Hur bryter man trenden?

[Jillybean]

Om man sjalv haft "daliga" foraldrar (mina var valdigt unga), hur bruter man da trenden och ar sjalv en bra foralder?
Jag vantade tills jag var 27 med att skaffa barn. Och jag gav mig DEN pa att vara en bra mamma. Tyckte att allt gick bra medans barnen var riktigt sma. De ar nu 11 1/2 och 6, bada flickor. Och nu har problemen borjat med den aldsta.
Vi ar konstant i luven pa varandra och alltfor ofta hor jag pappas rost och uttryck komma fran mig sjalv Hon ar lat, sjalvisk, gralsjuk och gnallig. Det ar snudd pa stort omojligt att fa henne att hjalpa till hemma, man far tjata tills man blir bla i ansiktet. Jag har forsokt med beloning nar det galler extrajobb (tycker inte man ska behova belona barn for att degor sjalvklara saker som att stalla undan sin disk eller lagga smutstvatten i tvattkorgen) och bestraffning; ingen tv, ingen veckopeng etc. Inget verkar hjalpa.
Vi kan inte ha det sahar men jag vet inte vad jag ska gora
Hittills har det gatt bra att dra fran egna erfarenheter; jag har gjort som farmor skulle ha gjort, jag har henne att tacka for de flesta glada barndomsminnen jag har. Men sahar skulle JAG aldrig ha betett mig mot farmor sa nu har jag inga erfarenheter alls att dra ifran.

Goda rad emottages tacksamt

 

[martha]

Sv: Hur bryter man trenden?

ja du...inte lätt, men att bli en bra förälder är nog svårt att sätta tummen på...


Jag var 20 när jag födde min grabb, med facit på hand så var jag en bra förälder, men det kunde lika gärna varit tvärtom

Nu däremot så har jag familjehem(för vuxna) och ibland är det som att ha mindre barn
Jag låter människor ha ansvar över sina egna handlingar, försöker visa på tvärtomtankar om dom inte vill lyssna, dom lyssnar inte då heller men efter en stund brukar ett frö sås, och nästa dag har man tänkt igenom och accepterar det jag säger...
En trotsig tonåring är väl inte så lätt att handskas med, men förbud bygger aggressivitet, tjat likaså...försök att komma på hennes nivå o diskutera så hon känner att hon får förtroende och ansvar...klappa henne på axeln och säg att du litar på att hon fixar "det"

 

[Jillybean]

Sv: Hur bryter man trenden?

Jag brukar ibland saga att jag ar ensamstaende med tre barn, 11 1/2, 6 och 40 ar

Det galler ju att vara ruskigt lyhord for vilket humor de ar pa, marker jag att hon behover uppmuntran for att klara av en syssla sa far hon det i massor. Men nar det galler sant som hon kan och VET att hon borde gora sa vill jag inte behova tjata. Hon fick t.ex. ett marsvin i varas. Lovade da dyrt och heligt att skota om honom; gora rent i buren, ge mat och vatten. Jag fick borja tjata redan efter en vecka. Och nar hon val far tummen ur och gor rent buren sa slarvar hon ofta; glommer att fylla pa vatten etc.

Problemet ligger val i hur mycket man kan forvanta sig av en 11-aring (snart 12)? Det verkar som om hon har svart for att fokusera sig pa sysslor hon inte ar intresserad av, sa da slarvar hon och jag far gora om det igen alt. tjata ANNU mera Kraver jag for mycket av henne

Hon forvantas lagga sin smutstvatt i korgen, lagga undan sina rena klader sjalv, stalla undan disken, gora rent badrummet (hanga upp handdukar etc) efter hon duschat, plocka undan efter sig sjalv samt gora rent Marvins bur. Det ar vad hon ska gora utan att behova tillsagning vilket inte fungerar. Jag maste saga till, paminna om det mesta. Ar det for mycket Jag brukade gora allt det och mer nar jag var i hennes alder!

 

[martha]

Sv: Hur bryter man trenden?

Lägger hon inte smutstvätten i korgen så kanske hon har svårt att få rena kläder

Sköter hon inte marsvinet så får hon väl göra sig av med det.

