Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

[Alexandra_W]

Veterinärbesöket på torsdag är avgörande, men vad som går att gå på nu ser det tyvärr ut som greyhoundtiken fått problem med sin artros igen. Och har hon det så.. Ja då måste jag finna riesenherren en ny kompis.

Riesenherrn är ju högaktiv, mycket stort behov av att få röra sig och använda både kropp och knopp. Pappa har ju en yngre riesentik (två år i år), och hon och min riesen verkligen älskar varandra. Det är full fart med lekandet, de tycker om samma typ av lek (ruffligt, buffligt, intensivt och högljutt), och leker länge och gärna. Samtidigt har de inga problem att när de fått 'rasa av sig' slappna av och ta det lugnt tillsammans. Dvs leken verkar inte vara stressande, utan bara att de får utlopp för sin energi.

Då jag vet att jag INTE kommer orka ta ta i att börja leta direkt efter greyhoundtiken försvunnit om det blir så, så har jag med tungt hjärta och en känsla av att jag är en skurk, börjat tittat lite på annonser och så redan nu, etablera lite kontakter om utifall att helt enkel.

Jag har ju inte möjlighet att ha valp, utan det blir en vuxen hund (omplacering). Jag har ju sökt efter en hund ganska lika min, och jag vill helst att det ska vara en riesen eller en (mellan)schnauzer.

Hursom, jag snubblade över en schnauzer. Som låter (vi har mailat lite) som en krympt kopia av min Utter, de verkar nästan läskigt lika - på gott och ont. (Utter har ju sina sidor med). Dvs exakt samma skrot och korn. Det är också en högenergisk herre men enl uppgift iaf inte heller den det där stressat uppvarvade, den vill leka på samma ruffliga sätt, och verkar som jag skrev vara i det mesta en mindre kopia av min lilla svarta buffel.

Så det känns rent teoretiskt för alla inblandade som att om de två skulle finna varandra skulle det vara 'a perfect match'. Inte bara för lekeriet osv, utan sådana saker som att vilja vara med ute i ur och skur osv, och att kunna ta plats och tar för sig. Utter tar stor plats, och han tar sig än större, och det krävs då en hund som själv tar sig plats, för att inte den andra hunden ska hamna i skymundan. Märker ju det tydligt med greyistiken som lätt blit totalt utskuffad ur bilden när Utter kommer och tycker 'heeej matte, är det kelstund, klia mig också!'. Han är inte elak eller försöker köra över henne, men han tar så stor plats att hon liksom hamnar i bakgrunden. Med pappas tik t ex så hon tar ju lika stor plats som Utter (förtydligande - menar inte utrymmesmässigt rent reellt plats, typ storlek på golvya, utan hur de är rent personlighetsmässigt, greyisen är mer försynt), och där hamnar hon inte i skymundan.

De flesta som 'känner' min vilde är helt överens med mig om att han verkligen bör ha en kompis som är på samma nivå och samma skrot och korn som honom själv, annars blir det hela lätt med en touch av enerverande terror.

Dock pratade jag nu idag med en annan (hundägande)kompis som tyckte att absolut en som matchar rent mentalt, men INTE en med samma energinivå och buslust. Och menade att även om det inte framstår som stressat så stressar det där.

Och jag är fullt medveten om att lek kan vara stressande, men som sagt inte sett minsta spår av det när pappas tik bott här i flera veckor, tvärtom, det är två synnerligen harmoniska svartskägg och de verkar må utmärkt väl av att kunna trötta ut sig med varandra. Hur mycket jag än aktiverar och tränar kan ju ju inte 'matcha' hur mycket energi de blåser på rent bus liksom, och skillnaden märks tydligt, och är positiv i mina ögon. Men kompisen menade att även det är stressande lek.

Jag tycker ju det känns mer stressat som det är nu när tiken pga artrosen (eller vad det är för fel) inte vill leka, att Utter blir en dryg terrorist som om och om igen ute försöker få igång henne på lek, och märker på honom hur han blir mer 'DAMP-ig' generellt, det är så mycket energi att han inte vet var han ska göra av den. Han är fortfarande städat och lugn inne, inte så han river huset eller blir jobbig att göra med, men märks att det bubblar energi ur öronen på honom. Och även om tiken mest suckar - och när det blir för mycket säger till - så borde det vara stressande för henne att ha 40 kg 'lekgalen' riesen hoppandes runt henne och försökandes få igång lek när hon vill gå från A till B liksom.

