Katten gjorde som vanligt, sov fram tills vi gick ut på balkongen 10 i 12 och kom då krypande lågt lågt ut och fram till mig. Då tycker han det är läskigt men han bara måste kolla på fyrverkerier för de är så roliga, och mattes famn är trygg
Efteråt blev han som vanligt sur över att det roliga var över.
Dagen innan räddade jag en stackars hund som var ute och sprang på vägen. Jag var ute på löprunda och hunden sprang först på trottoaren på andra sidan vägen och började sen sicksacka och vimsa runt på vägen
. Tänkte först att vad fan är det för oansvarig ägare som låter hunden göra så, stannade och insåg att där fanns ingen ägare. Eftersom den sprang mitt bland bilarna bestämde jag mig för att försöka fånga in den. Är definitivt inte hundmänniska och tycker att hundar är extremt obehagliga men är man djurmänniska så...
Det tog mig 40-50 minuter att få tag i hunden, den var otroligt stressad och nästan inte kontaktbar alls. Dessutom lyckades den bli påkörd i tumultet och haltade. Jag använde min löparjacka som koppel runt halsbandet den hade, någon smällde en smällare rätt långt bort och hunden bara slängde sig ner på marken och kissade på sig
Sedan tog det ytterligare en kvart innan den satt sig upp och vi fick lite kontakt med varandra och kunde börja promenera mot djursjukhuset som, som tur var, fanns bara 2-3km bort. Ville bära då hunden haltade mer och mer men jag är som sagt hundrädd och har inte mycket erfarenhet med hundar och ville inte bli biten eftersom den var så rädd.
Djursjukhuset hittade chip, skulle ringa ägaren, och tog mitt namn och telnr. Jag sprang hem kraftigt nedkyld och tog ett varmt bad och upptäckte att jag skakade av adrenalin.
Ägaren ringde och tackade typ tusen gånger, hunden hade slitit sig pga att någon fyrat av en hel drös med fyrverkerier i närheten och hon hade förtvivlat letat efter sin vovve.