F
Fruentimber
Min nu 1,5 år gamla corgi-hane Gibbs har ett beteende som driver mig till vansinne.
Mentalt är han något nervklen och vek, vilket jag gissar bidrar till beteendet beskrivet nedan.
Han kan från ingenstans flyga upp och skälla till, antingen för att han hör något, eller för att han tror att han hör något. Hans första instinkt är att dra till ett skall, högt och gällt, samtidigt som han drar sig mot dörren med raggen uppe. Han skäller ofta bara en gång, tills han "vet" om det är befogat eller ej, men småmuttrar gärna lite tills jag säger åt honom att gå och lägga sig igen.
Eftersom det ofta sker så plötsligt utan någon som helst förvarning så skrämmer han skiten ur mig, flera gånger om dagen. Vanligtvis hoppar jag till, muttrar ett "men FÖR HELVETE, Gibbs!" (skriker inte, förstås) och säger åt honom att gå och lägga sig igen. Senast i förrgår spillde jag ut ett halvt glas rödvin över mig själv för att han prompt tyckte sig höra något.
Jag tänkte först att det är åldern, men skiten går ju inte över. Jag har blivit arg, och jag har ignorerat, och jag har lugnt bara bett honom lägga sig igen. Ingenting verkar hjälpa. Han är välaktiverad såväl mentalt som fysiskt, och frisk. Hur kan jag bemöta hans beteende? Någon som har träningstips att dela med sig av?
Bonusbild när skitungen var typ 9 veckor och två äpplen hög.
Mentalt är han något nervklen och vek, vilket jag gissar bidrar till beteendet beskrivet nedan.
Han kan från ingenstans flyga upp och skälla till, antingen för att han hör något, eller för att han tror att han hör något. Hans första instinkt är att dra till ett skall, högt och gällt, samtidigt som han drar sig mot dörren med raggen uppe. Han skäller ofta bara en gång, tills han "vet" om det är befogat eller ej, men småmuttrar gärna lite tills jag säger åt honom att gå och lägga sig igen.
Eftersom det ofta sker så plötsligt utan någon som helst förvarning så skrämmer han skiten ur mig, flera gånger om dagen. Vanligtvis hoppar jag till, muttrar ett "men FÖR HELVETE, Gibbs!" (skriker inte, förstås) och säger åt honom att gå och lägga sig igen. Senast i förrgår spillde jag ut ett halvt glas rödvin över mig själv för att han prompt tyckte sig höra något.
Jag tänkte först att det är åldern, men skiten går ju inte över. Jag har blivit arg, och jag har ignorerat, och jag har lugnt bara bett honom lägga sig igen. Ingenting verkar hjälpa. Han är välaktiverad såväl mentalt som fysiskt, och frisk. Hur kan jag bemöta hans beteende? Någon som har träningstips att dela med sig av?
Bonusbild när skitungen var typ 9 veckor och två äpplen hög.