Även när hon är i högform och gärna busar, så hon vill mer kappa än ruffla och brottas, och när Utter blir för intensiv, då lägger hon helt sonika ner leken, och då har han 'knappt hunnit börja'..

Så, hur har ni andra resonerat?

 

[Rie]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Det finns inte möjlighet för dig att låna hunden ett par veckor ?
Så ser du om de dels samsas och dels om de är passande personligheter som matchar varandra. Eller så ser du att det bär i väg åt fel håll och har möjlighet att återlämna hunden.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Ingen aning, det är ju inte så 'långt kommet' i diskussionerna än, iom att jag inte vet hur det blir med tiken. Funderingen var dock inte så mycket ang just den hunden, oavsett vilken personlighet ev ny kompis har är det ju det där med om de går ihop och hur, utan mer det där med om jag tänker bakvänt ang den 'typ' av hund jag riktat in mig på att hitta som kompis?

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

*putt-putt*

 

[escodobe]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Vad som slog mig är att det kan bädda lite för konflikter om de är för "jämna". Annars så förstår jag tanken, ett av kraven vid rasbytet var att rasen skulle vara snubbel/tramprålig(för mig) och tacklingstålig (för rottisen). En lika bufflig tik kanske?
Men kompisen kan ha en viss poäng i att lek är stressande, mina leker mer när min partner är här och ligger även lite högre i stress då.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Jämna i hur de är menar du, eller jämna i ålder?

Jag har i första hand tittat efter tik, då herrn ju so far har fungerat med alla tikar han mött. Men utesluter inte hanhund, ´dock så om det är hanhund är det viktigt att de får träffas innan (och gärna prov sen som någon föreslog, är ju inget man kan kräva, men är det möjligt är det en bonus) så att man ser att de fungerar ihop. Herrn hade ju en hel del åsikter om iaf vissa hanhundar förut, och är bla därför kastrerad sen i höstas. De hanhundar vi träffat sen kastreringen har det dock inte varit problem med, men han har inte träffat så många. Dock har han sen kastreringen träffat hanhundar som tidigare INTE fungerade med, utan problem. Och han har ju bott med hanhundar tidigare. Så det fins ändå god förhoppning om att det ska kunna fungera.

Men visst, skulle jag ha två precis likvärdiga hundar att välja mellan, skulle jag kolla på tiken först, samtidigt så om man låser sig på både ras och kön kan man få vänta läänge, och om det då dyker upp en hane som låter så rätt i övrigt (och dessutom inte har kulor den heller t ex) så väljer jag absolut inte bort dem. Jag har däremot informerat om hur herrn varit med hanar, att han är kastrerad och varför, och hur han varit efter.

Det där med 'för jämna' har jag tänkt på med, men då mest ur åldersperspektiv, att om jag inte vill ha en jämngammal kompis till honom, just för risken att det blir för mycket.

Men precis det där med 'tackeltålig' och 'bufflig' är ju samma som jag tittat efter ja, antagligen av precis samma anledning som dig

Hur upplever du det där med att du tycker din hund är mer stressad när den har lekkompisen där? Alltså hur märker du det?

Min herre har ju ffa pappas tik som kompis, men kompisens boxertik är en annan uppskattad lekkamrat. Båda har varit här både i perioder (boxern kortare och med matte, pappas tik veckor iaf, utan husse). När pappas tik är här så precis när hon kommer är det ju i princip cirkus, och jo då är stressnivån hög, de brukar snarast puttas ut utanför dörren (Det går att säga åt dem dock även inne). Sen leker det så det står härliga till och sen är det 'lugnt'. De leker gärna fler gånger, men de är inte sådär att de hela hela tiden ska leka. Utan de nosar i bredd, kollar in grejer, kan vara i varsin ände av gården och kolla på olika grejer. Sen leker de gärna en sväng igen, en stunds nosa/strosa/etc.

