M
missdragon
Jag vet att det finns en hel del montéryttare och intresserade här så jag tänkte lufta detta ämne, kanske för att förstå anledningen till att det blir missförstånd och varför vi begår felen (utbildningsbehov!?!) men även varför en del människor ”snétänder” och skall hämnas/ge igen/trycka till/”visa” den andra och så vidare. Hoppas att Ni kan hjälpa mig att kasta lite ljus på mörkret! 
Då jag ser en hel del montélopp, dels live men även från hästryggen ibland så undrar jag hur vi egentligen behandlar varandra under loppen. Senaste halvåret har jag upplevt det mer och mer otrevligt (kanske inte rätt ord, men jag kommer inte på något annat just nu). Ryttarna skriker och gormar på varandra, skär av vid omridning av andra ekipage och ”klipper med andra ord av benen” på hästen den går om/går ned framför. En del ryttare skriker för att ”skrämma” (fel ordval kanske...) andra ryttare och det finns till och med de som sparkar ur fötterna ur stigbyglarna på andra eller sparkar/slår på andra hästar. Andra tar ut all sin ilska efteråt och går och skäller och gnäller (ja, mer eller mindre i alla fall) på att ”h*n red över mig”, ”h*n kan inte ta ned en galopperande häst och störde mig/flera stycken/halva fältet” till hästens tränare/ägare, sedan slutar det med att de själva åker på böter för snäv körning eller störande av medtävlande (givetvis gäller detta bara ibland)... Att vi efter loppen inte tar kontakt och pratar med den andra ryttaren förstår jag inte heller (kan inte påstå att jag är så bra på det heller), tala om hur man upplevde situationen och även säga att ”du red snävt på mig” eller något, den andra person kanske inte ens uppmärksammade att den red snävt och kan behöva upplysas om detta för att det, förhoppningsvis, skall kunna ändras till nästa gång. Än så länge ser inte funktionerärna/domarna allt, de har inte lärt sig riktigt (jag har kompisar som är funktionärer på travet och de bekräftar detta) och det gäller att vi kommunicerar öppet även runt loppen. Jag upplever många snäva omridningar, antar att det beror på att vi saknar sulkyn bakpå? Det är många som tycks ”glömma bort” att deras egen häst har en bak-kärra och att hästen man rider om har framben som trummar på, framför där huvudet slutar... De går helt enkelt ned i banan när de själva (ryttaren) passerat huvudet på den hästen som rids om.
Det är ett känt faktum att kuskar gapar åt varandra lite titt som tätt, men stämningen i ett montélopp kan jag ibland uppfatta som ”råare” och mer ”brutal”. Ganska kraftiga ord, jag menar inte i deras starkaste innebörd utan mer att de är, i jämförelse med sulkylopp, attitydmässigt tuffare. Har vi en övertro på oss själva eller blir vi så adrenalinstinna att vi inte kan behärska oss? När en ryttare skriker till en annan mitt under lopp; ”Du rider som en kratta” så tycker i alla fall jag att personen som skriker inte har mognad nog för att befinna sig på banan överhuvudtaget... Och jo, det har hänt. Jag har själv inte råkat ut för någon som gapat på mig men sett det flera gånger, överriden har jag däremot blivit, jag vet att det inte är kul och det kan till och med förstöra hästen för all framtid, men att anklaga den andra ryttaren för att ”rida som en kratta” är inte konstruktivt alls utan enbart nedbrytande.
Hur upplever Ni att det går till ”ute i landet”??
Får vi tillräcklig utbildning under licenstagningen?? Så vitt jag vet så fick vi ”bara” lära oss de olika reglementena och genomföra utbildningslopp när jag tog min licens. Visst hade de lite ”att-tänka-på”-tips men det var mer för sulkys och inte anpassat för montén. Till stor del överförbart på montén jovisst, men inga specifika ”montétips” fanns att inhämta. Kanske det är annorlunda idag då det är några år sedan jag tog licensen??
Har Ni sett lopp från andra länder, hur går det till där?? Jag har inte sett några lopp ”live” i andra länder och på tv kan man inte påstå att det framgår att kuskar/ryttare skriker åt varandra.
Hoppas att något av mitt svammel gick att förstå...
