Hur hinner ni med livet? Utbränd av vardagen?

[musicmakesit]

Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), och har under flera månaders tid haft hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen.. är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?

 

[svea]

Hördu, du behöver gå till läkare. Bums! Så där ska du inte ha det.

 

[Dorinda]

Bromsa allt som går tills du hinner andas igen.
Säg upp projekten, minska på ridandet. Andas och ta en Lång skogspromenad med hunden

 

[_Zacke_]

Ja jag gör så att jag har dragit in så mycket på alla utgifter jag bara kan utan att livet känns fattigt, gått ner rejält i arbetstid och ägnar mig istället åt andra sysslor som drar in lite pengar men som samtidigt är en hobby. Aldrig mera heltid! Planen är att min man också ska ner rejält i tid inom en snar framtid(han är fortfarande föräldraledig vissa dagar i veckan så därför har det inte varit aktuellt än). Min kropp pallar absolut inte heltid så du är inte ensam.

 

[em76]

Jag har valt att jobba 60 %, bo enkelt och inte ha egna djur för att orka. Har katt tillsammans med mina föräldrar som jag träffar varje vecka, och sköthästar en dag i veckan.

 

[anonymys22]

Jag tycker att det låter som att du har för mycket i vardagen och behöver ta bort något. De flesta har tillräckligt med jobb, träning och några vänner, familj på vardagar och helger. Arbetar heltid och tränar 2-3 dagar per vecka plus 2 gånger på helgerna. Träffar oftast en vän/familjemedlem varje helg och gör den mesta av städningen på helgerna.

 

[Sonic76]

Jag jobbar
45 timmar i veckan
Det är egentligen allt jag orkar med
Har en del utöver det som facklig och det är max jag kan orka.
Skulle aldrig orka ha ett liv utöver

 

[Cattis_E]

Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), har hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen.. är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?

Man hårdprioriterar sig själv och det man mår bäst av.
Finns det verkligen inget stall närmare?
Kan du åka till stallet färre dagar i veckan?
Jag har nästan uteslutande kompisar som har häst eller annan tidskrävande hobby och därför inga krav på att ses ofta. De är ju ändå bara ett telefonsamtal bort..
Säg nej till projekt.

Jag tycker det låter som du redan är utbränd, eller åtminstone utmattad.
Du behöver en paus i den mån det är möjligt.
Börja med att ta ledigt alt sjukskriva dig en vecka för återhämtning, och planera inte in NÅGONTING utöver det som de verkligen måste.

Jag har tre hästar men de står 2 min från huset. Ingen hund, för det hade jag aldrig orkat ovanpå allt.
Jag har en medryttare som är här 6 dagar i veckan, och en som kommer en dag i veckan. Sedan rider mamman till ena medryttaren oftast den dag de är här om det passar.
Men jag lägger i princip all tid på hästarna och gården. Och vet du, mina vänner finns kvar ändå. Riktiga vänner gör nämligen det.

Hur mycket av det du försöker hinna med är sådant du tycker är saker du borde på grund av någon värdering dina tankar har lagt i det och hur mycket är måsten?

Hoppas det hjälper lite, och ställ gärna motfrågor så kanske mina svar blir mindre svamliga .

 

[nejlica]

Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), och har under flera månaders tid haft hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen.. är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?

Det låter verkligen som att det är läge att skära ned lite!

Framförallt, arbetar du både kontorstider hela veckorna, hoppar in "någon kväll här och där" och sedan varannan helg är det ju jättefå dagar kvar du faktiskt är ledig! Inte konstigt att du inte hinner varva ned Nu tycker jag det låter som att det gått så långt så att du borde ta kontakt med vården på en gång, men sen är det kanske läge att fundera på att skära ned på jobbet? Åtminstone de extra projekten!

Sen med allt det andra: Nej, "alla andra" hinner inte allt heller, väldigt sällan jag bokar in något alls en vardagskväll, umgås sällan med vänner, har stall betydligt närmare och rider absolut inte alla dagar eftersom jag inte hinner/orkar. Huset är i någon slags konstant halvskitighet och jag önskar att jag orkade laga mer spännande och rolig mat men det blir ofta något som går snabbt och är enkelt.