Inne är de som de är ensamma, minns jag var lite rädd för det första gången hon var här, att de skulle försöka leka och härja inne, men nix. Märker ingen neg skillnad på Utter när 'Nisse' (ja, pappas TIK kallas så, fråga inte..) är här, jmf med när han 'bara' har greyistiken. Den skillnad som märks är att han är mindre 'på' mig bara, han har liksom fått utlopp för energin med henne känns det som. En bonusbild från en gång hon var här:

Boxertiken, där leks det på samma sätt som beskrivet, och med 'mellanrum' med lägre aktivitet. Dock så inne, så boxern har lite svårare att koppla av och där blir även Utter lite mer 'stressad' inne, eller vad man ska kalla det. Men iom att den inte riktigt slappnar av, så slappnar han inte riktigt av på samma sätt som med Nisse eller greyistiken, utan när boxern måste ha koll på allt, så kommer ju Utter med för att ha koll på allt, annars skulle man ju kunna missa någonting liksom. Så, en kompis som boxern tror jag skulle kunna bli negativt, men jag kan inte se något negativt i en kompis som 'Nisse'?

Och en av anledningarna till att söka en 'likasinnad' kompis är ju just det jag sett när 'Nisse' är här, att han då tycks få utlopp för sin (över)energi, och generellt är inte en lugnare kanske, men söker sig mindre till människor för att få utlopp för energin? Och de flesta som känner honom håller med, men blev ju fundersam då över kompisen som tyckte att i princip all lek är stressande? För jag kan ju absolut se hur en kompis som t ex boxertiken kan bli stressande, men inte en som Nisse. Men det är ju eg inte leken som känns som 'problemet då? (De leker likadant och lika mkt och så), utan mer hur boxertiken sas är i sig?

Sen, jag vet inte hur Utter skulle vara efter ett halvår med likasinnad t ex, då kanske jag inte alls skulle bedöma honom som 'högaktiv' så, utan han skulle ju kunna utvecklas till en generellt lugnare hund med en kompis som ger utlopp för den där extraenergin? Eller så gör han inte det (vilket spelar mig ingen roll, han får ha sin aktivitetsnivå hela livet om han vill, mer att jag faktiskt inte vet, för jag har ju 'bara' haft greyistiken med honom. Och generellt så ju mer hon vill leka, även om det är lite 'fel' lek och alltid 'för lite' i hans värld, dessto mindre 'hej matte, roa mig' är han, dock utan att tappa övrig aktivitetsnivå och arbetslust. När hon haft perioder då hon haft ont och inte velat alls så blir han rätt enerverande. Så det KÄNNS som att en hund som inte vill leka, skapar mer stress (iom att han får överenergi, och ute försöker och försöker få lek, för att inte tala om hur stressande det är för henne) än när han haft pappas tik här?

Och om han går ihop med hanhund X (det är ju en viktig detalj) och den är av 'rätt sort' generellt (dvs mer som Nisse än boxertiken) borde det inte vara stressande i mina ögon?

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Känns som att du överanalyserar läget lite.

Ja, det är bra att leta efter hund som leker på samma "sätt" och har liknande språk.

Sen vilken individ som passar er bäst kan du bara testa dig fram till. Tycker också att en tik borde fungera bättre då två hanar kan trigga igång varandra lite mer, men om båda är kastrerade funkar det förmodligen lika bra. Jag skulle dock gärna se lite ålderskillnad (?) på de två så att det inte uppstår tvivel om vem som är högre i rang än den andra med tanke på din hanes historia.

Leken kan vara stressande om inte någon tar på sig att avsluta den ordentligt. Det bör finnas klara regler om när och vart man busar, samt att du kan starta och avsluta.

Levde ett halvår med två jämnåriga jaktgoldentikar, den ena med "DAMP" och den andra (den nya) var tre månader äldre och ganska mycket "storasyster" till mentaliteten. De lekte kanonfint, ofta och gärna! Men det var också ganska skönt att den äldre kunde säga ifrån när hon fått nog och att leken då avslutades. Hade hon varit av samma kaliber som den första hade jag fått ta på mig det istället och sedan "vakta" båda hundarna från härja.

Bonusbild

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Jo jag överanalyserar säkert. Jag hade som sagt inte 'analyserat' så mycket innan det där påståendet, utan bara tyckt att jag ska hitta en 'matchande' kompis. Men blev sen så ställd av det där prompta 'ALL lek stressar' och att det var bättre hitta en med dämpande effekt. Antagligen blev jag så ställd just för att jag inte 'kan se' hur i hela friden man får ihop det där.