Då jag ser en hel del montélopp, dels live men även från hästryggen ibland så undrar jag hur vi egentligen behandlar varandra under loppen. Senaste halvåret har jag upplevt det mer och mer otrevligt (kanske inte rätt ord, men jag kommer inte på något annat just nu). Ryttarna skriker och gormar på varandra, skär av vid omridning av andra ekipage och ”klipper med andra ord av benen” på hästen den går om/går ned framför. En del ryttare skriker för att ”skrämma” (fel ordval kanske...) andra ryttare och det finns till och med de som sparkar ur fötterna ur stigbyglarna på andra eller sparkar/slår på andra hästar. Andra tar ut all sin ilska efteråt och går och skäller och gnäller (ja, mer eller mindre i alla fall) på att ”h*n red över mig”, ”h*n kan inte ta ned en galopperande häst och störde mig/flera stycken/halva fältet” till hästens tränare/ägare, sedan slutar det med att de själva åker på böter för snäv körning eller störande av medtävlande (givetvis gäller detta bara ibland)... Att vi efter loppen inte tar kontakt och pratar med den andra ryttaren förstår jag inte heller (kan inte påstå att jag är så bra på det heller), tala om hur man upplevde situationen och även säga att ”du red snävt på mig” eller något, den andra person kanske inte ens uppmärksammade att den red snävt och kan behöva upplysas om detta för att det, förhoppningsvis, skall kunna ändras till nästa gång. Än så länge ser inte funktionerärna/domarna allt, de har inte lärt sig riktigt (jag har kompisar som är funktionärer på travet och de bekräftar detta) och det gäller att vi kommunicerar öppet även runt loppen. Jag upplever många snäva omridningar, antar att det beror på att vi saknar sulkyn bakpå? Det är många som tycks ”glömma bort” att deras egen häst har en bak-kärra och att hästen man rider om har framben som trummar på, framför där huvudet slutar... De går helt enkelt ned i banan när de själva (ryttaren) passerat huvudet på den hästen som rids om.
Det är ett känt faktum att kuskar gapar åt varandra lite titt som tätt, men stämningen i ett montélopp kan jag ibland uppfatta som ”råare” och mer ”brutal”. Ganska kraftiga ord, jag menar inte i deras starkaste innebörd utan mer att de är, i jämförelse med sulkylopp, attitydmässigt tuffare. Har vi en övertro på oss själva eller blir vi så adrenalinstinna att vi inte kan behärska oss? När en ryttare skriker till en annan mitt under lopp; ”Du rider som en kratta” så tycker i alla fall jag att personen som skriker inte har mognad nog för att befinna sig på banan överhuvudtaget... Och jo, det har hänt. Jag har själv inte råkat ut för någon som gapat på mig men sett det flera gånger, överriden har jag däremot blivit, jag vet att det inte är kul och det kan till och med förstöra hästen för all framtid, men att anklaga den andra ryttaren för att ”rida som en kratta” är inte konstruktivt alls utan enbart nedbrytande.
Hur upplever Ni att det går till ”ute i landet”??
Får vi tillräcklig utbildning under licenstagningen?? Så vitt jag vet så fick vi ”bara” lära oss de olika reglementena och genomföra utbildningslopp när jag tog min licens. Visst hade de lite ”att-tänka-på”-tips men det var mer för sulkys och inte anpassat för montén. Till stor del överförbart på montén jovisst, men inga specifika ”montétips” fanns att inhämta. Kanske det är annorlunda idag då det är några år sedan jag tog licensen??
Har Ni sett lopp från andra länder, hur går det till där?? Jag har inte sett några lopp ”live” i andra länder och på tv kan man inte påstå att det framgår att kuskar/ryttare skriker åt varandra.
Hoppas att något av mitt svammel gick att förstå...
Senast ändrad av en moderator:
. En del har till och med sagt att "jag valde fel position" osv om hästen varit oplacerad utan galopp. De som har varit sämst på att ta på sig en galopp är proffsen. Har både egen erfarenhet och hört "historier" från vänner och bekanta som haft hårresande upplevelser av dessa "proffs"... Men det är min erfarenhet och ingen absolut sanning :smirk:
