Hur fasen ska man våga köpa häst?

[MulleMustang]

En märklig fråga från någon som varit hästägare flera gånger men det var så länge sedan och jag tror jag var för ung för att fatta allt som kunde gå snett för jag var då aldrig rädd på den tiden!

Går i alla fall i hästköpartankar efter att ha tagit upp ridningen efter tio år. Är intresserad av en schysst maxad/övervuxen d-ponny, enbart på hobbynivå, ej tävling, som även vår dotter kan pyssla om och rida utöver sina lektioner på ridskola.

Men hur ska man våga köpa häst när man läser och hör om den ena historien efter den andra? När man hittar en häst och googlar säljaren som visar sig vara ett försäljningsstall som det fanns så många hemska berättelser om att jag knappt kunde sova på en vecka. När man mailar med en säljare som har en trygg läromästare till salu men i mail nummer två kryper det fram att hästen ofta rester sig och inte är riden på länge för att ägaren inte vågar (trygg läromästare my ass). Eller när det under samtal med säljaren plötsligt pratas om en diffus hälta som "inte alls varit ett problem det senaste året".
Det känns som om hästar antingen är tävlingshästar (och därmed i regel för dyra för mig) eller så är de under inridning, "gröna" eller inte ridna alls - väldigt få "vanliga" hästar liksom.
Man hör om hästar som dömts ut i annat land och säljs här i Sverige som friska, om hästar som bytt namn och blivit yngre, om importer som ridits in på tre veckor osv osv.

Dessutom känner jag ibland att ingen kommer vilja sälja till oss - det är så otroligt mycket krav på köpare i alla annonser - islandsfolk vill bara sälja till folk som kan träna upp islänningars tölt, massor av människor vill sälja till folk som tänker tävla hästen eller så har de specifika krav på att man ska vara otroligt välbalanserad vilket jag ärligt talat inte vet om jag är - jag menar, jag har ridit i 25 år och haft egna hästar men jag kan inte minnas att någon sagt att jag är så himla välbalanserad.

Jag pendlar mellan att längta och känna mig superpeppad till att bli kallsvettig av att bara läsa annonser och tänka på allt som kan vara fel.

Så min fråga är väl mest hur fasen man vågar köpa häst och hur man som vanlig hobbyryttare hittar en schysst häst utan att bli totalt grundlurad?

 

[Maoam]

Jag har nog haft flyt för jag har aldrig blivit lurad. Jag har visserligen inte köpt rätt häst varje gång heller men det är ju inte säljarens fel men oftast har det blivit bra. Har heller inte behövt fara land och rike runt för att hitta en bra häst. Det jag tror man måste komma ihåg är att alla dåliga affärer och dåliga säljare som luras man läser/hör om är bara en liten del av alla affärer som görs. Men man går inte ut på nätet och skriver om allt flyter på och det är inte så intressant att berätta om kompisen som köpte en trevlig häst utan komplikationer där både säljare och köpare är nöjda. Det är de dåliga exemplen man hör om helt enkelt och de är inte så många om man betänker hur många hästaffärer som faktiskt görs.
Som köpare tycker jag också det är viktigt att man funderar över vilka krav man har. Många har rätt orealistiska förväntningar. Man vill ha en snäll men ändå pigg häst, utan olater, prickfri på röntgen, precis rätt ålder som aldrig skyggar eller hittar på bus, snäll att hantera osv. Helst väldigt billig dessutom. Problemet är att denna häst inte finns, ingen häst är perfekt och man måste kunna kompromissa lite med sina önskemål. Det betyder inte att man ska behöva bli lurad så klart men en prickfri häst finns inte helt enkelt. Det är alltid en risk att köpa häst, man kan göra det enligt konstens alla regler men ändå blir det fel. Eller så blir det jättebra! Det är ju upp till var och en om man är villig att ta den risken.
Det man kan tänka på är att kolla upp säljaren i den mån det går, se till att besiktiga så klart, kolla upp så att det inte finns några reservationer på försäkringen, ta hjälp av en van person du litar på om du inte känner dig säker själv (kan vara bra även om man är mkt van, det är alltid bra med ngn som kan vara objektiv), prova flera gånger om det är möjligt, ställa alla frågor man kan komma på. Och sen är det bara att hoppas på det bästa, det aldrig några garantier när det gäller hästar helt enkelt. Det kan ju faktiskt bli hur bra som helst också

 

[skiesabove]

En märklig fråga från någon som varit hästägare flera gånger men det var så länge sedan och jag tror jag var för ung för att fatta allt som kunde gå snett för jag var då aldrig rädd på den tiden!

