Hundmöten

[Bulldoozer]

Harar ..
Ni har det lätt ni, jag har flockar med rådjur som står längs åkerkanterna och flyttar sig inte förrän man är typ tio meter ifrån. Tror ni de behagar att vända och springa bortåt? Nä, de ska springa ut rakt framför oss på vägen och över på andra åkern och där står jag med fyra sjövilda hundar i ett virrvarr av koppel.
Angående hund möten så är det nog helt fel inställning att ha ångest för detta. Får jag hund möte hemma är det kööört, vi bor så isolerat så vi kan gå flera månader innan vi ser en kotte här (utom ryttare så häst möten går okej) att då förvänta sig att det ska vara helt okomplicerat är väl att drömma, realistiskt så är det ju världens grej för hundarna att man helt plötsligt stöter på nåt annat än vilt ute. I andra sammanhang funkar hundmöten helt okej, så okej det går med fyra hundar. Räcker med att Nike lägger in ett litet vöff så är kalabaliken igång så henne får jag ha koll på, Nano måste också hållas under uppsikt men Nessie brukar sköta sig. Valpen har upptäckt sin egen röst nu och kan okynnesskälla på lite vad som men det brukar inte de andra bry sig om. För det mesta funkar hundmöten faktiskt rätt problemfritt men jag har märkt att hundarna går igång ibland på de mötande hundarnas attityd. Hundar med ok kroppsspråk går de inte igång på men hundar som stirrar, spänner upp sig och styltar fram går de igång på garanterat medans en hund som gör utfall och vrålskäller går bra att ignorera.

 

[Pilot]

Det är rätt vanligt med att man sätter sin hund tills mötande hund har passerat. Men en del mötande hundar kan tycka det är rätt otrevligt att bli utstirrad av en spänd hund. Vad gör man om den mötande hunden sätts och använder samma teknik?

 

[Bulldoozer]

Det är rätt vanligt med att man sätter sin hund tills mötande hund har passerat. Men en del mötande hundar kan tycka det är rätt otrevligt att bli utstirrad av en spänd hund. Vad gör man om den mötande hunden sätts och använder samma teknik?

Jag sätter mina hundar ibland, är det så att matte / husse verkar ha stora problem med sin hund så går jag åt sidan och sätter mina för att ha koll på dels mina hundar och dels den mötande hunden. I dessa situationer ska hundarna ha fokus på mig och inte stirra ut den andra hunden. Sätter motparten sin hund och verkar ha den under kontroll så är det ju bara att gå förbi, det jag inte vill ha är en främmande hund som hoppar på mina hundar för att husse/matte inte har koll. Många verkar tyvärr tycka att en okej koppellängd är att deras hund ska kunna nå mina hundar . Vilket absolut är en okej koppellängd på en hund som ändå de har koll på men inte på en hund som är spänd eller superpå och stretar i kopplet.

 

[Pilot]

Jag sätter mina hundar ibland, är det så att matte / husse verkar ha stora problem med sin hund så går jag åt sidan och sätter mina för att ha koll på dels mina hundar och dels den mötande hunden. I dessa situationer ska hundarna ha fokus på mig och inte stirra ut den andra hunden. Sätter motparten sin hund och verkar ha den under kontroll så är det ju bara att gå förbi, det jag inte vill ha är en främmande hund som hoppar på mina hundar för att husse/matte inte har koll. Många verkar tyvärr tycka att en okej koppellängd är att deras hund ska kunna nå mina hundar . Vilket absolut är en okej koppellängd på en hund som ändå de har koll på men inte på en hund som är spänd eller superpå och stretar i kopplet.

