Hur delaktig är din partner gällande hundar?

[iNHALE]

Jag och sambon har vars en hund och vi ansvarar för vår egen hund även om vi hjälper varandra med hundarna i vardagen.

 

[Tuggben]

Jag och sambon har två hundar av samma ras som vi skaffat gemensamt. Skulle säga att vi tar lika stort ansvar men för olika saker. Jag står för planeringen vad gäller inköp av prylar, mat och godis samt är den som tränar hundarna i de sporter som vi utövar (nosework och spår). Det brukar även vara jag som aktiverar hundarna i vardagen då sambon tycker att träning är tråkigt. Jag är även oftast den som hämtar/lämnar hundarna på dagis och även den som badar dem när så behövs. Sambon är istället den som sköter matning samt gör typ all pälsvård inkl vardagstrimning och det tar väl ca 2h per vecka. Sambon ansvarar även för den dagliga tandborstningen. Vi lämnar bort hundarna för kloklippning då ingen av oss lyckas väl med det själva.

Vi går de allra flesta promenader tillsammans. Sambon brukar stå för morgonrastningarna (jag är morgontrött) och jag brukar stå för kvällskissen. På helgerna är vi ofta ute i skogen då båda har ett friluftsintresse. När jag ska iväg nånstans tar sambon hand om hundarna och när sambon ska bort tar jag hand om dem.

Min sambo tjänar betydligt mer än vad jag gör så han står för kostnader i högre utsträckning än vad jag gör.

 

[AraSlei]

Jag har alltid haft huvudansvaret för mina hundar, vilket varit en självklarthet för mig i de relationer jag varit i när jag haft hund. Mina partners (sambos) har på sin höjd gått någon promenad, matat och kanske lånat en hund för en jakt.
Killen jag dejtar nu är typ född i en valplåda och har ett knippe hundar själv, och är väldigt engagerad i dem.
Jag gillar att ha huvudansvaret för mina hundar, men det är väldigt roligt att dela intresset på en lite djupare nivå med någon

 

[Migo]

Hundarna är mina, det yttersta ansvaret är mitt, men han tar gärna promenader, gosar med dem och tränar med sin favorit lite då och då.

 

[LaMagia]

I vår familj (min man och jag) tillhör hundarna oss. Visst är det jag som ger dem mat och tar den mesta praktiska skötseln (jag är ju hemma hela dagarna eftersom jag jobbar hemifrån), men det är VÅRA hundar. Han stöttar när jag avelsplanerar, han gläds när det går bra, han delar soffan med alla hundar på kvällarna, han skämmer bort den tioåriga mopstiken genom att följa hennes minsta önskan, han bär tunga saker på utställningar, han hjälper till och visar hund i utställningsringen vid behov, han är med hundarna när de somnar in hos veterinär. Han är liksom jag uppvuxen med hundar i hemmet, så för honom är det självklart att leva med hundar. Visst, hade han fått bestämma så hade vi inte haft sju hundar (sex vuxna och en liten valp), men han förstår också att man som uppfödare kommer att ha fler hundar än den vanliga hundägaren. Ingen av oss kan ju tänka oss att placera om gamlingar eller de som inte håller måttet för avel.

För många år sedan så var jag på hundutställning med en god vän då min man ringde och sa att vi på kvällen var bortbjudna till goda vänner. Jag sa att det kunde bli svårt, då jag skulle bada två valpar inför utställningen dagen efter, men han sa då att han redan höll på att bada och föna valparna. Den berättelsen imponerar på många av mina hundvänner...

 

[WildWilma]

Jag har huvudansvaret och tränar och fixar omvårdnaden men vi hjälps åt i vardagen med promenader mm. Behövs det tar han dem till veterinären eller rehab. Ni ska vi försöka oss på att han tränar med dem en gång i veckan också, något enkelt för att de ska få lite hjärngympa, jag hoppas det ska funka. Nu med ett litet barn blir det helt klart knepigare att få till träningen med hundarna men ändå hinna umgås med barnet så han tar ju mer ansvar för barnet och jag mer för hundarna så det behöver vi balansera upp lite. Men vår förra hund tävlade han i både lydnad och agility vid ett par tillfällen. Han hjälper till med spår, uppletande, specialsök, fysträning mm. om jag ber om det men sällan på eget initiativ.