Går i alla fall i hästköpartankar efter att ha tagit upp ridningen efter tio år. Är intresserad av en schysst maxad/övervuxen d-ponny, enbart på hobbynivå, ej tävling, som även vår dotter kan pyssla om och rida utöver sina lektioner på ridskola.

Men hur ska man våga köpa häst när man läser och hör om den ena historien efter den andra? När man hittar en häst och googlar säljaren som visar sig vara ett försäljningsstall som det fanns så många hemska berättelser om att jag knappt kunde sova på en vecka. När man mailar med en säljare som har en trygg läromästare till salu men i mail nummer två kryper det fram att hästen ofta rester sig och inte är riden på länge för att ägaren inte vågar (trygg läromästare my ass). Eller när det under samtal med säljaren plötsligt pratas om en diffus hälta som "inte alls varit ett problem det senaste året".
Det känns som om hästar antingen är tävlingshästar (och därmed i regel för dyra för mig) eller så är de under inridning, "gröna" eller inte ridna alls - väldigt få "vanliga" hästar liksom.
Man hör om hästar som dömts ut i annat land och säljs här i Sverige som friska, om hästar som bytt namn och blivit yngre, om importer som ridits in på tre veckor osv osv.

Dessutom känner jag ibland att ingen kommer vilja sälja till oss - det är så otroligt mycket krav på köpare i alla annonser - islandsfolk vill bara sälja till folk som kan träna upp islänningars tölt, massor av människor vill sälja till folk som tänker tävla hästen eller så har de specifika krav på att man ska vara otroligt välbalanserad vilket jag ärligt talat inte vet om jag är - jag menar, jag har ridit i 25 år och haft egna hästar men jag kan inte minnas att någon sagt att jag är så himla välbalanserad.

Jag pendlar mellan att längta och känna mig superpeppad till att bli kallsvettig av att bara läsa annonser och tänka på allt som kan vara fel.

Så min fråga är väl mest hur fasen man vågar köpa häst och hur man som vanlig hobbyryttare hittar en schysst häst utan att bli totalt grundlurad?

Om du är totalt öppen för alla raser och åldrar, pratar mycket med ägaren, går på magkänslan, och analyserar hästens fördelar och potentiella nackdelar, samt föreställer dig framtidsscenarion... så tror jag nog att du ska hitta en .

Ingen häst är perfekt (iaf ingen i rimlig prisklass) och gör du ordentlig research på hästen och ev ägaren så blir risken att bli grundlurad låg. Sen handlar det också om vad man har för förväntningar på sin häst och på hästlivet. Det blir inte alltid som man förväntat sig, men det är ju inte säkert att man blivit lurad för det.

Själv har jag köpt 4 hästar, känner mig inte lurad på någon av dom. Alla billiga hobbyhästar, ingen ens besiktad. Den första visade sig ha PSSM men det hade inte förra ägaren en aning om, och dom var helt ärliga med vilka problem dom haft med honom. Med det jag vet nu hade jag inte köpt honom, men lurad känner jag inte. Lurad antyder ju att ägaren har vetskap om problemet och undanhåller det.

 

[MulleMustang]

Nej bortsett från att jag inte vill ha en travare så är jag öppen för ras, tycker det handlar mer om individ än ras och härstamning. Har ridit allt från istadiga russ, studsiga araber och pensionerade gallopörer till tinker tidigare och haft kul med dessa olika hästar så ras är inte ett problem.

Och ja, det är väl se att alla de som är nöjda och glada inte skriver om det på samma sätt. En bekant tyckte man skulle vända sig till försäljningsstall men enligt div googlingar verkar det finnas ett antal sådana i södra Sverige som inte är att lita på så det känns väldigt osäkert.