Jag håller helt med om det om koppellängd, placerar alltid min hund så att jag hamnar mellan i mötet. Har en liten hund som inte backar om hon tycket hon blir utmanad (skithund).

kl
Jag har lärt in "går vi". Det + skvaller är det som funkar för oss. I början så innebar ett "går vi" att vi skapade ett avstånd till hunden, nu kan vi mötas på en promenad på att "går vi" och när vi passerat blir det beröm och godis.
Nu vid 2,5 års ålder börjar vi komma så långt att hon kan gå lös vid möten, men intill mig utan att vilja fram och hälsa.
Då har hon nada negativa erfarenheter men nyfiken på andra hundar. Så har man negativa erfarenheter av hundmöten eller andra svårigheter så får man tänka på att det tar tid och ha en längre plan. Tänker jag.
Och ta hjälp! Finns ju mycket bra kurser där ute för just hundmötesträningar.

 

[linnsan]

Det stadiet har jag hamnat i lite med ungtiken - och det är så lätt när man är trött att att säga till på skarpen/dra in hunden lite burdust och ryta i........fungerar sällan eller aldrig. Helst inte när jag har två hundar till där minst en går igång med skall samtidigt Ungtiken är dessutom mer nyfiken och frustrerad över kopplet.

Nu har jag satt fast klickern på jackan och slår mig själv i skallen och undrar varför jag glömt bort den. ungtiken är inklickad och godismotiverad......så det är ju bra om jag använder mig av det oxå

Det finns dock tillfällen när läget är lite mer okontaktbart än just hundmöten och det är alla dessa katteländen som kutar omkring här gammeltiken avskyr katter, hanen tycker dom är lite läskiga och vill skrämma bort dom - och ungtiken skriker av.....ja något av det hon lärt sig av dom andra - att katter är både läskiga, fula och gräsligt spännande funderar på at bärja ta med gåstaven ut som förlängd arm. Lättrare bleckera framför 3 hundar då är att försöka hala in dom (vilket gör dom mer taggade). Tänk att kattjäklar är mer spännande när hundarna går kopplade än när dom är lösa, för då minsann är de ingen som jagar dom (eller ja, inte dom två som får vara lösa. Gammeltiken är alltid kopplad.....hon nyper katter annars....och annat)

Ja det är lätt att bli irriterad ibland. Och ja, oftast blir det värre då
Katter är också sådär här. Går lite i perioder beroende på hur nöjda hundarna är också. En period så skvallrade Gripa på dom men då stötte vi på dom oftare. Nu när det blivit mer sällan så får jag ha mer koll. Gripa tycker ju också att katter är både spännande och fula

 

[Ciccio]

Hundar brukar ha väldigt bra koll på vart andra är på väg. Så jag brukar tänka mig linjen den mötande hunden ska gå på. Och så ser jag till att vår riktning inte korsar den mötande hundens. Så kan min hund se att var vi kommer gå och var den mötande hunden kommer att gå och konstatera att vi inte kommer att mötas så problemet finns inte ens.

Det innebär att om vi får möte på gångbanan går jag i en båge ut i terrängen. En aning omständigt, och jag hade tänkt "träna bort det" men har landat i att det faktiskt är görbart nästan jämt så vi gör så nu. Även om jag kunde tränat min hund att gå fot i tighta hundmöten, och säkert kommer göra det snart, så kommer det nog alltid vara schysstast mot henne att gå i en båge.

Många hundar går bananas om mötande hund stannar. Kan funka om mötande hund går av gångbanan innan den sätter sig. Alla gör som de vill men kan vara värt att tänka på. Går man inte av gångbanan kan man ju se till att ens egen hund inte har bröstet riktat rakt mot mötet. Vissa hundar som är bra på att lugna andra hundar vill lägga sig ner vid hundmöten. Jag tror det ser bättre ut på hundiska än vad sitt gör.

Nosa godis i marken som @Red_Chili föreslår fungerar jättebra tycker jag. Det får in hunden i ett lugnare läge och sänder också lugna signaler till mötande hundar. Min förra hund tränade jag till att nosa på marken i kanten av gångbanan när jag sa "marken".