Kanske kan du boka in två eftermiddagar i veckan som är helt fria, där du bara får vara hemma och ta det lugnt? Skär ned på medrytteriet (det kanske funkar med 2-3 dagar i veckan om du ändå gillar det och mår bra av det? Eller hitta häst närmare, en timme enkel väg är mycket!) , tacka nej till kompisar, ta inte på dig något jobb. Har du svårt att "bara" säga nej till saker så kom på ett svepskäl typ "på onsdagar ska jag börja med yoga och hinner inte med något annat alls".

 

[Snubbelfot]

Andra har redan sammanfattat flera viktiga bitar, jag flikar bara in att jag tycker att hästbiten låter som en stor belastning. Kanske inte netto, jag vet inte hur mycket du får ut av det, men en timme transport enkel väg fem dagar i veckan äter väldigt mycket tid.

 

[Sassy]

Fast, hallå, det där är inte vad "andra" klarar av. Bara din restid till och från stallet motsvarar en 25%-tjänst i veckan, och så försöker du bolla både häst, hund och sociala aktiviteter på det?

Det är inte ett dugg märkligt att du är slutkörd, och från en som sabbat all ork flera år efter en sådan cirkus kan jag bara råda dig att slå full broms i med en gång!

 

[Lickety]

Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), och har under flera månaders tid haft hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen.. är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?

Det där schemat skulle jag inte klara av. Avsluta medryttarhästen och rida en gång i veckan låter mycket rimligare, med tanke på allt annat du klämmer in i livet.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag blir matt enbart av att läsa din beskrivning av din vardag. Det låter ju som att du knappt har någon tid alls till dig själv och är på väg rätt in i väggen? Det är helt klart dags att bromsa, dra ner på det som går att dra ner på, och prioritera egentiden - och tiden med hunden, den saknar säkert att vara med dig .

Jag var bara 22 när jag gick in i väggen av att försöka leva ett så kallat normalt liv så jag har lärt mig den hårda vägen att det är ovärt - inget är viktigare än mitt eget mående. Nu har jag iofs olika omständigheter som gör mig känsligare än många andra, men min poäng är att det kan hända vem som helst som överbelastar sig. Sviterna av utbrändhet är inget jag skulle önska min värsta fiende.

 

[bettysmatte]

Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), och har under flera månaders tid haft hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen.. är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?

Jag tycker att det låter som om du gör förfärligt mycket faktiskt. Ett sådant liv hade jag aldrig orkat med. Är det verkligen normen?

 

[Teilani]

Jag hade aldrig pallat så mycket.
Jag jobbar 60% vardagar och en del extra helger och nätter.
Jag orkar mycket lite en vanlig dag efter jobbet, matlagning och disk inne, mata djur ute. Rider aldrig jobbdagarna, ev lite markarbete.

Träffar sällan vänner eller släkt ens på helgen. Jag tycker om dem, men jag laddar batterierna bättre i skogen med hästen.

 

[anonymys22]

Många måste dra ned på det sociala livet när de kommer ut i arbetslivet. Ett sådant sätt att leva skulle möjligtvis vara möjligt som student. Finns det inte möjlighet till ett närmare stall? Du behöver också säga nej till alla extra projekt utanför jobbet och måste du verkligen arbeta heltid+en helg per månad?

 

[honung]

Hade aldrig orkat det livet du beskriver. Jag arbetar natt, ca 78% och jag hade aaaaldrig orkat med det tempo som beskrivs. För mig är definitionen av ledig att jag inte har något inplanerat. Näver att jag skulle orka det du beskriver.

 

[lil-sis]

Jag har skalat bort i princip allt, jag har yoga en dag men den prioriterar jag ofta bort just nu (eg felprio). Sen gör jag egentligen mer än vad som är hälsosamt nu, jobbar 80% och pluggar 100%. Det har börjat bli lite i överkant så jag har börjat KBT (nätbaserad mot depression) som varar resten av året för att hålla ihop. Det fungerar därför att studierna har väldigt mycket med mitt arbete att göra, annars hade det inte fungerat.

