Hovböld och betessläpp

[Ace]

Hej allihop

Jag har ett dilemma. Lång historia kort:

Min häst har haft en hålvägg i en hov i flera år. Förra veckan slant hovslagaren med kniven när han verkade och kom åt sulan vid hålväggen. Det blödde litegrann men ingen reaktion från hästen. I onsdags ville han plötsligt inte lägga vikt på den sidan av hoven, visade sig mest i vändningarna men även lite halt rakt fram.

Hovis kom ut och tittade, det kom inte ut någon böld så diagnosen var att det inte hunnit bildas än men var på gång vilket gav ömheten, decinficerad och skodd med sula och ringsko. Häst lite bättre efteråt.

Nu till dilemmat. Alla valacker går ut på bete imorgon. Kvar i stallet blir några ston och ett nyfött föl. Hovis tyckte inte att min häst skulle gå ut på bete förrän man hunnit utvärdera böldens vara eller icke vara, kanske inte alls på hela sommaren. Detta på grund av påfrestningen på Hovarna som bytet till gräs innebär. Jag förstår argumentet och har absolut inget behov av att häst betar gräs men han kommer få gå ensam bredvid stona och jag vet att det kommer göra honom jätteledsen, han är dock sansad så han kommer inte springa sönder sig. Hur ska man prioritera egentligen?

Han har gått i stor skogshage med lite gräs hela våren, senaste månaden utan annan mat dagtid, samt har betats en del för hand, så han är ju inte helt ovan men han brukar ändå få en liten reaktion i magen första dagarna på betet. Vågar man släppa honom med ponnyerna på lite gräs? Eller gör jag bäst i att stå ut med att han blir ensammen.

 

[Freazer]

Hej allihop

Jag har ett dilemma. Lång historia kort:

Min häst har haft en hålvägg i en hov i flera år. Förra veckan slant hovslagaren med kniven när han verkade och kom åt sulan vid hålväggen. Det blödde litegrann men ingen reaktion från hästen. I onsdags ville han plötsligt inte lägga vikt på den sidan av hoven, visade sig mest i vändningarna men även lite halt rakt fram.

Hovis kom ut och tittade, det kom inte ut någon böld så diagnosen var att det inte hunnit bildas än men var på gång vilket gav ömheten, decinficerad och skodd med sula och ringsko. Häst lite bättre efteråt.

Nu till dilemmat. Alla valacker går ut på bete imorgon. Kvar i stallet blir några ston och ett nyfött föl. Hovis tyckte inte att min häst skulle gå ut på bete förrän man hunnit utvärdera böldens vara eller icke vara, kanske inte alls på hela sommaren. Detta på grund av påfrestningen på Hovarna som bytet till gräs innebär. Jag förstår argumentet och har absolut inget behov av att häst betar gräs men han kommer få gå ensam bredvid stona och jag vet att det kommer göra honom jätteledsen, han är dock sansad så han kommer inte springa sönder sig. Hur ska man prioritera egentligen?

Han har gått i stor skogshage med lite gräs hela våren, senaste månaden utan annan mat dagtid, samt har betats en del för hand, så han är ju inte helt ovan men han brukar ändå få en liten reaktion i magen första dagarna på betet. Vågar man släppa honom med ponnyerna på lite gräs? Eller gör jag bäst i att stå ut med att han blir ensammen.

Hade gjort det som var bäst för hästen så stt den kunde läka. Sen om det är att den går ensam eller med ponnyerna kan jag inte svara på. Gör det du tror blir bäst för din häst

 

[Ace]

Hade gjort det som var bäst för hästen så stt den kunde läka. Sen om det är att den går ensam eller med ponnyerna kan jag inte svara på. Gör det du tror blir bäst för din häst

Läka bäst gör han ensam men den mentala hälsan mår klart bättre på bete. Han är en sån häst som verkligen är lycklig i flock. Det finns också aspekten att hans dåliga rygg och höft mår bäst av att röra sig så mycket som möjligt. Det är en så svår avvägning mellan de olika fysiska åkommorna och lyckan.

Han är 19 år och ju äldre han blir desto mer känner jag att det inte är värt att han ska gå ensam och deppa för att läka en fysisk åkomma när det ändå inte finns några garantier att han kommer tillbaka till arbete eller ens lever flera år till.

 

[Sirap]

Läka bäst gör han ensam men den mentala hälsan mår klart bättre på bete. Han är en sån häst som verkligen är lycklig i flock. Det finns också aspekten att hans dåliga rygg och höft mår bäst av att röra sig så mycket som möjligt. Det är en så svår avvägning mellan de olika fysiska åkommorna och lyckan.

Han är 19 år och ju äldre han blir desto mer känner jag att det inte är värt att han ska gå ensam och deppa för att läka en fysisk åkomma när det ändå inte finns några garantier att han kommer tillbaka till arbete eller ens lever flera år till.

Men du behöver kanske inte bestämma för hela sommaren redan nu? 19 år är ingen ålder - han kan ju ha många bra år kvar! Börja med att ha honom ensam och se hur det går. Kanske går det bättre än du tror? Han kanske också blir bättre så pass fort att du kan omvärdera och släppa honom med flocken senare.

 

[Ace]

Men du behöver kanske inte bestämma för hela sommaren redan nu? 19 år är ingen ålder - han kan ju ha många bra år kvar! Börja med att ha honom ensam och se hur det går. Kanske går det bättre än du tror? Han kanske också blir bättre så pass fort att du kan omvärdera och släppa honom med flocken senare.

Jag vet att hans ålder i siffror inte är så gammal men hans historik gör att jag inte förväntar mig ett fullångt hållbart liv. Han kom till mig som utmärglad 12-åring med trasig rygg och psyke och har iochförsig bara åldrats baklänges sedan dess men det är en ständig balansgång att hålla igång honom tillräckligt för att ryggen ska vara i trim utan att han sliter ut höften och när han då åker på sådana här andra problem...

Han var fortfarande lite halt idag och är låg i rang så han blir kvar uppe till midsommar i alla fall så han inte blir runtvallad på sin ömma fot. Känns skönt att ha fattat ett beslut så får vi se hur det går.