Exit
Trådstartare
Har ett shettissto som för ett par veckor sen fick 40 graders feber och senare stapplig/styv gång med tydlig smärta i framdeln. Ingen puls el värme i hovarna men hältan påminde lite om fång. Vet trodde på virusinfektion och fång då inget annat från början förklarade symptomen. Boxvila och smärtstillande. Smärtan avtog dock inte men ändrade karaktär vart efter dagarna gick. Blev mer tydligt att smärtan kom från vänster fram och så småningom blev ponnyn öm och varm kring bogleden på vänster sida. Blev då en tur till hätsjukhus i och med att det var tydligt att det inte rörde sig om fång. Där hittades med hjälp av ultra en böld ca 2 cm in och som var över 10 cm djup, innåt/uppåt en liten bit ovanför bogleden. Bölden öppnades och spolades osv.
Ponnyn har alltid varit okomplicerad och lätt att sticka men nu är vi på väg mot fritt fall känns det som . Under dessa två veckor har hon fått utstå många många blodprov, sprutor med lugnande, antibiotikasprutor och penicillin. Ikväll var jag ännu en gång tvungen att ta ut vet för att öppna upp mera då såret börjat ta ihop för mycket och det inte gick att spola ordentligt. När hon märkte vad som var på gång blev hon så rädd att det hördes hur bra som helst när hjärtat bankade hysteriskt på henne.
Ni som haft hästar som ni pga sjukdom/skada varit tvungna att sticka mycket, hur har det gått? Har din häst klarat det hela utan att påverkas? Blev det svårare vart efter? Hur gick det sen, utvecklade hästen en rädsla som lämnade kvar även sen längre fram?
Vi har ännu 6 penicillinsprutor kvar och minst 1 blodprov, om inga komplikationer uppstår vill säga. Jag räknar ner... Önskar så innerligt att detta inte ska lämna henne med men för livet.
Ponnyn har alltid varit okomplicerad och lätt att sticka men nu är vi på väg mot fritt fall känns det som . Under dessa två veckor har hon fått utstå många många blodprov, sprutor med lugnande, antibiotikasprutor och penicillin. Ikväll var jag ännu en gång tvungen att ta ut vet för att öppna upp mera då såret börjat ta ihop för mycket och det inte gick att spola ordentligt. När hon märkte vad som var på gång blev hon så rädd att det hördes hur bra som helst när hjärtat bankade hysteriskt på henne.
Ni som haft hästar som ni pga sjukdom/skada varit tvungna att sticka mycket, hur har det gått? Har din häst klarat det hela utan att påverkas? Blev det svårare vart efter? Hur gick det sen, utvecklade hästen en rädsla som lämnade kvar även sen längre fram?
Vi har ännu 6 penicillinsprutor kvar och minst 1 blodprov, om inga komplikationer uppstår vill säga. Jag räknar ner... Önskar så innerligt att detta inte ska lämna henne med men för livet.