 

[Angel]

Det finns ju en anledning till att downshifting och liknande har blivit såpass populärt och det ju just för att väldigt många inte orkar med den "normala" vardagen. Jag har djur, tränar, pluggar lite och jobbar heltid men inte känner jag att jag orkar med speciellt mycket annat, det gör inte mina vänner eller min sambo heller så det är nog det normala att gå runt och vara till på gränsen utbränd om man lever så. Jag och sambon har på sikt tänkt gå ner i tid båda två så vi orkar med att ha någon fritid

 

[Badger]

Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. Och känner mig så misslyckad och "svag" för stora delar av samhället arbetar ju heltid utan att gå sönder så förstår inte varför min kropp inte klarar det? Jag har senaste veckan svimmat två gånger (bara plötsligt på jobbet så kan jag bli yr och ramla ihop när det blir för mycket), och har under flera månaders tid haft hjärtklappning och tryck över bröstet i stort sett hela tiden. Gråter för ALLT, och då menar jag verkligen allt.. (jag brukar annars inte vara sådan), får panikattacker dagligen och kan inte sova för tänker bara på "hur jag ska hinna med allt" och får stress över att jag ska hinna boka in alla vänner, medryttarhäst, hinna med min hund, hinna med jobb och matlagning, hushållssysslor och samtidigt blir jag ofta tillfrågad om extra projekt utanför jobbet som jag aldrig kan säga nej till..

Men som sagt jag har egentligen inte mycket mer än andra som har heltidsjobb och djur liksom.. Arbetar kontorstider varje vardag plus två helger i månaden, har stallet fem dagar i veckan (stallet ligger dock en timme hemifrån så kommer hem sent dessa kvällar), min hund och sedan försöker jag boka in vänner och familj de andra dagarna efter jobbet. Har fått hoppa in och jobba lite extra de senaste månaderna med vissa projekt också visserligen men då har det bara varit någon kväll här och där. Ändå hamna jag VARJE VECKA i att jag inte ens vet hur jag ska få plats och hinna med allt och får panik av det, vilket gör att jag bara blir virrig och stressad liksom. Tex förra veckan hade jag under måndagen direkt efter jobbet ett möte angående ett annat projekt jag ska göra vid sidan av jobbet, tisdag stall – fick vara snabb för att hinna innan jag var tvungen att åka iväg för en kompis som fyllde år så ska var där på kaffe, onsdag stall, torsdag stall och hjälpte en kompis med hämtning av barn, fredagen kom killen jag träffar och sov över till lördagen, då jag även behövde åka iväg till stallet under dagen, söndagen stall och sedan middag hos en familjemedlem. Var hemma vid 23-tiden varje dag, vilket ju som ni förstår gör att jag inte ens kunnat ha min hund hemma på heltid.. Jättetacksam över hjälpen jag får av familjen men vill ju ha henne hos mig.

Jag förstår liksom inte hur det alltid kan bli så mycket, eller i alla fall kännas alldeles för övermäktigt, när det egentligen inte är mer än många människor har vardagen.. Alla har ju ett vardagspussel att få ihop, så känner mig misslyckad som inte "klarar" det som egentligen är en normal vardag liksom..

Hur får man det att gå ihop? Hur hinner man leva? Kan man verklige bli utbränd av bara vardagen.. är jag dålig på att planera eller vad gör jag för fel? Jag funderar på att avsluta mitt samarbete med medryttarhästen, men har inga andra möjligheter att rida utan funderar på att i så fall höra av mig till ridskolan och rida där en gång i veckan bara för att hålla igång det.. Hur gör alla andra?

De flesta jobbar ju inte kontorstider fem dagar i veckan och hälften av alla helger plus några kvällar i veckan.
Sedan har de ju inte stallet fem dagar i veckan och en timma att ta sig dit, samtidigt, tror jag.

Att rida en gång i veckan på ridskola skulle nog absolut rensa ditt schema, du får ju för lite sömn också om du kommer hem 23 varje kväll.

Sedan om ett par år när du återhämtat dig kanske du kan hitta en medishäst att ta hand om två till tre dagar i veckan och som har 20 minuters restid. Hinner du ens njuta av ridandet som det är nu?

Så jag tror absolut att man kan bli utbränd av bara vardagen.

Men jobbet hjälper ju till, måste du verkligen jobba hälften av alla dina helger och flera kvällar i veckan? Har du egen firma eller är du en av cheferna? Får du in mycket extra pengar på det? Du kanske kan rida två gånger i veckan på en näraliggande ridskola?

Jag har aldrig haft så mycket ens mina värsta perioder då jag hade aktiviteter varje dag och ibland ett par efter varandra. Och det var ändå farligt, jag föll av mer än jag borde när jag red för jag var för trött och la en aktivitet på hyllan.

Så jag tycker det rimliga vore att jobba mindre och säga upp medryttarhästen, båda två och börja på ridskola. Tips två om extrajobbet ger mycket extrainkomster men inte går att skära ned, rid två gånger i veckan på ridskola (med inte mer än 30 min restid dit)