Jag ser allt umgänge med hundarna som träning i någon mån. Ser det likadant med hästarna. När jag visar mig/kliver in i boxen eller hagen börjar vi kommunicera och då ev också träna.
Jag tycker man kan väva in mycket träning i vardagen utan att det är regelrätta klockade träningspass.
Klart passivitet kan vara mentalt jobbigt för vissa individer och under olika former/miljöer etc. Just nu har vi en hund som har mycket energi, explosiv och inte mkt tålamod etc i grunden. Med henne har jag jobbat mkt med att hon ska tåla passivitet och även ha mer tålamod. Det var svårare för henne. Den andra hunden har noll problem med det.
Om det är stressande med pulshöjande aktiviteter beror ju på vad man gör och hur man gör det. Våra hundar gör pulshöjande aktiviteter dagligen. Det ser jag som positivt.
Jag använder i bland bestraffning i form av att ge lite tryck i röst och energi gentemot hunden om det verkligen skitit sig och jag akut måste styra upp något och visa att det där är INTE ok. Det sker väldigt sällan iom att jag alltid försöker förekomma och hundarna har stor will to please och är signalkänsliga. Jag ser det som ok bestraffning.
Jag tycker det går för långt när man är inkonsekvent i bestraffningar/träning så hunden inte får tydlighet att förhålla sig till för att slippa bestraffningar/kunna göra rätt. Det tycker jag är hemskt även om jag ser det väldigt mycket(med både häst och hund) och folk verkar tycka det är helt ok.
Även att det bestraffas fysiskt, att ägaren bestraffar i affekt eller gör det tuffare än hunden kräver. Tax om min hund gör ngt oönskat kan det räcka med att jag ser på henne och säger ett mjukt nej. Att då göra mer ser jag som oschysst. Man får känna av vad som krävs.
Jag tänker att en tuff individ som kanske även är stor fysiskt kan ju bli mycket farligare än mina 3-kilosmesar. Så visst kan det krävas att man ser till att den hunden funkar på ett annat sätt. Men metoderna att nå dit ska ju inte vara hårdare.
Vi har inget träningsschema. Jag har liten sällskapsras som är tänkt att vara aktiva kompisar typ. Jag ser vad man kan förbättra mentalt i båda och gör saker som påverkar det. Jag ser till att de får röra sig ordentligt för att bli starka och må bra fysiskt som psykiskt. Vi gör lite spår, vi gör trix och tänker testa lite agility typ. Och givetvis så går vi mycket i skogen och de får röja runt på gården. Vi bor längst in på egen grusväg med åkrar, hagar och skog runt. Så hundarna kan få fräsa runt i valfritt tempo när vi är ute iom att vi kan se att det inte finns vilt som riskerar störas/eller skada hundarna. De motionerar varann rätt bra.
Båda hundarna har mkt will to please och är rätt lättmotiverade genom att bara få beröm och känna att vi är nöjda. Lillhunden motiveras också en del av vad storasyster visar är bra. Storasyster bryr sig inte om vad lillasyster tycker är bra.
Godis/mat funkar fint med. Ena hunden tycker om att ha saker i munnen och kan belönas med pinne/leksak att bära tex.
Hundarna fixar att jag är sjuk en v. Nu är vi ju två som kan hjälpas åt. Men hundarna är små, vi bor stort och de är unga och lekfulla. Så de kan busa och jaga varann inne etc och får stimulans mentalt av att umgås med varann öht hela dagarna. Men visst känner man en annan typ av lugnt nöjd om de fått aktiveras mer.
För ena hunden är det utmattande fortfarande med saker som kräver tålamod. För den andra är det väl främst fysisk pulshöjande under längre stund som känns tufft. Hon har uthållighet och driv och kan mer självständigt utföra uppgifter under längre tid än lillplutten. Hon vill att saker ska gå fort.
Den ena hunden har noll problem att varva ner. Hon vill gärna vara fysiskt nära och sen slocknar hon.
Den andra har nu lärt sig "gå och lägg dig" och kan då koppla av/sova. Men som yngre hade hon svårt för det och vi fick träna det med henne. Om jag/flocken är still så har mina hundar alltid gjort detsamma utan stress.
Har inte upplevt dem överstimulerade.