katten är 10 år gammal, kastrerad hankatt. Jag har haft honom sedan han var kattunge och jag var 20. Vi har tillsammans flyttat ganska många gånger då jag dels har flyttat en del för jobbets skull och dels de senaste åren har bott i andrahand i sthlm vilket tyvärr har inneburit mycket flyttande.Han har haft perioder som innekatt fast med balkong att vara på (där han aldrig var) och han har varit ute, han har även varit 100& innekatt. De senaste sex månaderna har jag haft en ganska l mörk lägenhet mot skogig innegård i ett lugnt område, där har han fått hoppa in och ut genom fönstret och kunnat vara ute några timmar per dygn, han har däremot absolut vägra gå ut så fort det har legat snö eller varit rejält kallt. Han har varit glad och harmonisk, ibland lite rastlös när vädret har hållt honom inne men ingen katsastrof.
Jag har alltid upplevt att våra flyttar har gått bra. Första dagarna är alltid en omställning och han har kunnat vara lite orolig och gärna krupit in och tryckt i små utrymmen nån timme men väldigt fort anpassat sig och blivit "normal".
Så igår flyttade jag igen, till en bostadsrätt som jag då hoppas ska kunna bli mer permanent för både honom och mig, dvs inga mer flyttar.
Och han freakar ur totalt. Beteendet var annorlunda redan på en gång. Han skrek oavbrutet tills dess att jag hade bäddat upp sängen (inom en timme vi var inne, ville att han skulle ha en plats) och kröp sedan in under bäddmadrassen och låg där under i mitten av sängen i timmar. Jag lät honom vara och tänkte att det snart går över. Jag höll det med flit lugnt här, packade inte upp mer än ett par nödvändiga kartonger och spenderade sedan kvällen i sängen med honom för att se om han kände sig tryggare. Kvällen gick bra, han låg med mig ovanpå sängen men varje gång jag lämnade sovrummet (lgh är en 2a m kök) blev han orolig. Han var ovillig att lämna sovrummet och när han gjorde det skrek han oavbrutet (hööööga jamanden, han har röstresurser). Innan jag somnade för natten runt elva hade jag lyckats truga i honom lite mat och han hade varit på sin låda i hallen. Allt under jamanden och skyggt beteende (vaksamt strykande längs med golvet och stirrig blick).
kl tre inatt vaknar jag av att han sitter i vardagsrummet och skriker. Jag går upp, lugnar och bär med mig honom till sängen. Han upprepar, går ut och skriker. Jag följer med honom till köket, trugar i honom ytterligare några få pellets mat men han vill inte ha. Bär med mig honom till sängen, han flyger ut i rummet.
Det här pågår sedan hela natten. Jag provar att lugna. Jag provar att bestämt hyscha. Jag blir tillslut rejält arg. Jag provar att sedan ignorera och låta honom skrika upp till kanske 15 minuter för att se om han tystnar men icke. Han är orolig och skriker konstant medan han rör sig runt i lgh. Tre timmar håller vi på innan han tystnar något och jag somnar. När jag vaknade vid 10 låg han gömd under mitt täcke.
Bortsett från att jag var vaken med honom 03-06.30 i natt är jag rädd att han stör grannarna. Jag vill inte att vår första helg här ska innebära att det enda dom hör är en katt som skriker hela nätterna.
Nu ligger han återigen och gömmer sig under täcket. Min instinkt är att plocka ut honom och försöka få honom att röra sig runt i lgh dagtid och vänja sig men jag har provat 1 gång under fm, han vill bara in under täcket. Jag har ställt i ordning en liggandes flyttkartong och bäddat den med filtar och hängt för en t-shirt för öppningen och ställt den i lägenhetens lugnaste hörn bredvid sängen, tänkte det kunde vara skönt för honom. Han vill inte vara där.
Lägenheten skiljer sig inte mycket mot den förra. Den är egentligen bara ljusare och har fönster mot två väderstreck till skillnad från den förra. Möjligtvis lite mer ljud utanför fast med väldigt isolerade fönster, jag hör knappt något. Det är tystare inne i själva byggnaden här än i förra.
Nu blev det här väldigt långt men jag ville ge så mycket info som möjligt. Snälla hjälp mig med hur jag hanterar detta. Jag kan inte ha det så här för någons skull. Han är olycklig, jag kommer bli vansinnig om jag ska vara vaken hela nätterna och som granne skulle jag inte heller acceptera det.
Någon som har tankar om vad jag ska göra?
Efter en desperat sömnlös natt kom jag att tänka på mitt gamla favoritforum Buke och att människor här brukar ha mycket kunskap och sunt förnuft.