Men en viktig sak som jag inte sett i tråden innan är att inte låta ens hund hälsa på främmande hundar.
Jag vill att min hund ska veta att vid min sida, och i koppel oavsett position, så kan inget jobbigt hända. Ingen får gå fram och hälsa på henne. Framförallt inte andra hundar. Inte heller när vi går koppelpromenad med hundar vi känner. Aldrig. Ska det hälsa på människor eller hundar så ska hon sitta vid min sida och så frågar jag "vill du hälsa?" och sen säger jag varegod. Så är det upp till henne om hon vill lämna min sida för att hälsa eller om hon vill stanna kvar. Stannar hon kvar så kommer jag att skydda henne från alla eventuella hälsningsförsök.

Det här är lite lurigt. Det finns många sätt att ligga ner på. Det är jobbigt när matte/husse tror att deras vovve gör en lugnande signal medan hunden i själva verket intagit en anfallsposition och är extremt hotfull.

Det beror ju så klart på hur hunden ligger och det varierar också mellan raser vad det brukar betyda. Hundarna förstår nog utmärkt men det är värre med oss människor.

 

[Sel]

Det här är lite lurigt. Det finns många sätt att ligga ner på. Det är jobbigt när matte/husse tror att deras vovve gör en lugnande signal medan hunden i själva verket intagit en anfallsposition och är extremt hotfull.

Det beror ju så klart på hur hunden ligger och det varierar också mellan raser vad det brukar betyda. Hundarna förstår nog utmärkt men det är värre med oss människor.

Det här med liggande är lite problematiskt tycker jag. För det mesta, i min erfarenhet, betyder det att hunden endera är väääldigt osäker och typ gör en dödsrullning när man kommer nära, är en BC som gör EYE på alla som går förbi eller en väldigt oförskämd lekinvit.
Min shiba gör, om hon får, gärna någonting mittemellan BC och lek och det är naturligtvis jätteprovocerande (I'm gonna pounce on you! ) så det får hon inte. Många ägare med hundar som visar samma beteende verkar dock tycka att det är helt okej och ganska skoj.

 

[Kenya]

Det här med liggande är lite problematiskt tycker jag. För det mesta, i min erfarenhet, betyder det att hunden endera är väääldigt osäker och typ gör en dödsrullning när man kommer nära, är en BC som gör EYE på alla som går förbi eller en väldigt oförskämd lekinvit.
Min shiba gör, om hon får, gärna någonting mittemellan BC och lek och det är naturligtvis jätteprovocerande (I'm gonna pounce on you! ) så det får hon inte. Många ägare med hundar som visar samma beteende verkar dock tycka att det är helt okej och ganska skoj.

Okej, jag ångrar mig. Vid närmare eftertanke finns det många katastrofala sätt att ligga på. Jag föredrar att alla håller sig i rörelse faktiskt. Men ska det sittas/liggas så ska det inte göras i riktning mot den mötande hunden utan hellre nittio grader typ. Men, jo, helst inte.

Att välja en koppel-lösning som inte stryper hunden kan hjälpa att hålla energinivån nere i mötena också. Givetvis måste man se till att ha kontroll på hunden men det är inte bra för utvecklingen av hundmöten att hunden blir halvt strypt varje gång.

 

[nullo-modo]

Finns många hundar här runt men mötet sällan några. Möter vi några så blir hundarna hemma jätteglada och vill leka, det brukar börja med hopp rakt upp i luften och sedan ner med framdelen och baken upp och viftar på hela kroppen även små hopp och snurra efter det, hundarna> jag>

 

[Ssofie_]

Min hund hade extremt svårt för hundmöten förut. Speciellt vid 3-12 månaders ålder. Han gjorde ordentliga utfall och skällde som en dåre men har aldrig haft något problem med hundar som han fått leka med. Dessutom är han STOR. Vi började använda klicker och pula in godis i munnen på honom, men då han är kräsen började han även rata godsakerna. Men då han alltid har älskat lek så fick vi helt enkelt börja leka förbi de andra hundarna genom att köra dragkamp eller liknande. Och vi var alltid noga med att hålla ordentligt avstånd. Möts vi på en mindre gångbana eller en stig i skogen har vi alltid tagit en stor båge som omväg.
När det var som värst köpte jag även en Very good walking sele som knäpptes i bröstet för att jag skulle kunna hålla i honom då han blev stark, vilket gjorde mig mer avslappnad. Men det var en temporär lösning medan vi tränade.

