Hur genomtänkt/planerat var ert kattköp?

[Elektronen]

Sen jag flyttade hemifrån för några år sedan har jag inte haft någon katt, men har nu sen några månader sen varit jourhem åt en katt från ett katthem. Jag har ju såklart "kärat ner mig" i katten och tanken att adoptera henne på riktigt har slagit mig flera gånger! Men jag tvekar, då det för mig känns som ett stort åtagande.

Jag studerar och kommer antagligen göra det i några år till, vad som händer sen vet jag ju inte, vart jag hamnar osv. Min familj har alltid haft katt och det har aldrig varit något problem om man åkt bort, alltid varit någon släkting eller granne som kunnat ge mat och tittat till katterna.
Min pojkvän kommer flytta till en annan stad om ett tag, så det kommer ju bli så att jag kommer vilja vara hos honom vissa helger. Men jag bor med en kompis, så förhoppningsvis kommer hon kunna se till katten de helger jag är borta .

Hur mycket har ni tänkt igenom innan ni skaffade katt? En katt kan ju trots allt bli 10-15 år, så det är ju många år man binder upp sig!

 

[athena_arabians]

Vi har alltid haft katt, punkt. När de tidigare tagits bort har det rätt omgående letats nya (de har alla varit äkta bondkatter, givetvis steriliserade och märkta när man införde det).

Min pappa gick bort för ca 1,5 år sedan och något av det första jag bestämde mig för var att ha kvar katterna, jag skulle dö inombords om jag kom hem till ett tomt hus.

Mitt jobb gör att jag flaxar runt mycket men vill man så går det. Senast var katterna med mig till Jämtland (företaget jag jobbar åt hyr ett hus/kontor där). Särbon har ingen katt längre så de får följa med dig också.

Skulle jag åka på ett jobb där jag inte kan ta med dem löser jag det. Snälla grannar () och ev betala någon som ser till dem två gånger om dagen (jag har flera som jag litar på). Inte helt idealt men det går att få det att funka. Katterna är rätt anspråkslösa, de är äldre och bekväma av sig så de är rätt nöjda med att ligga inne och sova de gör det även när jag är hemma.

 

[cherie]

Jag är som du och gärna planerar och funderar igenom precis varenda aspekt innan jag tar mig an ett sånt långt och stort åtagande. Men jag gör det också i sån utsträckning att det ännu inte blivit någon katt, sisådär 7 år senare sedan första tankarna kom upp.

Förhoppningsvis blir det en katt till hösten. Vad jag menar är att jag generellt tycker det är positivt att på riktigt fundera igenom ett kattköp, men om man redan från början är en ganska ansvarsfull person som inte tar några förhastade beslut, så får man ibland kanske se upp så man inte planerar för mycket. Det går inte att förutse alla eventuella hinder och problem i förväg, mycket kommer såklart komma upp men sådant löser sig.

Så länge du tror du kan ge katten ett fint hem, en stimulerande miljö utan för mycket ensamtid så tror jag resten löser sig när det är dags!

 

[Emuliiaa]

Jag har alltid haft djur när jag var liten, sen på gymnasiet bodde jag på gården och var omringad av hästar hela tiden, samt grannens hundar etc. När det tog slut med mitt ex och jag flyttade till eget 1 år efter studenten kände jag bara "nej jag måste få ha något att rå om" och vips kom gizmo in i mitt liv.

Det har aldrig varit problem om man ska iväg, när jag och sambon flyttade ihop och han hade hund gick det också hur bra som helst.

Minstingen Iso var mer planerad, vi hade pratat om en till katt ett tag och när vi hittade henne bestämde vi oss utan att ens ha träffat henne.

Än idag, 7 månader senare, är vi så himla glada över det lilla livet. Ja för gizmo också såklart

 

[TinyWiny]

Min första katt som vuxen var en hittekatt så jag hade inget val. Jag annonserade och satte upp lappar överallt och ringde polisen men ingen ägare hörde av sig och katthemmen vägrade ta emot honom. Tyvärr blev han bara 7 år då han hade svåra skador sedan sin tidigare ägare men det var underbara år. Han var en fantastisk katt. Annars i normalfallet anser jag att man bör inse att en katt normalt sett blir 15-20 år och att omplacera är inget för mig så vid nästa kattköp tänkte jag efter ordentligt. Mina barn fick varsin katt när de var 7 och 9 år gamla och den ena katten lever än och bor kvar här då sonens sambo är allergisk mot katter. Vi ville inte heller rycka upp henne ur sin invanda miljö utan ansåg att hon har det bättre här där hon är van att bo. Katten är 16 år nu och fullt frisk så jag räknar med att hon hänger med i några år till.

 

[hagel]

Om du känner i magen att du "behöver" en kattvän, så löser sig allt det praktiska på ett eller annat sätt!