Lite hård får man vara, det andra är ju svårt att få till kanske rent praktiskt..och att ställa de ovanstående kraven utan att vara arg brukar kunna sitta fint

När man har tjatat 34998 ggr om samma sak så låter man nog inte alltför gullig
Men livet är ju inte till för att man ska vara gullig jämt heller

Näää, jag är inte avundsjuk på dig och jag vet hur frustrerad man blir.....

 

[Jillybean]

Sv: Hur bryter man trenden?

Smutstvatten ar nog mitt eget fel, jag blir skogstokig nar jag inte kan se golvet (hon och lilltjejen delar sovrum) och maste vada genom smutstvatt sa da plockar jag upp det Jag far skarpa mig och lata det ligga :smirk:

Na, min "gullighetsfaktor" forsvann for laaaange sen Fast vi har diskuterat flera ganger om foraldrars ansvar; jag har forklarat for henne att det ar mitt "jobb" att forbereda henne infor livet som vuxen och att jag ibland MASTE vara "elak". Har givetvis ocksa sagt till henne att hon kommer att forsta och tacka mig nar hon blir aldre PRECIIIIS som mamma alltid sa till mig!

Just nu kanns det extra kampigt ocksa eftersom hon tillbringat en vecka hos makens kusiner och jag fick hora hur underbar och hjalpsam hon varit!

 

[martha]

Sv: Hur bryter man trenden?

Ja dom är falska också dom små knyttena

 

[Stollan]

Sv: Hur bryter man trenden?

Tvätt, det hon inte lägger själv i korgen tvättas inte. Själv var jag dålig på att lägga i min tvätt i tvättkorgen vid 11-12 års ålder men stallkläderna var jag tvungen att tvätta själv från det jag var 12 år och det i en tvättstuga i en källare i ett hyreshus (obehagligt). Sedan blev jag trött på att dom kläderna jag ville ha ofta låg i botten av tvättkorgen så vid 15 års ålder tvättade jag allt själv.
Är man tillräckligt motiverad så gör man det

Marsvinet, nu är det jag som har djur så dom åker ju inte oavsätt om min dotter sköter sina eller ej (dom är ju mina också och jag som valt att ha dom). Annars hade jag nog sålt/gett bort marsvinet om den inte sköts enligt avtal.

Om hon hjälper till borta har du fått kvitto på att du gör rätt ändå
Motivering kan ofta behövas för att få små söta tonåringar att hjälpa till. Små söta barn kan behöva göra saker för. Det måste inte vara pengar utan timmar man får lov att sitta framför datorn tex eller något annat som funkar på din dotter. Ett visst klädesplagg?
Man tycker att man inte skall behöva men för att vara ärlig så är tjat på barn som inte hjälper till vanligt och att kunna minimera det tjatet och lägga på viktigare saker att tjat om är mycket vettigare.
Se det som en hund du skall dressera att göra konster
När vana är etablerad kan man försiktigt dra in på "belöningen".

 

[Jillybean]

Sv: Hur bryter man trenden?

Ja logiken ar det da inga fel pa! Klart hon hjalpte till dar, de har ju hastar och nar man var fardig med sina sysslor fick man ju rida!

 

[Jillybean]

Sv: Hur bryter man trenden?

Beloningar funkar ibland fast jag skulle ju helst se att hon hjalpte till for att vara snall, inte for att tjana pengar eller dyl. Min kloka kusin la pa forslag att jag skulle gora en lista dar varje syssla var vard si och sa mycket. Hang listan pa kylskapet och kryssa av vad hon gjort under veckan och det skulle da bli hennes veckopeng.

En stor del av problemet ar ocksa att hennes yngre syster ar otroligt hjalpsam och omtanksam. Sa hon far givetvis berom for det och da tycker Em att det ar orattvist Istallet for att se att lillasyster far berom nar hon varit duktig och dra slutsatsen att det skulle funka for henne ocksa sa blir hon ANNU mera trulig

Hundar ar mycket lattare att trana, de tjafsar inte emot

 

[Stollan]

Sv: Hur bryter man trenden?

