Sv: Hovformer och gångarter
em76 skrev:
Min häst hade när jag köpte henne långa tår och trånga låga trakter särskilt bak, vi försökte korta tårna men hon reagerade negativt på det. Nu har hon gått barfota nästan ett år och inte ridits så mycket pga föl, hovarna ser något bättre ut och jag tror de kommer förbättras ytterligare när hon går mer. Ska försöka ha henne barfota för att förbättra hovarna, skor ev i vinter för att kunna brodda och rida på is.
Mammas häst har också gått barfota sedan oktober förra året, vi funderar på att sko henne fram för att stabilisera traven, hon är femgångare med tonvikt på pass.
Allt beror ju på vad hästen används till. Jag rider mina hästar 3 ggr/vecka i 2 timmars tid med bra tempo i alla fyra gångarterna, men kanske mest tölt och trav, när de är igång, på mestadels grusväg, lite asfalt samt lite skogsväg. Min erfarenhet är att det på islandshästarna knappt blir något kvar av framför allt bakhovarna (tölten och undertrampet) redan efter ett par ggr om de är barfota. Däremot går alla mina hästar barfota när de inte rids. Jag brukar alltid vänta med skoning tills hästen är inriden och har ridits ut några mindre rundor och då har den ju varit oskodd hela tiden innan och gått i stora hagar året om. Trots det så brukar hoven vara mycket nedsliten mycket fort, fast man bara rider ut korta sträckor.
En vildhäst lägger 70% av vikten fram men vi ändrar om gångarterna och viktfördelningen vid ridning och då kan man inte begära att slitaget skall vara likadant och oförändrat. Jag har provat mig fram på flera hästar och mina har aldrig haft hovproblem, benproblem mm om de går skodda och rids ordentligt och regelbundet samt skos om så tätt som de skall, dvs med 6-8 veckors mellanrum. Problemet vid skoning uppstår framför allt vid för lite och oregelbunden ridning så hoven inte stimuleras samt för lång period mellan skoningarna.
Jag har fått hit hästar som växt upp vilt på Island och de hovarna var då ingen hit! Med regelbunden verkning, anpassad efter varje häst har de blivit bättre. Men skoning och rejält med motion samt givetvis rätt kost har gjort dem riktigt bra. Min lille favorit hade inga bra hovar när han kom som 3-åring från Danmark och de växte dåligt. Med skoning och ridning blev hans hovar kalasfina och han fick en rejäl tillväxt! Men han slet ner alla fyra skorna så hårt så jag fick sko om honom var tredje/fjärde vecka och då var skorna rejält nedslitna!
På bedömningen hade hans storlek ökat nästan 2 nr och han fick 8 på hovar och man diskuterade om man skulle sätta 8,5. Utan en kunnig hovslagare och regelbunden motion samt bra foder så hade han kanske fått 6,5 - 7 på hovarna! Med det slitage det blev när han med sin goa vilja töltade, travade och galopperade km efter km, hade det inte funnits några hovar kvar efter 1 ridtur om han inte varit skodd! Skorna tog ju slut på 3-4 veckor pga det undertramp han utvecklade! Och han var normalverkad hela tiden för han var hade 4 rena gångarter direkt jag red in honom.
På Island går hästarna ofta vilda till 4 års ålder och det är ju ganska väl känt hur dåliga hovar importerna har. Och islänningarna själva säger att hovarna klarar inte strapatsrika långturer utan att vara skodda. Så jag är kritisk till att hävda att vi skall rätta oss efter hur vildhästhovarnas forn ser ut. De rids ju inte!
Det är säkert bra att vara barfota för många hästar och för alla i perioder. Men jag tycker det generaliseras så mycket. Jag tycker man skall prova och se om det går att vara barfota med den ridning och de krav man har på sin häst. I mitt fall går det inte. Ingen av mina hästar har haft hovar som tålt ridas i det tempo och så länge som jag rider och då har ändå flera av dem fått beröm av hovis för sin hornkvalité. De slits ned på 1-3 ggr. Världen är inte svart eller vit utan en hel färgskala. Det är givetvis ett ideal att det skall gå att rida alla hästar barfota under alla omständigheter, men det fungerar inte så. Jag har inget emot barfotaridning så länge hästarna mår bra och det är deras reaktion som är facit. Mina hästar har blivit ömfotade och en tom halt när jag testat. Däremot är både jag och hästarna nöjda med vår hovslagare och skoningen. Mina ömfotade hästar som knappt haft halva viljan kvar när de gått oskodda har blivit framåt, pigga och glada då de sedan blivit skodda. Och så länge jag och hästarna är nöjda och friska så byter vi inte metod! Det enda jag kan önska är att
Anette