Visst att all lek är triggande, men just negativ stress, det kan jag inte se det blir med min & pappas t ex, däremot så en 'dämpande', där känns det milt sagt stressande för den aktiva (ser ju hur det är nu liksom, ett svart energipaket som studsar, hoppar och skäller runt tiken som ignorerar det. Det känns som det stressar hanen mer än när han får leka).

Men tänkte på det där 'sålänge man kan avsluta det närsom' och just så är det ju med pappas tik och min hane, det räcker att säga 'nu är det färdiglekt' så är det det. Och båda två vet mycket väl att man leker inte sådär med varandra inomhus, utan inomhus får man leka med sina leksaker (och hyfsat städat). Är ju heller inga problem tala om för dem att 'nu ska matte vila, nu får ni gå och lägga er och hålla er lugna'. Min herre har so far heller inte (förutom vid vissa hanhundsmöten innan kastreringen) haft minsta problem att hörsamma när annan hund säger 'lägg av!'. Tiken säger ju ifrån när hon ledsnar (tyvärr är hon för tålig och har lite för långt till det då när han vill ha igång henne för lek, och ignorerar ganska länge först), och även under lek om den blir för 'hård' för hennes tycke, och då har han alltid lyssnat direkt. Då är hon iofs rejält mkt äldre, men han hörsammar pappas yngre tik också, nu vetesjutton om hon någonsin sagt 'vill inte leka mer' och Utter velat leka, men däremot om hon säger 'min boll, låt bli' eller 'min mat, låt bli' så lyssnar han direkt.

Så, jag känner mig nu lugnad och tillbaka till min grundåsikt, att han ska ha en 'matchande' kompis. Åldersskillnad absolut, den vill jag ha även med en tik. Den hanen jag skrev lite om i första inlägget och som är intressant är ganska exakt (på en månad när) tre år yngre

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Nej, all lek är inte stressande. Om man däremot har två jämbördiga hundar på hög aktivitetsnivå så kan de trigga varandra att hela tiden fortsätta. DÅ först blir det stressande. (Hade jag haft två "DAMP"-hundar hade jag blivit galen... Men det var också därför tik nr 2 fick flytta hem till mig, hon passade in hos oss.)

All lek bör ske under viss kontroll och inte bara ramlöst, då är det ingen fara.

Måste säga att två hundar av samma typ är det rent underbart att titta på när de leker.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Tack, det var ju precis så jag kände, men blev osäker. Jag har ju inte innan Utter haft hund som velat leka så ruffligt och 'intensivt'. Däremot när jag hade två greyisar så det var ju underbart att se hur bra de lekte med varandra, och ville ha precis samma sorts lek (kappa, apropå stressande borde det ju om man ska anse all lek som stressande vara bland det mest stressande som finns, båda var mycket harmoniska).

Och just det att jag sett vilken skillnad det är i hur Utter leker med olika hundar, och hur himla 'bra' han passar ihop med pappas tik t ex, dvs andra hundar som just vill ruffla, är ju själva grundanledningen att verkligen försöka hitta en sån åt honom.

Han och greyistiken har ju lekt dagligen och mycket innan hon fick ont, och båda har haft utbyte av det (jag minns fortfarande tråden jag skrev när han kommit hem, och hur jag kände mig. När tiken gjorde lekinvit efter lekinvit, hon som normalt bara är den som 'svarar'), men man har ändå sett skillnaden när de fått leka med en 'helt likasinnad'. =)

 

[escodobe]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Ålderskillnad hjälper inte alltid.
Min tibbe är sju år yngre och styr och ställer här hemma på grund av sitt humör. Rottisen är "laid back" och blir sällan arg ÖHT och tibben är som en trotsig treåring som får utbrott "för ingenting" när helst han anser sig orättvist behandlad. Och rottisen rycker på axlarna och "låt gå då om det nu är så viktigt".
De flesta dusterna (Jag och tibben) vi har numera handlar just om "hur man uppför sig" dvs inte morra åt och bossa runt rottisen vid godisskåpet tex.

