linnsan
Trådstartare
Jag fick ju i somras reda på att schäfern har spondylos och har inte märkt något direkt i träningen (någon enstaka gång efter hård fysisk träning). Men nu den senaste tiden har han blivit knepigare och knepigare och nu känns det knappt hållbart längre.
Han har alltid haft rätt hög toleransnivå mot andra hundar. Han kan vara en gaphals vid möte eller när han är allmänt uppspelt men det har mer än en gång kommit fram otrevliga hundar och/eller halvokända hundar som naffsat efter honom och han har alltid haft en väldigt hög tröskel innan han tröttnar. Har bara sett honom tröttna när det gäller resurser faktiskt. Annars har han fått hundar hängandes/bitandes i halsen utan att svara upp.
Jag träffade för ca 1 månad sedan en kompis som har en liten labbevalp. Castro har alltid varit extremt tolerant och förtjust i valpar och även okända sådana har varit uppe PÅ hans huvud och han har bara tyckt det varit trevligt. Men inte denna. Det morrades som satan på den lilla första mötet. Inomhus, vilket alltid varit okej innan med valpar, tikar och kastrerade hanar och han har för den delen aldrig betet sig såhär mot intakta vuxna hanar heller även om han varit lite grinig i början.
Nu har han hoppat på den stackars valpen vid tre tillfällen. Ett av tillfällena blev det hål i den lilla stackaren...
Det som händer är iprincip 1. hund blir stel i 1-3 sekunder 2. Hund hoppar på valpen och det är som ett slagsmål, fast med den "lilla detaljen" att valpen skriker och Cas inte slutar. Nu har vi ju avbrytit direkt så vet ju inte hur det slutar, men det har jag inte tänkt testa heller.
Vid två tillfällen har det varit när Castro äter/har pinne och sista gången så vet jag faktiskt inte alls vad som utlöste det. De lekte lite lugnt inne och var allmänt rätt lugna och glada i varandra. Valp gick in under bordet (som han gjort flera gånger innan) och Castro står precis utanför. Han står och kollar på valpen och jag tycker han ser lite stel ut men tänker att han väntar på att den lille ska komma fram så de kan fortsätta leka. Icke, han får ett utbrott och ruskar tag i den lilla, igen...
Min toleranta glada dåre känns extremt opålitlig och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Dom största problemen jag ser är att han dels inte varnar ordentligt och dels inte slutar "i tid".
En grinig hund hade jag kunnat ta, två hundar som bråkar kan jag också ta. Men det här är bara ett så konstigt beteende. Speciellt eftersom att han varit som han varit innan.
Ett sådant här beteende kommer ju inte från ingenstans. Och då kommer ju frågan upp hur ont han har. Om han haft det länge osv... Annars är han ju såndär som skulle kunna arbeta med ett brytet ben, så det märks inte direkt i arbetet även om jag tycker han blivit allmänt virrigare. + att hans matlust minskat. Något är alltså grymt fel när man lägger ihop allt.
Mina tankar går ju åt avlivning. Dels för att han uppenbart har ont, och även om han blir bättre, så känns det extremt osäkert att han reagerar som han gör när han har ont.
Vad jag vill med tråden? Skriva av mig och bolla ideér och erfarenheter.
Vill gärna inte ha en massa pekpinnar då jag redan är i botten.
Han har alltid haft rätt hög toleransnivå mot andra hundar. Han kan vara en gaphals vid möte eller när han är allmänt uppspelt men det har mer än en gång kommit fram otrevliga hundar och/eller halvokända hundar som naffsat efter honom och han har alltid haft en väldigt hög tröskel innan han tröttnar. Har bara sett honom tröttna när det gäller resurser faktiskt. Annars har han fått hundar hängandes/bitandes i halsen utan att svara upp.
Jag träffade för ca 1 månad sedan en kompis som har en liten labbevalp. Castro har alltid varit extremt tolerant och förtjust i valpar och även okända sådana har varit uppe PÅ hans huvud och han har bara tyckt det varit trevligt. Men inte denna. Det morrades som satan på den lilla första mötet. Inomhus, vilket alltid varit okej innan med valpar, tikar och kastrerade hanar och han har för den delen aldrig betet sig såhär mot intakta vuxna hanar heller även om han varit lite grinig i början.
Nu har han hoppat på den stackars valpen vid tre tillfällen. Ett av tillfällena blev det hål i den lilla stackaren...
Det som händer är iprincip 1. hund blir stel i 1-3 sekunder 2. Hund hoppar på valpen och det är som ett slagsmål, fast med den "lilla detaljen" att valpen skriker och Cas inte slutar. Nu har vi ju avbrytit direkt så vet ju inte hur det slutar, men det har jag inte tänkt testa heller.
Vid två tillfällen har det varit när Castro äter/har pinne och sista gången så vet jag faktiskt inte alls vad som utlöste det. De lekte lite lugnt inne och var allmänt rätt lugna och glada i varandra. Valp gick in under bordet (som han gjort flera gånger innan) och Castro står precis utanför. Han står och kollar på valpen och jag tycker han ser lite stel ut men tänker att han väntar på att den lille ska komma fram så de kan fortsätta leka. Icke, han får ett utbrott och ruskar tag i den lilla, igen...
Min toleranta glada dåre känns extremt opålitlig och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Dom största problemen jag ser är att han dels inte varnar ordentligt och dels inte slutar "i tid".
En grinig hund hade jag kunnat ta, två hundar som bråkar kan jag också ta. Men det här är bara ett så konstigt beteende. Speciellt eftersom att han varit som han varit innan.
Ett sådant här beteende kommer ju inte från ingenstans. Och då kommer ju frågan upp hur ont han har. Om han haft det länge osv... Annars är han ju såndär som skulle kunna arbeta med ett brytet ben, så det märks inte direkt i arbetet även om jag tycker han blivit allmänt virrigare. + att hans matlust minskat. Något är alltså grymt fel när man lägger ihop allt.
Mina tankar går ju åt avlivning. Dels för att han uppenbart har ont, och även om han blir bättre, så känns det extremt osäkert att han reagerar som han gör när han har ont.
Vad jag vill med tråden? Skriva av mig och bolla ideér och erfarenheter.
Vill gärna inte ha en massa pekpinnar då jag redan är i botten.