 

[Cherarriduracell]

Har man god kontakt med någon ridskola kan man ju alltid höra sig för och kolla om de har några hästhandlare de normalt sett köper ifrån, och be om hjälp med köpet. Att de ringer och frågar om det finns någon lämplig häst hemma, eller följer med och kollar. Jag får för mig att hästhandlare är mer måna om relationerna med "stadiga" kunder jmf med engångshästköparen, de lever ju på att sälja hästar och går det att sälja på någon en häst som är svår att sälja till andra så tar de antagligen chansen.

 

[Alexandra_W]

Man hör sällan om det lyckade på samma vis nej.

Jag köpte en import. Från ett försäljningsstall. En "billig" import (dvs en sån som många hävdar det måste vara seriösa fel på). Med ett inkorrekt frambensställ.

Det är drygt ett år sen och än har inget läskigt dykt upp. Tvärtom är jag sjukt nöjd

Jag letade privat först men möttes av det du mött, så trots skräckhistorierna om både importer och försäljningsstall så vidgade jag vyerna dit med. Och kom hem med en pärla. Men perfekt varken var eller är hon. Men de små minus hon har är på rätt ställen och mycket enkla att leva med.

 

[TinyWiny]

Många av de som är missnöjda har helt orimliga förväntningar. De tror att hästen ska agera exakt likadant efter flytt som hen gjorde när de provred där hästen är trygg och har bott i hundra år och ger inte hästen någon chans att landa och lära känna sina nya kompisar och människor. De tror att de kan få en perfekt tävlingshäst för en bråkdel av vad en sådan kostar. De har inte kunskap nog själva och tror att hästen tar över när hen egentligen bara försöker överleva i en totalförvirrande inkonsekvent miljö. Har man ett sunt hästtänk, har klart för sig vad som är viktigt för en själv och inte har några orimliga förväntningar så är det inte många som känner sig lurade även om det kan komma fram saker som man kanske inte hade tänkt sig från början. Jag har köpt från privatpersoner två gånger och från hästhandlare tre gånger och jag föredrar faktiskt att köpa från hästhandlare. Dels för att jag slipper den känslomässiga biten från ägarens håll (vilket jag upplever som jättejobbigt eftersom jag själv då har haft sorg efter föregående hästs bortgång) och det jag ser är mer vad jag får. Självklart ska man kolla upp hästhandlaren och det är mycket fuffens hos vissa och man ska vara noga med besiktningen och själv välja veterinär men det viktigaste är att man själv vet vad man vill ha och letar efter just det. För mig betyder psyket allt. Allt annat går att fixa, är hästen inte riden så mycket så gör det mig inget för det kan hen lära sig men ett bra psyke kan man aldrig lära in. För andra är det helt oviktigt att hästen slår i bak och hugger i fram bara den är bra att rida.

 

[hollypolly]

Det är för man bara hör om det negativa.
Dom flesta affärer med djur går som de ska och finns inget att berätta om för allmänheten.
Dom flesta människor är också vettiga men sen finns både köpare och säljare med konstiga förväntningar.
När jag skulle köpa min första hund då hade jag kollat på en hund men tackade nej och då ringde ägaren mig klockan 03 på natten och var full och skrek att man kollar inte på en hund om man inte är intresserad.
På grov skånska då.

 

[Görel]

Jag tror att en viktig del är att ha en ordentlig budget. Verkar en häst för billig för att vara sann är det oftast något som inte stämmer. Bara för att någon annan lyckats göra ett fynd är det inte alls säkert att man själv lyckas med det.

Därefter ska du själv beställa veterinärbesiktning och du ska också vara med vid den.Att säljaren besiktigade hästen veckan innan är inte värt mycket, det kan ju ha hänt vad som helst sedan dess. Det behöver inte ens ha varit samma häst som undersöktes.

När du sedan har tagit hem hästen som du har köpt ska du inte förvänta dig att den fungerar precis som när du tittade på den. Det är ju levande varelser och inga maskiner, som givetvis blir påverkade av byte av miljö och bemötande. Kolla i förra Ridsport där det fanns artiklar om att köpa häst.