...

Så här såg min process ut... :

19:e juli 2014 skrev @skiesabove såhär i min tråd om ensamhet:

Fast en egen liten kissekatt gör ganska mycket . Det är mysigt att ha "någon" hemma att mysa med på kvällarna. Själv bor jag på landet med en sambo som jobbar borta 50% av tiden. Katten och hästen var nödvändiga för den mentala hälsan :P.

9:e augusti 2014 hämtade jag Ivan .

Det föll sig därför sådan att buke sådde ett frö som växte mer och mer ju mer jag klurade. Jag frågade mina hyresvärdar om de skulle acceptera en katt i lägenheten, vilket ju var en förutsättning för hela grejen. De sa "JA!" och erbjöd sig att passa den när jag var bortrest. Småpratade lite löst på jobbet om att jag så gärna ville ha en katt och det visade sig att min chef hade en kull som var födda den 10:e maj . På något mystiskt vis blev det bestämt att hon och jag skulle jobba tillsammans en dag i närheten av där hon bor och då VAR det ju faktiskt praktiskt att äta lunch hos henne (läs: gosa kattungar).

Pratade därefter med mamma. Hon är realistisk och praktisk och jag vet att jag kan lita på att hon tar ner mig på jorden om jag har alltför högtflygande planer. Joråsåatte... hon blev minst sagt ivrig över idén, om man säger så .

Från mailkonversationen med mamma angående eventuell katt:

Oh, vad roligt. Jag längtar tills jag får träffa honom. Skicka massor med kort när ni hämtar honom. Kramar M

Det bästa jag gjort för mig själv och min mentala hälsa i hela mitt liv var att få denna kattsambo. Beslutningsprocessen var både genomtänkt och kort kan man väl säga, men herregud vad mitt liv har förbättrats sedan Ivan kom hit till mig . Om ett par veckor åker han på sommarkollo hos min mamma och pappa i Uppsala (som längtar efter min katt som om han vore ett människobarn ) och när jag och särbon hittat lägenhet i DK så blir han dansk (förhoppningsvis 1:a augusti). Gammelråttorna (som bor hos särbon i Köpenhamn) flyttar också med, om de håller sig vid liv tills dess, men det har jag inte nämnt för kissen ännu .

Så här pytte var Ivan när han när han intog mitt liv den dagen vi hämtade honom. Jag och fästmannen tajmade självklart så att han skulle vara här när knyttet skulle hämtas (jag bor i Norge för tillfället och han är kvar i DK) och beslutet har aldrig ångrats en sekund!

Nuförtiden väger kattmonstret 6 kg:

 

[skiesabove]

Åh vad glad jag blev av att läsa det :-)! Så härligt att du hittade en alldeles egen myskisse .

 

[Hagens_Zorba]

Mitt va nog ganska planerat.. var runt och kollade på flera kullar innan jag hittade en katt (och uppfödare, hur uppfödaren hade/såg på katterna osv) som jag klickade med. Sen blev det två, det var dock inte planerat
Hade lång tid på mig att köpa grejer, göra reserch, ta ledigt från jobbet osv.

Nu är dom 5 år och jag ska flytta till en stad där jag inte känner nån.
Det kommer vara svårt att åka bort, beroende på vad jag lär känna för folk.
Min ena katt är i väldigt mkt behov av närhet så att ha någon som bara kommer dit morgon och kväll och tittar till dom är inget alternativ, där jag bor nu har jag växlat mellan två kattvakter, en som kunnat bo hos mig när jag är borta och en som de bott hos.

Vissa boenden (student och andra hand) får man ju inte ha djur i.
Skulle jag haft planer på att åka utomlands en längre tid/flytta utomlands skulle jag inte skaffa djur, inom Sverige går det ju oftast att lösa.

 

[hagel]

Skulle jag haft planer på att åka utomlands en längre tid/flytta utomlands skulle jag inte skaffa djur, inom Sverige går det ju oftast att lösa.

Beror ju dock helt på vad det där "utomlands" innebär för land . Inom EU/EÖS är det ju absolut inga problem med själva resandet/flytten. Möjligen kan avsaknad av kattvakt vara lite problematiskt, men det beror ju också på ens kontaktnät "utomlands" och möjligheterna för till exempel pensionat.

Så nä, jag håller inte med . Min katt kommer innan sommaren är slut ha bott i alla tre skandinaviska länder trots sin blygsamma livstid .

 

[Hagens_Zorba]

Beror ju dock helt på vad det där "utomlands" innebär för land . Inom EU/EÖS är det ju absolut inga problem med själva resandet/flytten. Möjligen kan avsaknad av kattvakt vara lite problematiskt, men det beror ju också på ens kontaktnät "utomlands" och möjligheterna för till exempel pensionat.