Problemet är att det är vanligt att föräldrarna tycker att barnen skall hjälpa till för att vara snälla ofta går isär med vad barnet tycker. Vissa barn är bohemer och trivs med stök runt om sig (jag har fortfarande det rätt stökigt dock ej smutsigt även om jag får mig ett ryck och städar iordning allt då och då) och då krävs större motivation för att tex städa. Andra är pedanter redan tidigt och dom har motivationen i sig själva redan.
motivation kan vara allt från att få förtjäna sig surftid på nätet, till skjuts, till nöje, till pengar osv. Vissa barn tycker att det är ok att skippa månadspeng och strunta i städningen och då får man ta reda på vad som motierar dom mest.

Risker med att upppmärksama barn för vad dom gör är att dom tror att dom blir sedda när dom gör något aldrig annars. Det är lätt glömt när man är så där mitt upp i en period där man fastnat i grälande och både förälder och barn är lika trotsiga. Sedan är 11-12 åringar fortfarande väldigt egocentriska och det finns ingen som kan göra en så skogstokig som det egna barnet speciellt om det är väldigt lik en själv.

Hundar kan visst säga emot och vara väldigt "trotsiga"
När dottern var 3 skaffade vi oss en schäfervalp och dom båda gjorde mig nästan gråhårig för det var som att ha två barn i trotsåldern

 

[Sjalen]

Sv: Hur bryter man trenden?

Problemet är att det är vanligt att föräldrarna tycker att barnen skall hjälpa till för att vara snälla ofta går isär med vad barnet tycker. Vissa barn är bohemer och trivs med stök runt om sig (jag har fortfarande det rätt stökigt dock ej smutsigt även om jag får mig ett ryck och städar iordning allt då och då) och då krävs större motivation för att tex städa. Andra är pedanter redan tidigt och dom har motivationen i sig själva redan.
motivation kan vara allt från att få förtjäna sig surftid på nätet, till skjuts, till nöje, till pengar osv. Vissa barn tycker att det är ok att skippa månadspeng och strunta i städningen och då får man ta reda på vad som motierar dom mest.

Risker med att upppmärksama barn för vad dom gör är att dom tror att dom blir sedda när dom gör något aldrig annars. Det är lätt glömt när man är så där mitt upp i en period där man fastnat i grälande och både förälder och barn är lika trotsiga. Sedan är 11-12 åringar fortfarande väldigt egocentriska och det finns ingen som kan göra en så skogstokig som det egna barnet speciellt om det är väldigt lik en själv.

Hundar kan visst säga emot och vara väldigt "trotsiga"
När dottern var 3 skaffade vi oss en schäfervalp och dom båda gjorde mig nästan gråhårig för det var som att ha två barn i trotsåldern

Jilly, det kanske inte skulle skada med en dag för bara er två. En dag när Em får ha dig helt för sig själv och göra något hon sett fram emot och kanske få något klädesplagg hon längtat efter eller så. Det är inte lätt att komma in i tonåren och även om det inte är just det ni ska sitta och diskutera (för det kan ju bara bli "pinigt" för henne) så ser hon att du ser henne även om hon bara finns utan att göra något. Hon ser också att du tänker på henne. Sådant behövs i en känslig ålder. Förhoppningsvis får hon en riktig bamsekram på en gång också. Jag tycker bara hon verkar vara obstinat av osäkerhetsskäl. Sedan har ni väl inte haft det helt lätt därhemma (om jag förstått tidigare trådar) och sådant snappar barn upp hur lätt som helst och undrar om det är deras fel.

Blir det inte bättre av detta, ja då är det kanske dags att göra sig av med marsvinet men jag tror inte att det gör henne mer lyssnande om det bara försvinner...

 

[Jane_Done]

Sv: Hur bryter man trenden?

"Hon forvantas lagga sin smutstvatt i korgen, lagga undan sina rena klader sjalv, stalla undan disken, gora rent badrummet (hanga upp handdukar etc) efter hon duschat, plocka undan efter sig sjalv..."

Exakt det här är vad jag försöker kräva av mina två. Tror du det funkar? Inte mycket. Vid rytande kommer det undan - för den här gången.

Å andra sidan var jag själv bedrövlig i samma ålder. Jag tror att det är en tonårsförbannelse att bara släppa allting runt omkring sig och inte för en sekund tänka över hur kläderna av sig själva flyger in i tvätten och tillbaka rena i skåp och lådor.

Men en dag, förr eller senare, blir de ju varse. Framförallt tjejerna.