Jag tror också att man mest hör om de som blivit missnöjda med sitt hästköp. Bland mina hästkompisar tror jag inte att någon blivit det, de är vettiga och erfarna som förstår vad man kan förvänta sig av ett hästköp.

 

[Lobelia]

Vilken prisklass har du tänkt dig? Har man problem att hitta vettiga hästar till tänkt pris så kan det vara förväntningarna på tänkt prisklass som inte matchar. Man får ofta vad man betalar för.

Angående Islandshästar så finns det säkert gott om folk som säljer till de som inte tänker sig tölta, men i ärlighetens namn, vill du inte tölta så låt bli rasen eller se till att hitta ett exemplar som är enig med dig om att tölt är bäst att undvika och pass också. Det ställer bara till med besvär med extragångarter om man inte är intresserad.

 

[kryddelydd]

En märklig fråga från någon som varit hästägare flera gånger men det var så länge sedan och jag tror jag var för ung för att fatta allt som kunde gå snett för jag var då aldrig rädd på den tiden!

Går i alla fall i hästköpartankar efter att ha tagit upp ridningen efter tio år. Är intresserad av en schysst maxad/övervuxen d-ponny, enbart på hobbynivå, ej tävling, som även vår dotter kan pyssla om och rida utöver sina lektioner på ridskola.

Men hur ska man våga köpa häst när man läser och hör om den ena historien efter den andra? När man hittar en häst och googlar säljaren som visar sig vara ett försäljningsstall som det fanns så många hemska berättelser om att jag knappt kunde sova på en vecka. När man mailar med en säljare som har en trygg läromästare till salu men i mail nummer två kryper det fram att hästen ofta rester sig och inte är riden på länge för att ägaren inte vågar (trygg läromästare my ass). Eller när det under samtal med säljaren plötsligt pratas om en diffus hälta som "inte alls varit ett problem det senaste året".
Det känns som om hästar antingen är tävlingshästar (och därmed i regel för dyra för mig) eller så är de under inridning, "gröna" eller inte ridna alls - väldigt få "vanliga" hästar liksom.
Man hör om hästar som dömts ut i annat land och säljs här i Sverige som friska, om hästar som bytt namn och blivit yngre, om importer som ridits in på tre veckor osv osv.

Dessutom känner jag ibland att ingen kommer vilja sälja till oss - det är så otroligt mycket krav på köpare i alla annonser - islandsfolk vill bara sälja till folk som kan träna upp islänningars tölt, massor av människor vill sälja till folk som tänker tävla hästen eller så har de specifika krav på att man ska vara otroligt välbalanserad vilket jag ärligt talat inte vet om jag är - jag menar, jag har ridit i 25 år och haft egna hästar men jag kan inte minnas att någon sagt att jag är så himla välbalanserad.

Jag pendlar mellan att längta och känna mig superpeppad till att bli kallsvettig av att bara läsa annonser och tänka på allt som kan vara fel.

Så min fråga är väl mest hur fasen man vågar köpa häst och hur man som vanlig hobbyryttare hittar en schysst häst utan att bli totalt grundlurad?

Men får komma ihåg att när man köper häst, köper man en dröm.
En häst är ett levande djur där det kan hända oväntade saker som påverkar hur hästen fungerar i framtiden. Byte av miljö kan påverka beteende.

De allra flesta som både köper och säljer häst är helt ärliga människor. De flesta luras inte.

En del säljare döljer negativa sidor hos hästen, en del köpare har orimliga förväntningar och önskemål om garantier.

Det är nog ovanligt att bli grundlurad som vanlig hobbyryttare, om man ser till att provrida hästen flera gånger i flera olika miljöer.

 

[Alexandra_W]

Det här med prisklass. De jag vet som blivit lurade/fått problem - och då otvetydiga problem som inte berott på ändrad ridning, mindre kunnig ryttare osv - har köpt glad allroundhäst i prisklass 80-100'.

Jag hade en sån där budget som är alldeles för låg egentligen vilket jag var medveten om försvårade, men även om jag teoretiskt dubblade budgeten så utfallet blev inte särskilt mycket bättre ironiskt nog?