Så nä, jag håller inte med . Min katt kommer innan sommaren är slut ha bott i alla tre skandinaviska länder trots sin blygsamma livstid .

Har man möjligheten och det funkar att ta med dom innebär det såklart inget problem
Är nog lite färgad av att min ena är känslig, sånna långa resor/omställningar skulle jag inte vilja göra med honom.
Nu när jag flyttar (inte så långt som det låter kanske, 1 h med bil ) kommer dom bo hos kattvakten ett par veckor så jag hinner ut med allt, och komma i ordning på nya stället innan de anländer.

 

[athena_arabians]

@hagel: En så underbar historia!

De är ett sådant fantastiskt sällskap, Missia ligger faktiskt bredvid mig på skrivbordet medans jag skriver det här

 

[Lager]

Sen jag flyttade hemifrån för några år sedan har jag inte haft någon katt, men har nu sen några månader sen varit jourhem åt en katt från ett katthem. Jag har ju såklart "kärat ner mig" i katten och tanken att adoptera henne på riktigt har slagit mig flera gånger! Men jag tvekar, då det för mig känns som ett stort åtagande.

Jag studerar och kommer antagligen göra det i några år till, vad som händer sen vet jag ju inte, vart jag hamnar osv. Min familj har alltid haft katt och det har aldrig varit något problem om man åkt bort, alltid varit någon släkting eller granne som kunnat ge mat och tittat till katterna.
Min pojkvän kommer flytta till en annan stad om ett tag, så det kommer ju bli så att jag kommer vilja vara hos honom vissa helger. Men jag bor med en kompis, så förhoppningsvis kommer hon kunna se till katten de helger jag är borta .

Hur mycket har ni tänkt igenom innan ni skaffade katt? En katt kan ju trots allt bli 10-15 år, så det är ju många år man binder upp sig!

Det var rätt så planerat - jag har haft katt i familjen tidigare, och funderade på att köpa ett nytt husdjur. Först tittade jag på råttor, sedan iller, och funderade lite fram och tillbaka innan det ändå blev katt. Funderade även på ras, hälsa, utseende, och vad som funkar i mitt liv - och valde att inte hämta på katthem utan köpa två brittiska korthårsfröknar som passar alla mina kriterier.

Sedan ska det erkännas att Skönhetsmissen tog mitt hjärta med storm, hon var nog den sötaste sabla kattunge jag sett på år och dag... Svartpaddor är underbara. Brunetten köptes också på känsla efter att jag tittat på två andra ungar och inte fått det där hjärtknipet av dem.

 

[Mammadutt]

Att leva med katt är viktigt för mig, så jag anpassar livet efter det. Kort och gott det finns alltid plan för katt

 

[Smulis]

Katt har jag haft sedan jag var liten så det var inget nytt för mig men nu har jag fått upp ögonen för en specifik ras och då har det krävts lite mer arbete innan jag har känt mig redo att börja leta på mer allvar efter en passande uppfödare. Dels har jag läst på om rasen, både ren fakta och vad ägare av rasen säger om den, och kollar upp hur hälsostatusen ser ut samt vilka hälsoundersökningar som bör vara gjorda innan avelsdebut osv.

Nu verkar det dock som att inköpet av en katt av den rasen kan bli tidigare än vad jag först hade räknat med men tack vare att jag började läsa på i god tid så känner jag mig ändå redo för ett köp. Nu återstår det bara att hitta en uppfödare som har samma syn på avel som jag samt en där personkemin stämmer så att man känner att det är en person man kan lita på i vått och torrt och som man kan vända sig till om man har några frågor och funderingar

 

[Asko]

Inte särskilt planerat fast vi hade haft katt tidigare så vi visste ju vad det innebar så det kändes inte så mycket att oroa sig för. Jag hade varit sugen på katt igen sedan min förra katt dog ett par år tidigare och när jag flyttade hem igen så tyckte jag att det var bra tillfälle. Fick dock tjata till mig att få köpa en katt då jag bor hos mina föräldrar just nu

Tittade på en huskatt först men bestämde mig sedan för en raskatt och när jag tittade efter katter till salu nära där vi bor så var det en uppfödare väldigt nära med just den ras jag ville ha. Denne hade en annons med två kattungar till salu, men berättade att den ena var tingad redan, och jag tänkte att det måste vara den sötaste (tyckte jag) kattungen på bilden som var tingad - suckade lite och sa åt mig själv att den andra var faktiskt också söt. Men till min överraskning så sa uppfödaren att det var den söta kattungen som var till salu! Då kändes det lite som att det var menat att bli så
Nu fyller Alice två år i sommar och jag tror att ingen av oss kan tänka oss ett liv utan henne nu

 

[Ruben]

Jag köpte min första egna katt för 30 år sedan när jag nyss hade flyttat hemifrån. Det var mycket jag inte hade tänkt igenom eller skaffat mig kunskaper om eller ekonomi för då. Det var nog rena turen att katten kunde fortsätta att bo hos mig i hela sitt 10-åriga liv.

