Hur fick man veta före Internet (och Google t.ex.)??

[Otherside]

Tanken slår mig då och då (eftersom jag Googlar eller söker på typ ALLT, alla funderingar som dyker upp): HUR bar man sig åt innan Internet fanns? Innan Google (och dess föregångare)??? Hur fick man svar på sina frågor? Hur sökte man information?? Gick man till biblioteket och började slå i böcker - som ju aldrig var up to date. HUR BAR MAN SIG ÅT? Levde man i ständig ovisshet?? Jag borde ju verkligen minnas, för jag var ju med då ... men jag minns inte! Hur bar man sig åt?

 

[athena_arabians]

Tanken slår mig då och då (eftersom jag Googlar eller söker på typ ALLT, alla funderingar som dyker upp): HUR bar man sig åt innan Internet fanns? Innan Google (och dess föregångare)??? Hur fick man svar på sina frågor? Hur sökte man information?? Gick man till biblioteket och började slå i böcker - som ju aldrig var up to date. HUR BAR MAN SIG ÅT? Levde man i ständig ovisshet?? Jag borde ju verkligen minnas, för jag var ju med då ... men jag minns inte! Hur bar man sig åt?

Bibliotek och uppslagsverk var good shit

 

[Mumma]

Man frågade någon bekant, som inte heller hade någon aning.
Eller så satt man och grälade halva natten med sin partner, om någon trivial detalj som båda var helt säkra att de hade rätt om.
Eller så frågade man någon lärare/ läkare/ annan professionell, och fick bara lita på att det de sade var rätt.
Eller läste 30 år gamla uppslagsverk där det inte egentligen fanns svar på det man undrade.
Jäklar vad glad jag är för Google

 

[Aviello]

Det är ju inte så konstigt att många i den äldre generationen har kvar både läkarböcker och uppslagsverk hemma i bokhyllan, det var ju dem man använde. Jag vet inte hur många olika slags faktaböcker vi hade i bokhyllorna när jag växte upp, mina föräldrar var med i några bokklubbar där de prenumererade på såna. (Mina föräldrar var födda mitten 40-tal, jag början -70-talet)
Likaså receptböcker hade vi hur många som helst hemma, det och kartotek med receptkort. Undrar var de tog vägen någonstans

 

[sjoberga]

Bibliotek och uppslagsverk var good shit

Lärare, släktingar, andra människor.

 

[Bison]

Biblioteket, uppslagsverk, kloka människor
Mycket av det jag googlar är ju helt onödiga grejer som jag klarar mig bra utan och glömmer lika fort igen
Vissa saker ångrar jag direkt att jag googlar, typ skador och sjukdomar

 

[Marty]

Vi hade nog två olika uppslagsverk hemma i bokhyllan . Minns att jag tyckte det var väldigt roligt att söka i den när jag var yngre. Även ordlistor fanns såklart, både svenska och engelska.

 

[Nahar]

Bibliotek, både hemma och lokalt. Skrev in och frågade till tidningar, tidskrifter, och experter. Radio- och TV-frågeprogram. Jag använder många av dessa fortfarande. Alla svar finns inte på internet än idag

 

[Gry]

Likaså receptböcker hade vi hur många som helst hemma, det och kartotek med receptkort. Undrar var de tog vägen någonstans

Jag vet var ett sånt kartotek hamnade ialf, nämligen i händerna på en familj som tappert åt sig igenom varenda receptkort och bloggade om eländet på ett sätt som gjorde att man vek sig ner av garv, som läsare. Kommer inte ihåg vad bloggen hette, men det kan man googla (badum-tsss). Innehöll rariteter som falukorv med kokosflingor, blomkål med senap och annat helt obegripligt.

 

[Lingon]

Jag vet var ett sånt kartotek hamnade ialf, nämligen i händerna på en familj som tappert åt sig igenom varenda receptkort och bloggade om eländet på ett sätt som gjorde att man vek sig ner av garv, som läsare. Kommer inte ihåg vad bloggen hette, men det kan man googla (badum-tsss). Innehöll rariteter som falukorv med kokosflingor, blomkål med senap och annat helt obegripligt.