Hursomhelst. Det jag var ute efter är att en "billig" (rimligt billig, skumt billiga ska man undvika oavsett) häst inte behöver innebära större risk att bli lurad. Om man har en häst till salu för 100' är det för en säljare med rymligt samvete "mer vinst" i att mörka saker än om man har en häst till salu för 40' tex. Värdet på den första påverkas enormt av ett röntgenfynd eller skadehistorik medan värdet på den andra inte påverkas lika mycket av det.

Sen värderar privatpersoner och handlare generellt hästar helt olika. Så att en häst som sägs vara okomplicerad och hoppar en meter stabilt och går LB-dressyr men har klart genomsnittliga gångarter kostar 65' hos handlare och 100' hos privatperson behöver inte vara något fuffens. (Men kan vara det - kolla runt vad "en sån" häst verkar kosta helt enkelt)

Liksom skulle jag sälja min fröken skulle jag faktiskt vilja ha rätt mycket mer pengar än hon såldes för ;P Jag tycker helt enkelt hon är värd mer än hon kostade. Samtidigt så tror jag inte en handlare skulle sätta så mycket högre prislapp än hon var utannonserad för när jag köpte.

Många handlare behöver ha ruljans med. Det kostar att ha hästar ståendes. Så priset sänks eller sätts lite lägre från början. Att sälja för X' mindre och få sålt på 2 v är ändå en större vinst än sälja för X' mer men efter tre månader. Hästen kostar under de tre mån och äter upp vinsten (och kan bli skadad). En privatsäljare ser sällan drift på samma vis (men kanske borde..)

Så det är extremt många aspekter som påverkar.

Sen - den perfekta hästen kommer aldrig kosta tex 40'. Det kan ändå vara en perfekt häst för någon därute, men det finns ändå en anledning till priset. Som kan men inte behöver vara hälsa

NB allt prisprat utgår från en häst av halvblodstyp.

 

[TheRedLightning]

Kanske även foderhäst kan vara något? Det finns en del foderhästar som är foderhästar först och till salu senare. Tänker att det kan vara ett alternativ också kanske?

 

[mollyphlox]

Min första häst köpte jag via en "hästhandlare", tyvärr väl inte den mest seriösa har jag fått veta i efterhand. Mörkade tyvärr en hel del om hästens mindre bra sidor, kom fram i ett senare skede och absolut sådana saker som en seriös försäljare borde vara noga med att se till att köparen får veta. Har fått höra mycket skumt om den människan i efterhand också, namnbyten och stämningar pga skumma hästaffärer så inte riktigt nån man gärna handlar med igen om vi säger så. Men det ordnade upp sig och jag sålde sedan hästen efter ett år till ett bra hem där det går bra

Min nuvarande häst köpte jag av en bekant via kontakter och det rekommenderar jag verkligen. Vettig häst som blivit hanterad av kunnigt folk där jag vet att det inte förekommer något dåligt hästtänk. Så det skulle jag utan att tveka göra igen! Men visst kan det bli fel ändå, en häst som funkar med en person kanske inte gör det med nån annan..

 

[Blandrastik]

Skaffa en mentor. Någon som du litar på, kan hästar och kan se med realistiska ögon på vad du vill ha och vad du kan erbjuda hästen.
Frågar du 12 personer om en grej kan du få 12 olika svar. Så håll dig till en person.
Ta tid på dig. Ta med nån som filmar vid provridning, kolla på filmen, många gånger.
Säljs drömhästen framför dina ögon så var det inte den hästen du skulle ha, det finns fler.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det här med att ha en mentor (kan vara t.ex. en tränare du litar på!) tror jag är en väldigt bra grej.
Sen att boka in besiktningen med en vet man själv valt - och vara med själv är en annan viktig grej.
Att ha rimliga förhoppningar utifrån sin egen budget tror jag också är en väldigt viktig sak. Man får varken Casall eller Valegro för 50k liksom.

