Hon verkar ju ha någon form av separationsångest alt. fysiologiskt fel
Separationsångest har hon, det märks inte när hon är ensam hemma speciellt mkt, för då är hon tyst, går o lägger sig, går ett varv då och då som vilken hund som helst. Men om jag ger kopplet till någon annan och tar ett kliv bakåt så blir det ett jäkla liv. Hennes värld går under, om man frågar henne iaf.
Jag har jobbat rätt mkt med det och det har blivit bättre.
Men fortfarande så kissar hon inne främst när vi sover, inte när hon är ensam. De är ju inte ensamma speciellt mkt, ca 3-4 ggr/vecka och 1,5-2 h/gång. Någon enstaka gång blir det längre om vi går på bio eller nåt sånt.
Och det kan gå flera veckor emellan gångerna.
Kan det vara urinvägsinfektion, eller något sånt? Bara funderig.
Det som talar emot det är att det inte sker regelbundet. Men har hon en missbildning, men väldigt liten sådan, så kanske det kan bli så? Att det blir en infektion, och sedan kissar hon mkt och det då läker ut självt?
Många funderingar!
Jag har inte ringt veterinären idag eftersom hon just nu inte har några som helst symptom på att något skulle vara fel. Extremt knepigt att leta efter något som inte finns just där och då. Och så gott om pengar har jag inte att jag kan åka när hon är symptomfri och hoppas på att vi hittar något, tyvärr.
En annan fråga när jag ändå är här. Hunden har jättefina tänder, ingen tandsten eller sånt. Ändå verkar rötterna på tändena ruttna? En efter en. Vi har tagit bort hur många som helst nu. 6-7 st i augusti, 1 för 2 månader sedan, och nu är en tand till lös, och det har blivit en ficka in vid en annan tand, så det är ju bara en tidsfråga innan den blir dålig den med.
Borsta tänderna verkar inte hjälpa, de får gott om ben och hon tuggar mkt ben, trots att hon är helt tandlös i överkäken på ena sidan. Finns det nåt annat man kan göra? Eller något det kan bero på?