 

[AraSlei]

Jag har alltid haft huvudansvaret för mina hundar, vilket varit en självklarthet för mig i de relationer jag varit i när jag haft hund. Mina partners (sambos) har på sin höjd gått någon promenad, matat och kanske lånat en hund för en jakt.
Killen jag dejtar nu är typ född i en valplåda och har ett knippe hundar själv, och är väldigt engagerad i dem.
Jag gillar att ha huvudansvaret för mina hundar, men det är väldigt roligt att dela intresset på en lite djupare nivå med någon

Om det skulle bli vi i framtiden tänker jag att det nog också är en förutsättning att vi har huvudansvaret för våra egna hundar, om det ska fungera. Just nu har jag fyra och han har två, men han ska kolla på en omplacering till helgen och står i kö för en valp till sommaren..
Alla våra hundar är aktiva jakthundar av relativt krävande raser. I slutet av året kommer vi alltså ev att ha fyra hundar i spannet 1-2,5 år, en som är drygt 3, en som är 5 och en som är nästan 9... Fyra wachtelhundar, en vorsteh, en tjt och två labradorer. Kan bli kaos, kan bli kanon

 

[Vassi]

Vi köpte hunden gemensamt men det är mitt intresse, det var jag som scoutade och tog kontakt med uppfödare även om jag nog aldrig vågat om jag inte fått sambons pushning. Hunden är vår (sambon blir lite grinig när jag kallar Skrället min hund) men precis som det ser ut för många andra så sköter jag honom. Jag ansvarar för vet.besök, rehab, kloklipp och träning. Hade Skrället varit en lite mer träningsvillig hund hade han fått hänga med på hur mycket löpturer med sambon som helst, men han ser tyvärr inte poäng i att springa för springandet skull Jag tar därför vanligtvis all motion vardagar och så delar vi på helger.

Vi diskuterar alltid vardagssaker som foderbyte, hälsostatus osv men det är jag som har kunskapen. Jag står för en större andel av det ekonomiska. Dels för att hunden är inköpt som mitt intresse då jag fick ändring inriktning på livet efter en skada och operation medan sambon har flera dyra, tidskrävande intressen, och dels för att jag tjänat 30% mer än honom. Han har inget intresse för agility eller spår, men följer alltid med till klubben när jag ber honom; hjälper till med hinderflytt till vinterträningen, om jag behöver hjälp i något moment osv. Han hänger med dit betydligt oftare än jag är åskådare på skid/löp/cykeltävlingar inser jag nu när jag tänker på det

 

[attheedge]

Vi hade båda hundar när vi träffades och från början var det mina/dina hundar. Detta har blivit till våra då det bara är en kvar från när vi träffades, de andra har vi skaffat tillsammans. Just nu är alla jakthundar, skaffar vi en brukshund till blir nog den mest min då det är jag som har det största träningsintresset där.
Vi delar på ansvaret, jag står för huvuddelen av promenader och motion, men annat såsom rastning och mat delar vi på. Maken lägger nog mer tid på jaktträningen, medan jag gärna tränar lite annat med dom. Under jaktsäsong så jagar maken mer än mig, främst pga att han bättre kan styra jobb mm. Vi ser det som våra hundar och hjälps åt.

 

[Diabetikern]

Jag har huvudansvaret för hundarna och det beror på att jag kan ha med mig dem på mitt jobb (ibland är de med på hans) och mitt fritidsintresse med hästar gör att de är med mig i stallet.

Annars är han minst lika delaktig i interaktionen. Matning, enklare träning (ingen utav oss tränar direkt med hundarna) promenader.

Dock harn han ALLTID och nu menar jag alla kvällar ansvaret för att ta ut dem sista kissningen innan läggdags. Jag tar 90% av alla mornar så han har kvällar

 

[TinyWiny]

Mina djur är mina, för min sambo gick det inte att välja bara mig utan djuren och barnen följde med. Han lever med mina djur men har inget som helst ansvar för dem. Visst kan han ge dem mat, släppa ut katten och hunden i trädgården och han är mycket mån om djuren men de är ändå mina och mitt ansvar. Hamnar jag på sjukhus så fixar han det inklusive hästarna men det är inte så att han går den vanliga promenaden eller så utan då är det kissa i trädgården som gäller för hunden och det är helt okej för både mig och hunden. Däremot är han min hunds bästa lekkompis. Varenda kväll sätter de där två igång och de leker på ett helt annat sätt än vad jag och min hund gör. De har också lastmaskinen som gemensam punkt. Min hund bara älskar att åka lastmaskin så hör han den starta så ska han bara åka med och det får han såklart.

 

[startpompe]

Vi hade med oss en varsin hund med in i förhållandet och har skaffat en gemensamt. Vi delar lika på de vardagliga rastning/matning/inköp av foder osv förutom kloklippning de sköter jag. Han jagar mer, men jag sköter nästan all övrig motion (där önskar jag dock han var mer delaktig). Vi ser dom som våra hundar inte din och min.

 

[nejlica]

Hunden står på mig och det var jag som var iväg och köpte henne (en dag när maken var på jobbet och inte visste om det ) men det är helt klart han som tar det största ansvaret. Han tar 99% av alla morgon- och kvällskisspromenader och ser till att hon har och får mat och vatten. Jag klipper klor och typ har koll på vetrinärgrejer och försäkring.

På dagarna har det gått i olika perioder. När vi skaffade hunden började han jobba halvtid hemifrån för att kunna ta lunchpromenaderna och sällskapet och så fixade jag något ordentligare på eftermiddagen. Sen fick vi barn och jag var föräldraledig och tog mycket av promenaderna och aktiveringen då och nu jobbar han hemifrån på heltid och brukar ta en lunchpromenad och på eftermiddagarna hämtar jag ibland hunden och tar med henne ut till stallet och ibland hittar han på något. På helgerna hänger hon oftare med mig till stallet och så försöker vi göra fler utflykter tillsammans men både hund och barn.

