Red två klasser i helgen. Igår var det LA:3. Vi har backat tillbaka ett steg på tävling för att jag lättare ska få koll på mina dåliga tävlingsnerver. Känns som att det fungerade. Jag red också fram 15 min längre än jag brukar så att jag slipper känna mig stressad. Riktigt fin känsla och bra gensvar för skänkeln på framridningen men jag föll tillbaka i gamla "bromsaridningen" inne på banan. Det slutade på ca 64% och en femteplats trots obefintliga travökningar.
Idag var det MsvC:2 och jag hade support med min av trevliga stallkompisar som gav bra feedback på framridningen. Jag är ofta orolig att det ska se illa ut när jag rider med de lite starkare hjälper som behövs för att få till det inne på banan. Nu kunde vännerna konstatera att det ser bra ut ändå, det är tydligen bara i min hjärna det ser hemskt ut.
Min häst är en bekväm herre som ibland anser att en utandning från mig betyder sakta av till skritt mitt i en öppna och detta blir ännu mer tydligt på tävling. Det är alltså sjukt viktigt att han är framme för skänkeln. I dagens klass gav jag mig ett löfte att rida som om det vore träning fullt ut och strunta i hur det eventuellt ser ut. Det slutade i vinst! Och känslan inne på banan var att han hela tiden lyssnade på mig utom efter bakdelsvändningarna där han blev långsam vid igångsättningen till trav och då fick jag kicka till rejält för att rätta honom. Även travökningarna fungerade. Så idag är jag väldigt nöjd!
Grattis till vinsten!!