 

[Jillybean]

Sv: Hur bryter man trenden?

Visst har det varit en jobbig sommar for oss. Speciellt knepigt har val varit att jag inte haft tillgang till bil och att vi darfor blivit sittandes hemma. Till raga pa allt har vadret vart elandigt sa vi har tillbringat mycket mer tid inomhus an vanligt. I vanliga fall ar vi ute nastan jamt sommartid och stadningen kommer i sista hand. Nu har det inte varit sa och jag tycker att det kants som om jag inte gjort annat an stada och plocka undan efter ungarna hela sommaren och det har gjort att jag blivit extra pedantisk och gnallig. Vilket i sin tur lett till att Em sparkat bakut annu mera.
Tack och lov sa ar hon enormt forlatande och generos med sina kanslor, hon talar om precis hur hon kanner det och sager ifran nar jag gnaller om smasaker som egentligen ar ovasentliga men som jag forstorar upp i min frustration over min egen situation (kanner mig valdigt last utan bil och jobb). Hon ar ovanligt klarsynt for sin alder, brukar pricka in precis vad som ar fel.
Hon har ocksa for forsta gangen nagonsin i sommar tillatits cykla till sin bastis som bor ca 3 km harifran och tillsammans har de cyklat in till byn (ytterligare 6 km) dar de kopt godis och lekt i parken. Nar hon kom hem efter forsta cykelfarden fick jag en jattekram och hon tackade mig for att jag later henne vaxa upp och bli stor :smirk:
Vi har en jattebra relation i ovrigt, hon vet att hon kan fraga mig om vadsomhelst och att vi kan prata om vadsomhelst utan att det blir genant eller kanns jobbigt, det ar bara nar det galler vardagssysslor som det skar sig. Och det ar just det som ar sa jobbigt, att det ar samma tjat vareviga dag, "plocka undan disken, plocka upp dina klader, lagg undan dina grejer". Vi kommer ju sa himla bra overens annars, jag fattar liksom inte varfor det ska vara sa himla svart att gora dessa sysslor UTAN en massa tjat

 

[Jillybean]

Sv: Hur bryter man trenden?

Visst blir man frustrerad???
Om hon hade eget rum sa kunde hon fa ha det hur stokigt som helst men nu delar hon ju med lillasyster och det ar ju inte sa kul for henne nar Em stokar till hennes sang och sen bara later den vara.

 

[mino]

Sv: Hur bryter man trenden?

Det här tänker jag också mycket på, om jag en dag ska bli förälder.

Jag tyckte att mina föräldrar bara tjatade och aldrig hade tid för att vara ett stöd eller diskutera saker. Effekten av detta är att jag som vuxen vänder mig till dem i sista hand och inte bryr mig särskilt mycket om dem, jag menar hur ofta behöver man tips om hur man manglar lakan eller gör köttbullar? Så vill jag INTE att mina ev barn ska känna för mig.

Jag tror (utan att ha några barn) att man måste försöka kombinera "hur ska vi få hemmet att fungera" och "vad behöver barn för att kunna hantera olika händelser i livet". De flesta lyckas ju trots allt för eller senare klura ut hur en tvättmaskin fungerar men kämpar åratal för att lära sig ta motgångar och problem. Om hemmet bara blir en plats för tjafs om praktiska saker tror jag att alla förlorar på det i längden. Och man får se upp så att man inte ställer en massa duktighetskrav just på tjejer. Men men om en sisådär 15 år är det nog jag som skriver en kopia av ditt inlägg...

 

[Gnapp]

Sv: Hur bryter man trenden?

Just det där med tjejer var en intressant punkt. Är det bara mamma som städar, plockar undan, tvättar och fixar så känns det som en ganska rimlig reaktion från en dotter att tycka att "varför ska jag göra det där; jag vill hellre bli den som åker iväg och jobbar och får hemmet skött åt mig".

Bra tips har jag inga. Jag har inga egna barn, minns att jag tyckte mina föräldrar tjatade alldeles för mycket om att det skulle städas och fixas, och vet inte vad de skulle ha sagt istället för att få mig att göra som de ville. Och jag tycker det är genomtrist att städa även nu - världen är för full av andra saker som är roligare.