Den bruna maten kanske? Finns en hysteriskt rolig blogg om en familj som lagar en massa 70-tals mat från såna receptkort. Kan verkligen rekommendera att kolla på deras recension av receptet "Skinkägg i gele"!

 

[Lillgrådis]

Jag vet var ett sånt kartotek hamnade ialf, nämligen i händerna på en familj som tappert åt sig igenom varenda receptkort och bloggade om eländet på ett sätt som gjorde att man vek sig ner av garv, som läsare. Kommer inte ihåg vad bloggen hette, men det kan man googla (badum-tsss). Innehöll rariteter som falukorv med kokosflingor, blomkål med senap och annat helt obegripligt.

Den bruna maten. Har man läst om och sett anrättningen "skinkägg i gelé", så är man glad för att inte vara beroende av det kartoteket för sin helgmiddag.

 

[Lingon]

Den bruna maten. Har man läst om och sett anrättningen "skinkägg i gelé", så är man glad för att inte vara beroende av det kartoteket för sin helgmiddag.

Visa bifogad fil 64238

Roligt att vi skrev samma sak samtidigt!

 

[Tilly_85]

Bibliotek, lärare, instruktörer och andra personer relaterat någon form för utbildningar, uppslagsverk, atlas, andra bildade människor, läkarbesök, nyheter och radio och tv, tidningar, kompisar, bekanta, kurser och föreningar, föreläsningar.

 

[Stekspaden]

Tanken slår mig då och då (eftersom jag Googlar eller söker på typ ALLT, alla funderingar som dyker upp): HUR bar man sig åt innan Internet fanns? Innan Google (och dess föregångare)??? Hur fick man svar på sina frågor? Hur sökte man information?? Gick man till biblioteket och började slå i böcker - som ju aldrig var up to date. HUR BAR MAN SIG ÅT? Levde man i ständig ovisshet?? Jag borde ju verkligen minnas, för jag var ju med då ... men jag minns inte! Hur bar man sig åt?

Man frågade sin mamma. Hon visste alltid allting.

 

[sjoberga]

Bibliotek, både hemma och lokalt. Skrev in och frågade till tidningar, tidskrifter, och experter. Radio- och TV-frågeprogram. Jag använder många av dessa fortfarande. Alla svar finns inte på internet än idag

Jag tycker det finns fler svar än frågor på det kära internetet. Men visst är det så. Ibland är man åtminstone lite intresserad av att svaren är någotsånär korrekta.

 

[Lillgrådis]

Roligt att vi skrev samma sak samtidigt!

Minnet av olivögonen som stirrar upp på en från en oformlig klump av gelatin måste ha etsat sig fast lika starkt hos oss.

 

[Otherside]

Jag minns att jag var flitig besökare av biblioteket, nu har jag inte varit där på evigheter. Men även där rörde det sig ju om tryckta böcker som hade minst nåt år på nacken, dvs ingen jätteaktuell information. Nu kan jag ju Googla sånt som hände igår! Med noggrann källkontroll givetvis (...) men ändå. Och det går så snabbt! Och finns så mycket av allt.

 

[escodobe]

Tanken slår mig då och då (eftersom jag Googlar eller söker på typ ALLT, alla funderingar som dyker upp): HUR bar man sig åt innan Internet fanns? Innan Google (och dess föregångare)??? Hur fick man svar på sina frågor? Hur sökte man information?? Gick man till biblioteket och började slå i böcker - som ju aldrig var up to date. HUR BAR MAN SIG ÅT? Levde man i ständig ovisshet?? Jag borde ju verkligen minnas, för jag var ju med då ... men jag minns inte! Hur bar man sig åt?

Bibliotek och uppslagsverk

 

[Lingon]

Minnet av olivögonen som stirrar upp på en från en oformlig klump av gelatin måste ha etsat sig fast lika starkt hos oss.

"Som en död barbapappa" som de skriver i bloggen!!

 

[Otherside]

Bibliotek och uppslagsverk

Jag älskade våra uppslagsverk där hemma! Men såna ger ju inte direkt nån aktuell information, alltså kring vad som händer här och nu. Dagstidningar (vettiga sådana) är ju ett alternativ.