Efter mycket träning och en mer mogen hund (uppfattar det som att han blev bättre med åldern också) så går de absolut flesta hundmöten strålande. Han kan ibland gå förbi och "prata"/gny lite grann för att han vill hälsa, men inte mer än så. Han behöver inte längre någon sele och vi behöver inte ha lika långa avstånd längre.
Däremot om jag ser på den andra hunden att den är lite laddad inför mötet brukar jag ta ut avståndet då vår hund inte är sen med att svara tillbaka.
Sen försöker jag ligga steget före honom genom att säga ett lugnt "neeee" eller göra en liten handryckning i kopplet om jag ser att han börjar fokusera mycket på den mötande hunden.

 

[Blandrastik]

Tycker det var många bra tips här. Själv har jag köpt en hundmötesassistent. Jag kallar henne Hexa, jag har pimpat Hexa med stora vita ögon, sen ställer jag Hexa i parken och parkerar vilken person som helst bredvid henne som agerar husse eller matte. Sen är det bara att träna hundmöten. Tidigare har jag använt min egen hund vid hundmötesträning, eller fått låna in en annan hund. Men jag vill inte nöta på varken min egen hund eller någon annan som funkar och är trygg i mötena.
När jag först såg Hexa, tänkte jag att "den där går de f*n inte på" Men ställ en människa med snöre bredvid henne så har, än så länge, alla hundar reagerat på henne. Sen är det bara i lugn och ro att jobba med den övning som passar bäst.
Här hälsar min Midas på den opimpade Hexa. Nuförtiden har hon stora vita ögon.

 

[Wenniz]

Har en tik här hemma som blev rejält tuggad på som valp och blev efter det livrädd för andra hundar, nu snackar vi att direkt hon såg en hund skrek hon i panik eller gjorde allt i sin makt att visa att den andra hunden skulle inte komma nära om avståndet inte var så långt emellan.
Ge inte upp!
Denna hund idag klarar av tävling och träningsplatser vilket jag aldrig trodde hon skulle klara av då miljön var så pass svår med så mycket hundar. Vi kan idag gå promenader med vilken hund som helst, är den andra hunden muppig och otrevlig så skiter hon i den istället.
På våra promenader kan hon skälla på hundar, men visar ingen panik eller obehag utan gillar att säga till "kom inte hit", frågar jag vad hon håller på med kan hon släppa det och gå vidare med livet. Olika händelser med lösa hundar osv kan hon idag släppa fort, förr kunde det första hela dagen.
Massa träning bakom, men när hon mognade och hormonerna hade lagt sig runt 3 år lugnade hon ned sig en hel del med känslorna, tittar man på min hund idag kan man aldrig tro att hon har varit så rädd för hundar eftersom hon är så pass obrydd idag.

 

[russinbulle]

Haha, jag har börjat använda min ena gåstav på hundpromenaderna nu och den är verkligen guld värd som förlängd arm Vill någon börja dra i kopplet för att muttra på en mötande hund, så blockerar jag direkt med staven framför och då kommer dom av sig och blir lättare kontaktbara och jagar inte upp varandra. Likaså kan det ibland vara så at dom två svarta går superfint förbi en mötande hund, men då kan istället tanthunden som går bakom mig få ett litet utbrott (hon avskyr vissa små tikar och kastrerade hanar) och då håller jag staven bakåt och blockerar så även hon kommer av sig. helt plötsligt blev matten den där med extremt lång arm snopet för dom.