Jag har igår flyttat med min katt och är nu chockad över att han uppenbarligen tycker det här är hemskt och är chockad.
Situationen är denna. Katten är 10 år gammal, kastrerad hankatt. Jag har haft honom sedan han var kattunge och jag var 20. Vi har tillsammans flyttat ganska många gånger då jag dels har flyttat en del för jobbets skull och dels de senaste åren har bott i andrahand i sthlm vilket tyvärr har inneburit mycket flyttande.Han har haft perioder som innekatt fast med balkong att vara på (där han aldrig var) och han har varit ute, han har även varit 100& innekatt. De senaste sex månaderna har jag haft en ganska l mörk lägenhet mot skogig innegård i ett lugnt område, där har han fått hoppa in och ut genom fönstret och kunnat vara ute några timmar per dygn, han har däremot absolut vägra gå ut så fort det har legat snö eller varit rejält kallt. Han har varit glad och harmonisk, ibland lite rastlös när vädret har hållt honom inne men ingen katsastrof.
Jag har alltid upplevt att våra flyttar har gått bra. Första dagarna är alltid en omställning och han har kunnat vara lite orolig och gärna krupit in och tryckt i små utrymmen nån timme men väldigt fort anpassat sig och blivit "normal".
Så igår flyttade jag igen, till en bostadsrätt som jag då hoppas ska kunna bli mer permanent för både honom och mig, dvs inga mer flyttar.
Och han freakar ur totalt. Beteendet var annorlunda redan på en gång. Han skrek oavbrutet tills dess att jag hade bäddat upp sängen (inom en timme vi var inne, ville att han skulle ha en plats) och kröp sedan in under bäddmadrassen och låg där under i mitten av sängen i timmar. Jag lät honom vara och tänkte att det snart går över. Jag höll det med flit lugnt här, packade inte upp mer än ett par nödvändiga kartonger och spenderade sedan kvällen i sängen med honom för att se om han kände sig tryggare. Kvällen gick bra, han låg med mig ovanpå sängen men varje gång jag lämnade sovrummet (lgh är en 2a m kök) blev han orolig. Han var ovillig att lämna sovrummet och när han gjorde det skrek han oavbrutet (hööööga jamanden, han har röstresurser). Innan jag somnade för natten runt elva hade jag lyckats truga i honom lite mat och han hade varit på sin låda i hallen. Allt under jamanden och skyggt beteende (vaksamt strykande längs med golvet och stirrig blick).
kl tre inatt vaknar jag av att han sitter i vardagsrummet och skriker. Jag går upp, lugnar och bär med mig honom till sängen. Han upprepar, går ut och skriker. Jag följer med honom till köket, trugar i honom ytterligare några få pellets mat men han vill inte ha. Bär med mig honom till sängen, han flyger ut i rummet.
Det här pågår sedan hela natten. Jag provar att lugna. Jag provar att bestämt hyscha. Jag blir tillslut rejält arg. Jag provar att sedan ignorera och låta honom skrika upp till kanske 15 minuter för att se om han tystnar men icke. Han är orolig och skriker konstant medan han rör sig runt i lgh. Tre timmar håller vi på innan han tystnar något och jag somnar. När jag vaknade vid 10 låg han gömd under mitt täcke.
Bortsett från att jag var vaken med honom 03-06.30 i natt är jag rädd att han stör grannarna. Jag vill inte att vår första helg här ska innebära att det enda dom hör är en katt som skriker hela nätterna.
Nu ligger han återigen och gömmer sig under täcket. Min instinkt är att plocka ut honom och försöka få honom att röra sig runt i lgh dagtid och vänja sig men jag har provat 1 gång under fm, han vill bara in under täcket. Jag har ställt i ordning en liggandes flyttkartong och bäddat den med filtar och hängt för en t-shirt för öppningen och ställt den i lägenhetens lugnaste hörn bredvid sängen, tänkte det kunde vara skönt för honom. Han vill inte vara där.
Lägenheten skiljer sig inte mycket mot den förra. Den är egentligen bara ljusare och har fönster mot två väderstreck till skillnad från den förra. Möjligtvis lite mer ljud utanför fast med väldigt isolerade fönster, jag hör knappt något. Det är tystare inne i själva byggnaden här än i förra.
Nu blev det här väldigt långt men jag ville ge så mycket info som möjligt. Snälla hjälp mig med hur jag hanterar detta. Jag kan inte ha det så här för någons skull. Han är olycklig, jag kommer bli vansinnig om jag ska vara vaken hela nätterna och som granne skulle jag inte heller acceptera det.
Någon som har tankar om vad jag ska göra?