Hundarna lekar väldigt bra tillsammans inne. Ute brottas de inte på samma sätt - tror tibben vet att rottisen har tyngdfördelen för sig när han får upp farten. Men de jagar varandra och luktar på samma fläckar osv.
Det händer att jag får gå in och bryta dem och ordinera vila om vi tex har folk här för då har de svårt att att lugna sig. Är de ensamma så sover de bara. Jag tillåter inte FÖR mycket lek. Men en eller ett par stunder om dan är okey.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Nej, absolut att åldersskillnad inte är någon garanti. Lika lite som att en tik är en garanti eg. Men både de är ju vad jag anser som en 'god, teoretisk början' så att säga. Så om det skulle finnas en två intressanta hundar som är 'jämnlika' i allt utom ålder, skulle jag börja med att träffa den som är betydligt yngre (eller äldre, men det faller lite, vill inte ha så 'gammal' hund) än den som är jämnårig.

Sen kan det ju i slutändan och i praktiken visa sig att de slogs så stickor och strån rök mellan de med åldersskillnad och var kanonbra med de jämnåriga. Eller vice versa, eller fungerade inte med ngn osv. Men nånstans lär man ju börja 'sålla'. Inte för det finns såå mycket att sålla kanske, men t ex har jag inte ens hört av mig till den som har en riesenhane på 3 år som ska omplaceras för den inte går ihop med familjens andra hundar, eller de med en femårig riesenhane (som ska omplac pga något neutralt, sjukdom eller vad det var), för det känns teoretiskt som det är en 'dum ide'.

Men, i slutändan är det ju hundarna som väljer och avgör, och intressantast i teorin är nämnda schnauzerhane då den och Utter tycks vara precis samma skrot och korn och teoretiskt borde kunna fungera bra ihop och om de gör det trivas utmärkt väl ihop. Men innan de tu träffats är det just teori.

Men nämnda hane är förvisso hane vilket kan vara ett problem (vilket jag också varit ärlig med, har ju redan från början berättat att Utter är kastrerad och varför som sagt) just pga att det är hane. Samtidigt så iaf i teorin det jag hört och fått veta om den, så på 'alla andra punkter' känns det som a perfect match. Så om det blir aktuellt (vetbesök imorgon, brrr) så vill jag faktiskt träffa den först, före en tik som har könet som stort plus, men inte riktigt 'alla andra punkter' rätt. Och sen får ju hundarna välja helt enkelt.

 

[escodobe]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Låter kanon! Mina hundar gillar varandra och de fungerar fint ihop. De hade nog inte haft samma utbyte av varandra om de inte gillade att leka och brottas bägge två, så jag är nöjd och jag tror de är nöjda med. (Eller ja, tibben vill nog helst vara enväldshärskare...)
Har haft flera hanar tillsammans regelbundet och det enda hundslagsmålet vi haft "inom familjen" var när hundvaktens hane och min tik rök ihop över ett synnerligen dumt placerat ben och där en rad olyckliga omständigheter spelade in.

 

[Grana]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Jag kan förstå att folk säger att de inte ska vara lika.
Men jag kan bara gå till mina egna. Dvs lika barn leka bäst
Mina schnauzrar leker alltid bäst med varandra. Och de lever i flock och stressar inte varandra med lek heller.
Jag tror det är skillnad på hundar som bor ihop och hundar som träffas ibland.
Mina hundar springer inte och leker jämt. De kan få ett ryck och leka 5 minuter, sen gör de annat.
Däremot om det kommer hit en hund som inte lever med andra hundar. De kan ju leka i flera timmar och då kan nån av mina också hänga på.
Men då är det en ny kompis och det är fullt av bus. Men skulle den hunden tex bo här några dagar, så avtar leken till slut.
Då kanske de leker en stund som jag skrev och sen gör de annat.

Hunden som är hos oss nu är en aktiv hund Men de leker ingenting vissa dagar, han är så van att vara här då och då. Däremot när han kommer hit så kan första dagen vara lek och bus från hans sida, men då är det för det är så kul att komma hit. Men mina vill heller inte leka jämt, fast han kommer. Utan de säger ifrån när de tröttnar.
Sen på promenaderna kan det vara bus, men här hemma på gården så gör de så mycket annat så lek blir det sällan.

Jag som även har en labbe, ser stor skillnad när det kommer hit en labbekompis. Då leker hon mycket mer när hon har en raskompis här

 

[lady_vip]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Jag tror nog visst att lika hundar kan gå bra. Jag har ju 2 tikar i realtivt samma ålder, storlek och ras. Förvisso lite olika personligheter, men båda har DAMP och de har skitkul ihop.