Jag har aldrig varit kattlös sedan dess, och har under den mesta tiden inte bara haft en, utan en hel liten kattgrupp bestående av 4-5 individer. Idag är själva kattägandet en väldigt stor del av mitt liv och något som alltid finns med som grundförutsättning när jag gör mina livsval (eller val över huvud taget) när det gäller t.ex. ekonomi, boende och fritid (såväl vardag och helger som på semestern). Det första jag frågar mig är alltid "hur skulle det funka med tanke på katterna?". Funkar det inte, gör jag det inte.

 

[Sasse]

Min första katt var inte särskilt planerad. Jag brydde mig inte så mycket om vad det var för katt, bara det blev en katt. Har under hela min uppväxt velat ha en misse, men mina föräldrar sa nej då vi hade hund. Sedan av en händelse fick stallägaren kattungar och min mamma smälte när hon såg dom, sedan var det relativt lätt att få ett ja från min pappa också. Det var så första katten blev till.

Andra katten var mer planerad. I flera månader funderade jag för och emot om ett sällskap till förstakatten, som verkade känna sig ensam. Så det blev en liten parvel till, förvisso också en huskatt från "första bästa"; en kull en i släkten fick. Men det kändes ändå ok eftersom jag följt deras uppväxt.

Nu har jag lite småfunderingar på en tredje, och det lär bli mer planerat denna gång så katterna blir så lika i temperament som möjligt.

 

[Elektronen]

Har haft lite dålig tillgång till internet sen jag startade tråden.

Jag är ju som sagt uppvuxen med djur, har haft katt,hund och häst . Men förutom hästen så har mina färldrar haft huvudansvaret. Hela min uppväxt har ju varit anpassad efter att vi haft djur, sällan vi åkt på längre semestrar iaf utomlands. Och har alltid haft någon granne eller släkting som kunnat se till katterna.

Men om jag skaffar katt kommer sommrarna bli ett problem för mig (iaf något år till), jag åker då hem till mina föräldrar och sommarjobbar. Och mina föräldrar har två katter och en hund, att jag då skulle ta med min katt dit kan ju bli lite problematiskt.
Eftersom jag nu bor i en studentstad, är det inte så många av de jag känner som är kvar där på sommaren som skulle kunna ta hand om katten. Och det är nog få som är villiga att ta hand om någon annas katt i tre månader på sommaren.

Just den problematiken gör att jag tvekar! Men samtidigt inser jag ju att "min" katt jag är jourhem åt, nog kan ha svårt att bli adopterad. Hon är en vanlig tigrerad bondkatt (ingen som sticker ut) och är fortfarande misstänksam mot nya människor.

Summering av mitt babell kan jag väl säga att som det är just nu skulle jag nog ha väntat med att skaffa katt bara för att ha en katt, men nu är det ju en specifik katt det gäller.

 

[aprilmaj]

Jag väntade och längtade i många år innan jag skaffade katt, eftersom jag bodde i Stockholm och ville att mina katter skulle kunna vara ute. Men så fort jag flyttade ut på landet åkte jag till katthemmet och hittade mina små tjejer Förutom att de är underbara på alla sätt och vis, har de också ett jobb att sköta; hålla efter mössen på gården.

Om jag var i samma situation som du @Elektronen skulle jag väntat. Förstår att det är svårt när det finns en katt redan, men du kanske kan hjälpa till att hitta ett nytt hem åt den? Höra dig för bland vänner och bekanta?

 

[Elektronen]

Jag väntade och längtade i många år innan jag skaffade katt, eftersom jag bodde i Stockholm och ville att mina katter skulle kunna vara ute. Men så fort jag flyttade ut på landet åkte jag till katthemmet och hittade mina små tjejer Förutom att de är underbara på alla sätt och vis, har de också ett jobb att sköta; hålla efter mössen på gården.

Om jag var i samma situation som du @Elektronen skulle jag väntat. Förstår att det är svårt när det finns en katt redan, men du kanske kan hjälpa till att hitta ett nytt hem åt den? Höra dig för bland vänner och bekanta?

Jo den tanken har också slagit mig, men de flesta jag känner är i samma situation som mig och studerar eller så har de redan katt eller kan inte ha katt av olika anledningar.

Låter bra så som du gjorde . Jag har ju också en bild av att jag i framtiden ska bo på landet i villa/gård och i den bilden ingår det ju såklart katt(er) . Får ju se hur det blir med allt, men man vill ju ha tänkt igenom hur allt ska lösa sig!