Förstår varför herdar har en herdestav - bra förlängd arm för att både blockera och peka med

Kan tillägga att ingen av mina hundar har någon direkt respekt för gåstaven och ingen är rädd för den

 

[_Taggis_]

@russinbulle Stav är perfekt. Samma sak som en pisk när en hanterar hästar dvs en förlängd arm. Jag lärde en av farsans gråhundar att "gå bakom" med hjälp av en stav. Även den en sån där dragmaskin men pekade jag med staven backade hon fint in i rätt position utan svammel

 

[russinbulle]

@russinbulle Stav är perfekt. Samma sak som en pisk när en hanterar hästar dvs en förlängd arm. Jag lärde en av farsans gråhundar att "gå bakom" med hjälp av en stav. Även den en sån där dragmaskin men pekade jag med staven backade hon fint in i rätt position utan svammel

Gåstaven är perfekt med nu när mitt knä är opererat och inte helt läkt än - men är lite ivägen när jag ska plocka hundskit

 

[Kenya]

Vill bara hålla med om hur bra det är med stav =)
Gå bakom är jättebra vid hundmöten!! Hunden kommer in i en helt annan känsla när den går bakom jämfört med framför. Dessutom så är det svårare för hunden att strypa sig själv med kopplet när den går bakom. Stav är perfekt för att lära in. Man slipper tjata verbalt, eller använda kopplet eller ta tag i hunden.

 

[Monifa]

Jag matar igenom möten. Beroende på vad vi möter har hon olika lätt att hålla kontakten med mig och behöver olika tät belöning. Vanlig fotgängare generellt inget problem - stor person med kanske avvikande rörelsemönster, svårare.

Hund som inte bryr sig - generellt inget problem. Hund som gapar - generellt har hon svårt att hålla ihop då.

Vi börjar komma så långt att hon skvallrar. Kruxet är att hon skvallrar på doft. Ibland är det faktiskt någon 100 m före men vi har inte kommit ifatt men det kan likväl vara någon som gått samma runda som oss tidigare. I de fallen skvallrar hon - kommer in i fot - vill ha godis - skvallrar - kommer in i fot - vill ha godis. Har börjat se tecknen för doftskvaller och byter sida på henne så hon hamnar ur spåret.

Betty är väldigt reaktiv så detta är 4 års träning Men tidigare har vi fått gå ut 50 m i skogen vid möte oavsett vad vi mötte.

 

[Ferrari]

Någon har uppenbarligen bytt ut min hund natten till idag. Tog en tre timmars tur i Slottskogen idag, mötte ett 50 tal hundar, hon fick busa lite i rastgården med två pojkar.

Men det var bara vid ett hundmöte hon ballade ur, av ungefär 50!! De andra så skvallrade hon friskt och var mycket pepp & fokuserad på mig. Jag börjar se ljuset i tunneln

 

[Sleepan]

Någon har uppenbarligen bytt ut min hund natten till idag. Tog en tre timmars tur i Slottskogen idag, mötte ett 50 tal hundar, hon fick busa lite i rastgården med två pojkar.

Men det var bara vid ett hundmöte hon ballade ur, av ungefär 50!! De andra så skvallrade hon friskt och var mycket pepp & fokuserad på mig. Jag börjar se ljuset i tunneln

Men snyggt jobbat! Så skönt
Skottsskogen borde vi kanske också ta oss till snart igen, var längesen sist och där får man ju helt klart träna hundmöten...

 

[Happimess]

Det är rätt vanligt med att man sätter sin hund tills mötande hund har passerat. Men en del mötande hundar kan tycka det är rätt otrevligt att bli utstirrad av en spänd hund. Vad gör man om den mötande hunden sätts och använder samma teknik?

Det där har jag varit med om några gånger, båda har satt sina hundar och så har vi suttit där och stirrat på varandra ett tag innan jag gett upp och gått förbi Men jag har faktiskt tänkt på det efter att ha läst här i tråden, och försökt att undvik att sätta/ställa henne helt stilla vid hundmöten.