Sen är det så att i detta huset är det JAG som bestämmer, så gruff tolererar jag inte och jag bestämmer om jag inte tycker lek är lämpligt.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Escodobe - Jo, precis som jag sa så kan det ju vara så att två jämnåriga går lika bra. Men nånstans lär man ju börja urvalet i teorin, och då känns det pga hanens 'historia' som att jag gärna börjar se om man kan hitta en markant yngre kompis. Har dessutom bonusfördelen att den förhoppningsvis kommer vara hos mig många år (nackdelen med att hela tiden ta vuxna omplaceringar, det går 'fortare' innan man måste skiljas åt. Även om mina hundar tenderar att bli gamla, så kommer de när de är 4 - 6 år gamla så . Så där finns ju ett 'egoskäl' med).


Jag är likadan som dig, dvs att jag bestämmer när det ska lekas eller ej. På samma vis som jag bestämmer om, hur och när det ska hälsas på andra hundar. Däremot lägger jag mig sällan i lek utomhus hemmavid, utan där får de leka bäst de vill. Inomhus däremot så jag har för stora hundar för att det ska fungera om de börjar leka inne, så det är no-no och de vet det. Gruff accepterar jag aldrig någonsin, och det inkluderar gruff kring mat, saker osv. Mina äter i bredd från matbarer placerade intill varandra, de brukar sno ur varandras skålar med etc. Däremot får de vakta ben mot varandra såtillvida att de får morra om någon försöker stjäla det. Skulle kombatanten fasa upp och försöka sno benet ändå så ser jag det går jag emellan och säger ifrån, men om jag inte gör det så synd för hunden som blev av med benet, för man får inte gruffa med varandra. Tur eller ej, men aldrig haft problem med bråk. De kan vakta sina ben, och endera lyssnar utmanaren, eller byter taktik och lurar bort polaren och stjäl benet Ibland har jag haft hundar som varit helt hagalna och legat som en höna på ägg på en hel hög med ben, och i de lägena har jag ibland gått och plockat ben och gett tillbaka till den andra hunden. Men har den varit så korkad att den förlorat benet igen har de fått reda ut det själv. Korkad hund är oftast av hankön

Grana - precis du beskriver om att labben leker bäst med andra labbar och skäggen med andra skägg är ju precis det jag sätt. Lika barn leka bäst typ, och det är ju en av grundgrejerna bakom tankarna ang finna en ny kompis. Två skägg leka best ungefär

Och precis det du beskriver ang att när hund utifrån varit där ett tag så lugnar det sig är ju det jag far efter när jag tyckt att jag inte VET om min hane skulle ha samma aktivitetsnivå med den där 'rätta leken' tillgänglig. Nu blir det ju lätt väldigt lekfullt iom att det 'äntligen' kommer en lekkompis när pappas tik kommer t ex. Samtidigt så även då är det fullt ös medvetslös initialt, men efter ett tag (ganska kort, återkommer till det) så är det liksom inga problem koppla av. Som på min födelsedag, de fick leka i kanske 20 minuter (eller, de varute ihop i 20 min, men lekte mestadels av tiden), sen var de inne. Utter låg och vilade fullt avslappnad på köksgolvet, pappas tik länsade leksakskorgen och bygde en tjuvgömma åt sig och la sig sen med den.

När pappas tik varit här längre period (längsta är 3 v i sträck) så har de fortfarande lekt dagligen och flera gånger, och 'häftigt' (intensivt, ruffligt) men de har lekt korta svep, och i övrigt tillsammans utforskat saker, kollat in om det fins nån hästskit man kan sno utan att matte märker det osv. Dvs de har varit som ler och långhalm (även i vila, se bild tidigare i tråden, man ska sova PÅ varandra helst), men inte på något vis dryga eller stressade. Och det är ffa under de där perioderna jag märkt hur väl herrn tycks må av att just få 'ur' sig den energi som går åt av lek. Dvs i mina ögon raka motsatsen till stressande =)

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

*KL*

Har återgått - lugnad av tråden - till mitt ursprungstänk att hitta en 'likasinnad', och ska åka och kika på nämnda schnauzerhane, och så håller jag tummarna allt vad jag kan att den och Utter ska finna varandra =)

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

*eget KL*

Det blev en 'Kari' - en 6 månaders riesenvalp, hane.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Men hallå, så kan du ju inte bara skriva! Vi vill ha bilder, har du fått hem honom, hur gick det, är det full rulle hemma nu?

