Shaggy
Trådstartare
Min stackars Nova blir rädd för allting som inte ser ut som det brukar och när hon väl blivit rädd så stannar rädslan kvar även om vi kommer till ställen som ser helt normala ut.
För några dagar sedan så frös ett rör som går under vägen vid stallet igen. Detta gjorde att vattnet från en liten bäck rann över vägen istället för genom röret. Resultatet blev issörja på vägen. När jag skulle rida över detta ställe så blev hon givetvis rädd men vi tog oss över och eftersom hon inte blivit panikslagen så löste sig resten av turen ganska bra. Idag hade det varit folk där och grävt fram röret och tinat det. Detta gjorde att snövallarna inte såg ut som vanligt och vägen var ju inte heller som vanligt. Detta medförde total blockering hos Novan
. Efter mycket övertalning så tog vi oss långsamt förbi detta ställe men sedan var hon rädd för ALLT. Jag fick vända ca 600 m från stallet och den sträckan hade det säkert tagit 30 minuter att ta sig . Hemmåt gick det mycket fortare men hon var lika spänd och rädd ändå. När vi kom till det "översvämmade" stallet så gick jag lite fram och tillbaka över det och då var det ok men då stod jag på marken eftersom jag alltid skrittar av henne på slutet avsuttet.
Detta är inte enda gången. På sommaren så går det knappt att rida ut på henne för hon blir rädd för vad som finns i slyn utefter vägen. Om det har snöat under natten blir hon rädd för då ser inte gärdena likadan ut. Finns det vattenpölar så bli hon rädd för dom. Finns det spår från exempelvis en bil som åkt av vägen så blir hon panikslagen osv. Och nej hästen är inte löjlig hon är verkligen rädd.
Hästen är possitiv och framåt när vi rider på helt nya vägar och hon är inte rädd för speciellt mycket saker (utom traktorer och vägskrapor) men en nyhet i en miljö hon känner till klarar hon inte av. Står jag på marken så löser sig de flesta problemen ganska bra. Det kan krävas lite övertalning men vanligen följer hon efter och litar på mig. Skickar jag henne före så blir det besvärligare men det brukar räcka att jag går något framåt så att hon känner att jag är med men när det kommer till ridningen så går det inte.
Hur sjutton ska jag hjälpa henne. Det här är ju inte bara jobbigt för mig utan hon har ju jätteproblem med det. Om inte annat så mår hon inte bra av att sänka sin rygg på detta sätt och att göra de pallnitar hon gör för att hon blir rädd. Tyvärr märker jag att hon mår dåligt även psykiskt av detta. Matte ber henne gå framåt och hon är rädd vilket gör att hon inte vet hur hon ska lösa problemet. Jag försöker verkligen lugna ner henne men det går inte hon är för blockerad och tar inte in vare sig lugnande klappar eller beröm.
Min hovslagare har sagt om hästen att hon har extremt mycket flyktinstinkt och det stämmer nog. Som tur är så flyr hon vanligen inte utan låser sig fullständigt istället.
För några dagar sedan så frös ett rör som går under vägen vid stallet igen. Detta gjorde att vattnet från en liten bäck rann över vägen istället för genom röret. Resultatet blev issörja på vägen. När jag skulle rida över detta ställe så blev hon givetvis rädd men vi tog oss över och eftersom hon inte blivit panikslagen så löste sig resten av turen ganska bra. Idag hade det varit folk där och grävt fram röret och tinat det. Detta gjorde att snövallarna inte såg ut som vanligt och vägen var ju inte heller som vanligt. Detta medförde total blockering hos Novan
. Efter mycket övertalning så tog vi oss långsamt förbi detta ställe men sedan var hon rädd för ALLT. Jag fick vända ca 600 m från stallet och den sträckan hade det säkert tagit 30 minuter att ta sig . Hemmåt gick det mycket fortare men hon var lika spänd och rädd ändå. När vi kom till det "översvämmade" stallet så gick jag lite fram och tillbaka över det och då var det ok men då stod jag på marken eftersom jag alltid skrittar av henne på slutet avsuttet.Detta är inte enda gången. På sommaren så går det knappt att rida ut på henne för hon blir rädd för vad som finns i slyn utefter vägen. Om det har snöat under natten blir hon rädd för då ser inte gärdena likadan ut. Finns det vattenpölar så bli hon rädd för dom. Finns det spår från exempelvis en bil som åkt av vägen så blir hon panikslagen osv. Och nej hästen är inte löjlig hon är verkligen rädd.
Hästen är possitiv och framåt när vi rider på helt nya vägar och hon är inte rädd för speciellt mycket saker (utom traktorer och vägskrapor) men en nyhet i en miljö hon känner till klarar hon inte av. Står jag på marken så löser sig de flesta problemen ganska bra. Det kan krävas lite övertalning men vanligen följer hon efter och litar på mig. Skickar jag henne före så blir det besvärligare men det brukar räcka att jag går något framåt så att hon känner att jag är med men när det kommer till ridningen så går det inte.
Hur sjutton ska jag hjälpa henne. Det här är ju inte bara jobbigt för mig utan hon har ju jätteproblem med det. Om inte annat så mår hon inte bra av att sänka sin rygg på detta sätt och att göra de pallnitar hon gör för att hon blir rädd. Tyvärr märker jag att hon mår dåligt även psykiskt av detta. Matte ber henne gå framåt och hon är rädd vilket gör att hon inte vet hur hon ska lösa problemet. Jag försöker verkligen lugna ner henne men det går inte hon är för blockerad och tar inte in vare sig lugnande klappar eller beröm.
Min hovslagare har sagt om hästen att hon har extremt mycket flyktinstinkt och det stämmer nog. Som tur är så flyr hon vanligen inte utan låser sig fullständigt istället.