Vi har en ren sällskapshund och är inte intresserade av träning någon av oss, mer än lite småtrix för skojs skull ibland.

 

[Nattfjäril]

Hunden är min och jag tar allt ansvar och alla kostnader.

Jag är den som sköter vardagen, promenader, träning, veterinär, innköp av foder och prylar, you name it.

Skulle något hända, jag blir sjuk eller absolut förhindrad så hoppar sambon in såklart, men det är inget jag slentrianmässigt ber om eller förväntar mig.

Sen att sambon älskar hunden och gärna leker med honom och har honom hos sig i soffan eller sängen är en helt annan sak.

 

[Bulldoozer]

Vi har hundarna gemensamt även om Nessie är mer min hund så kör husse gärna agility med henne (och syrran lånar henne i rallyträning och vallning). Nike är husses lilla agilitystjärna och min bästa sovkompis, Nano var tänkt som husses nästa agilityhund men verkar tycka att det roligare med annan träning så jag har väl börjat träna henne mer och mer. Tay ska förhoppningsvis bli en hund som trivs med husse på agilitybanorna och jag tänkte ha honom till vallning.
Eftersom jag jobbar lite mindre så aktiverar jag dom lite mer, har koll på vaccinationer och kloklipp osv. Han kommer med input på det mesta, tog Nano till fysio när han tyckte att det behövdes och tar oftast första morgonkissen och sista kvällspromenaden. Ibland tar han merparten av promenaderna och ibland tar jag dom eller så går vi gemensamt.
Vi har väl börjat säga att vi har två hundar var om nån frågar, det låter mindre än fyra tillsammans .

 

[em-pirre]

Vi har hundarna gemensamt även om Nessie är mer min hund så kör husse gärna agility med henne (och syrran lånar henne i rallyträning och vallning). Nike är husses lilla agilitystjärna och min bästa sovkompis, Nano var tänkt som husses nästa agilityhund men verkar tycka att det roligare med annan träning så jag har väl börjat träna henne mer och mer. Tay ska förhoppningsvis bli en hund som trivs med husse på agilitybanorna och jag tänkte ha honom till vallning.
Eftersom jag jobbar lite mindre så aktiverar jag dom lite mer, har koll på vaccinationer och kloklipp osv. Han kommer med input på det mesta, tog Nano till fysio när han tyckte att det behövdes och tar oftast första morgonkissen och sista kvällspromenaden. Ibland tar han merparten av promenaderna och ibland tar jag dom eller så går vi gemensamt.
Vi har väl börjat säga att vi har två hundar var om nån frågar, det låter mindre än fyra tillsammans .

Haha så säger jag också, att jag bara har två speciellt nu då vi skaffar en sjätte så är det egentligen bara jag som skaffar en tredje. Tre är ju ingenting!

 

[Huggorm]

Jag har ingen partner men vissa dagar hade det varit skönt med någon som hjälpte till lite med hunden. Typ efter lunch när jag skulle vilja vila på maten, men hunden har maximalt med energi

 

[Human]

Hunden är min och jag tar allt ansvar och alla kostnader.

Jag är den som sköter vardagen, promenader, träning, veterinär, innköp av foder och prylar, you name it.

Skulle något hända, jag blir sjuk eller absolut förhindrad så hoppar sambon in såklart, men det är inget jag slentrianmässigt ber om eller förväntar mig.

Sen att sambon älskar hunden och gärna leker med honom och har honom hos sig i soffan eller sängen är en helt annan sak.

Det här kan jag kopiera rakt av. Jag frågar alltid min sambo om han kan passa hunden när jag behöver vara hundfri, förutsätter det aldrig, och kan han inte så är det min sak att lösa och inte hans.
Men som han älskar min/vår hund

 

[farin]

Exet får låna gammelvovve för att göra saker de tycker är kul. Numera mest ligga och slöa i soffan. Innan hon valde att gå i pension tränade de en del, sånt som inte jag tycker är så kul men hunden gör, typ jaktträning.
Unghunden får han passa om jag måste ha hundvakt, men inte träna.
Det är möjligt att han skaffar egen hund när gammel-hund inte finns kvar, han har insett att hund är en del av livet

 

[Fetaost]

Sambon är nog lika mycket engagerad som mig men jag har huvudansvaret. Han är "ny" på hund så sånt som veterinär, foder och träning är det jag som planerar och styr, men han hänger på.
Han rastar, matar, gosar, badar, leker och ffa shoppar till hunden. Han har med hunden i vardagens planering och älskar den högt.

Nu har vi börjat planera för en till hund och även om det är jag som letar upp kennlar och rotar fram BPH och hundar så vill han gärna läsa det jag hittar.
Han vill gå valpkurs med nästa vovve.