Jag har haft lite samma problem med min som varit mest dressyrriden tidigare.
Hon taggade till lite väl mycket och kunde stressa sig över ett hinder och liksom oförsiktigt gasa sig igenom kombinationer.
Hon behövde självförtroende, så att hon förstod att hon inte behövde den farten för att ta sig över.
Detta fick hon bl.a. genom att vi hoppade var och varannan dag. Så fort vi var i paddocken så kunde vi lägga in något avdramatiserat språng då och då. Så att det inte behöver vara en så stor grej att hoppa hinder.
Hon behövde också lydnadsträning.
Det är liksom inte ok att rusa hur som helst.
Ironiskt eftersom hon är så väldigt lyhörd annars och utbildad MVSA...
Så tex. tre låga hinder på rad med halter före och efter varje hinder. För att hon skall vänta på mig, och förstå att hon klarar sig utan fart.
Jag travhoppade mycket enkelhinder och fokuserade mycket på tempot och vägen efter hindret.
Efter någon vecka kunde hon hoppa avslappnat och runt på böjt spår.
Så då lade jag in mycket studsar på volt och linjer samt korta anridningar för att hon skulle få så många bra språng i sig som möjligt och på det sättet bygga styrka.
Idag hoppar hon fantastiskt och mjukt helt utan stress men med rätt tryck då jag rider henne framför skänkeln.
Och så klart: träna träna träna.
Med tränare och på egen hand.
Så att ni får styrkan att hoppa utan hög fart och självförtroendet att veta om det