Kan bara ta när jag köpte min drömhäst Herr Häst som ett exempel kring det här med budget vs. vad man får:
Herr Häst, korsnings"ponny" (överväxt som tusan - 162 cm), född 2002. Utbildad ca. MsvC dressyr, LB hoppning, H90/100 FT. Har artros på flera ställen i höger bakben, dock mest problem från kotan där det upptäcktes först. Även ringbandsförtjockning i höger bak-kota. Riktigt dålig hovkvalité med en rätt "omfattande" problematik. Var fodervärd på honom april -15 - december -16. Köpte honom julen -16. Då var han just nybehandlad och ny-friskförklarad efter inflammation i artosen i höger bak-kota. Betalade 50k. Då ingick all utrustning (benskydd, träns, Kieffer Donau sadel från -94, täcken osv. Kort och gott all utrustning jag inte köpt själv.) Vilket jag tycker är ett fullt rimligt pris. H.H var då alltså knappa 15 år gammal och en mycket god läromästare. Men med viss, känd hälsoproblematik. Och det är just det jag vill trycka på. Har man t.ex. en budget på 50k, då kanske man får räkna med att hästen är en korsning utan stam, med artroser och sådär. Men likväl kan det vara en trevlig hobbyhäst man kan ha kul med i flera år.

 

[Lipperta]

Tycker också mentor är bra, men jag har gärna två så man får lite olika input. Kanske såg person 1 något hen inte gillar och tar upp det med mig, medan för person 2 det är ett icke problem och säger inget till mig.
Jaja, jag gillar olika input, ska ju köpa en häst till mig och inte till varken 1an eller 2an.

Sen tror jag man får välja olater eller ''fel'', problemfri i ridning då kanske han är svår att leda och man får träna på det och vice versa.

En fin hobbyhäst betalar jag från 25 till 40 för, oftast mer fel på de billigare antingen hälsofel eller psyke.
Skulle jag betala 50k+ förväntar jag mig en frisk och trevlig häst med minimala olater.

Men allt är relativt, vad jag tycker är en skit trevlig häst kanske Lisa tycker är hemskt oupfostrad och jobbig. Eller en lugn häst, för mig är det en häst som tar omgivningen med ro och varken sticker eller blir för stressad men den kan fortfarande vara pigg och ha mycket energi.
Min väninna ser lugna hästar som några som bara går sakta framåt.

 

[Bee]

Kan bara ta när jag köpte min drömhäst Herr Häst som ett exempel kring det här med budget vs. vad man får:
Herr Häst, korsnings"ponny" (överväxt som tusan - 162 cm), född 2002. Utbildad ca. MsvC dressyr, LB hoppning, H90/100 FT. Har artros på flera ställen i höger bakben, dock mest problem från kotan där det upptäcktes först. Även ringbandsförtjockning i höger bak-kota. Riktigt dålig hovkvalité med en rätt "omfattande" problematik. Var fodervärd på honom april -15 - december -16. Köpte honom julen -16. Då var han just nybehandlad och ny-friskförklarad efter inflammation i artosen i höger bak-kota. Betalade 50k. Då ingick all utrustning (benskydd, träns, Kieffer Donau sadel från -94, täcken osv. Kort och gott all utrustning jag inte köpt själv.) Vilket jag tycker är ett fullt rimligt pris. H.H var då alltså knappa 15 år gammal och en mycket god läromästare. Men med viss, känd hälsoproblematik. Och det är just det jag vill trycka på. Har man t.ex. en budget på 50k, då kanske man får räkna med att hästen är en korsning utan stam, med artroser och sådär. Men likväl kan det vara en trevlig hobbyhäst man kan ha kul med i flera år.

Här ser man också hur olika man resonerar kring hästköp och framförallt prislappen på hästar. Finns inte en chans att jag betalt 50' för den häst som beskrivs här...

 

[Sporthorse]

Det är ju jätte enkelt att kolla upp både häst och säljare idag, veterinärvården har blivit betydligt säkrare och lättare att hitta information om bedragare på nätet om man jämför med hur det varit tidigare. Jag är absolut inte orolig. Är man oerfaren hästmänniska så ska man ta hjälp.

 

[Dressyrtjejen_97]

Här ser man också hur olika man resonerar kring hästköp och framförallt prislappen på hästar. Finns inte en chans att jag betalt 50' för den häst som beskrivs här...

Lite nyfiken bara, vad hade du gett för hästen jag beskrev?