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur har ni tänk inför att hitta en ny kompis till hunden?

Lugn och fin Han kom hem för en knappt timme sen, bilder etc kommer, och säkert full rulle med, han försökte nyss leka igång en katt, och fick en propp (av katten) för besväret. Just nu ligger han på mattan bredvid datorn i bredd med Utter.

Men en sexmånaders riesenvalp som sagt (jag kan ju inte ha liten valp, kan inte vara hemma så länge som krävs, den här kan ju vara ensam ett par h iaf, och mer är mina sällan ensamma, men det tar ju just minst ett halvår innan man kan lämna liten valp så). Kari (med finskt uttal/uttal åt finska) heter han iaf, pappa är Mariesens Qrt och mamma Koxpomonas Vassa To Barcol´s. Träffat mamman och en balanserad, trevlig tik. Pappan vet jag inte mer om än vad man kan läsa via SKK:s hunddata. Varken mamma eller pappa har väl eg 'gjort' någonting att tala om dock (förutom uppfylla rasklubbens avelskrav, dvs fritöntgade höfter, lägst 2 kl på utställning och genomfört MH utan kryss i fel rutor), men det är inte det viktigaste för mig.

Herrn själv är kanske inte riktigt så social och tillgänglig som jag önskar, eller så är det en sådan hund som inte är det när matte/husse är med (min Utter kan ju vara extremt otillgänglig när jag är med, men tinar efter ett tag, och är jag inte där är han kontaktsökande så det förslår, men han är ju riesen, och folk bra men matte bäst liksom )

Men en stabil, balanserad och trevlig kille det lilla jag sett än. Låter sig hanteras utan problem (inkl lyfta ner motsträvig hund från sängen när han inte ville gå ner själv), jag fick ta ben ur munnen på honom när jag var och tittade och så. Var lös i skogen under promenaden och kom (om än med viss fördröjning) även vid störning.

Min Utter och han var inga problem första mötet, nästan så Utter (som innan kastreringen var för vass på hanar och på tok för dominant) var FÖR snäll mot honom där initialt. Kari provade rida på Utter och Utter sa inget, andra gången K tänkte försöka däremot sa Utter ifrån, och Kari lyssnade. De åkte bil ihop (inga burar) hem utan problem, rastade halvvägs och inga problem då heller mellan herrarna. Härhemma har Utter två ggr sagt ifrån (morrat), ena gången 'min matte' vilket matte tyckte 'nehe du' om, och andra gången 'min korg' vilket matte tyckte 'lös det själva om'. Nu ligger de med närkontakt och snarkar bredvid mig som sagt.

Unga herrn är van med katter och hästar (stort plus!) och rejält social- och miljötränad och har dessutom varit borta från mamma i perioder under sin uppväxt (plus det med).

Lite orolig såhär initialt givetvis, men är ju nytt allt, men verkar kunna koppla av fint med, nyss sa det 'bonk', det var när han sträckte ut sig raklång på sidan

Så, jag hoppas det här ska gå bra, det kommer säkert bli några diskussioner här framöver när han blir lite varm i kläderna och testar Utters tålamod, men jag hoppas det ska gå bra och att de ska bli goda vänner (och gärna fortsätta vara det när lilltrollet blir könsmogen med).

Och jag kommer bomba er med bilder sen när jag hunnit ta lite olika =)

Förutom då att en tik eg vore 'jackpot' så enda nackdelen jag kan se so far med lillkillen är att han dessvärre inte är försäkrad, ska han bli pronto, men iom att han är över 4 mån när han införsäkras så OM han skulle få problem med hd/ad, så täcker inte försäkringen. Men han verkade för bra i allt övrigt för jag skulle låta det diskvalificera, utan jag får ta risken och hoppas jag inte får ångra det.

Duger det som rapport?

Ja förresten - STORT tack till pappa som gick in som sponsor (annars hade jag inte haft råd själv), och dessutom la hela sin söndag för att åka och kika på det lilla trollet