Hopprädsla

[HoppPappa]

Hej

Jag har en dotter på 12år som har blivit rädd för att hoppa oxer.
Det började i höstas sista tävlingen var klubbmästerskapen och min dotter övertalade mig att hon skulle hoppa en höjd över det hon har tävlat på under säsongen. Jag tyckte inte att det var någon bra ide. men efter mycket tjat och efter träning på den högre höjden gav jag med mig tillslut (det ångrar jag idag).

På tävlingen var alla hennes kompisar och hela familjen på läktaren och hejade på henne. Hon var jätte nervös och det brukar hon inte vara innan tävlingar, så jag sa till henne att hon inte behövde hoppa ifall det inte kändes bra. Men hon kände nog ett tryck på att hoppa, då alla var där och tittade.

Första hindret var en oxer och hästen tvärstannar och min dotter flyger av. Min dotter var jätte ledsen, som jag kan förstå efter tävlingen. Men på väg hem efter att vi pratat om det i bilen så kändes det som om hon släppte det och var glad.

Första hoppträningen efter tävlingen funkade bra hon hoppade de vanliga höjderna olika hindertyper bla oxer. Sen åkte vi på semester och när vi kom hem så funkade alla hindertyper bra utom oxer som hon nu tycker ser läskiga ut, och hon klarar bar av att hoppa oxer på låga höjder.

Hon är jätte lessen och tycker att hon är värdelös, det spelar ingen roll att jag säger att det inte spelar någon roll, utan att vi backar några steg och börjar träna på lägre höjder tills hon känner sig redo och tycker det är roligt att hoppa högre. Jag har försökt att få henne att inse att de negativa tankarna om sig själv inte hjälper henne utan att det istället gör det sämre. Hon vet att jag och alla i hennes omgivning inte bryr os om ifall hon hoppar 1000m eller 10cm. Hon skall göra det för att hon tycker att det är roligt.

Hur hjälper jag henne?

 

[Ray]

Hej

Jag har en dotter på 12år som har blivit rädd för att hoppa oxer.
Det började i höstas sista tävlingen var klubbmästerskapen och min dotter övertalade mig att hon skulle hoppa en höjd över det hon har tävlat på under säsongen. Jag tyckte inte att det var någon bra ide. men efter mycket tjat och efter träning på den högre höjden gav jag med mig tillslut (det ångrar jag idag).

På tävlingen var alla hennes kompisar och hela familjen på läktaren och hejade på henne. Hon var jätte nervös och det brukar hon inte vara innan tävlingar, så jag sa till henne att hon inte behövde hoppa ifall det inte kändes bra. Men hon kände nog ett tryck på att hoppa, då alla var där och tittade.

Första hindret var en oxer och hästen tvärstannar och min dotter flyger av. Min dotter var jätte ledsen, som jag kan förstå efter tävlingen. Men på väg hem efter att vi pratat om det i bilen så kändes det som om hon släppte det och var glad.

Första hoppträningen efter tävlingen funkade bra hon hoppade de vanliga höjderna olika hindertyper bla oxer. Sen åkte vi på semester och när vi kom hem så funkade alla hindertyper bra utom oxer som hon nu tycker ser läskiga ut, och hon klarar bar av att hoppa oxer på låga höjder.

Hon är jätte lessen och tycker att hon är värdelös, det spelar ingen roll att jag säger att det inte spelar någon roll, utan att vi backar några steg och börjar träna på lägre höjder tills hon känner sig redo och tycker det är roligt att hoppa högre. Jag har försökt att få henne att inse att de negativa tankarna om sig själv inte hjälper henne utan att det istället gör det sämre. Hon vet att jag och alla i hennes omgivning inte bryr os om ifall hon hoppar 1000m eller 10cm. Hon skall göra det för att hon tycker att det är roligt.

Hur hjälper jag henne?

Jag tror du gör helt rätt men det tar säkert lite tid innan den knuten släppt. Hoppa bara låga oxrar och säg att det är du som bestämt att det ska vara så? Alltså- det är inte hon som hoppar lågt för att hon inte törs utan det är tråkmorsan som inte låter henne hoppa högre? Då tar du bort lite av den press hon själv sätter. Brukar kunna fungera med barn just eftersom de inte alltid är helt mogna att själva veta vad de är redo för och inte. De kan uppleva trygghet i tränaren tar mer kommando.
Skillnaden tänker jag är att du inte säger att det är ok om hon vill backa och träna lägre utan att du har bestämt att nu SKA ni hoppa lägre och träna mer på balans och ridbarhet. Då tränar ni på vettiga saker ändå dessutom-som på sikt kommer göra det säkrare även när hinderna kommer upp. Bara ordet "backa" kan ha en negativ laddning! Ni backar ingenstans- ni ser framåt. Ni förbättrar viktig grundridning !

 

[Miljon]

Jag tror du är inne på helt rätt spår, och jag tycker även att @Ray hade ett väldigt bra förslag om att DU kan bestämma att nu ett tag ska hon bara hoppa låga oxrar. Så att det inte är hon som tar det beslutet. Då tänker jag också att hon i lugn och ro får träna på små hinder, och sedan behöver hon be om lov att få hoppa högre. Då får hon känna sig modig och bra igen, som VILL hoppa högre!

Jag skulle också ta tillfället i akt och prata med henne om vikten att vara kompis med sig själv. Hon skulle säkert inte se ner på en kompis som blivit rädd, då skulle hon peppa sin vän och stötta denne. Precis som hon borde göra åt sig själv, inte pressa sig, utan stötta sig själv och ge sig själv förståelse och utrymme för att känna. Det är helt okej att vara lite rädd ett tag. Ofta blir känslan lite mindre jobbig bara av att man tillåter sig själv att känna den.

 

[Alexandra_W]

Kan du prata med tränaren också, så att hen är med på spåret så att det helt enkelt inte höjs på oxrarna? Ofta funkar saker ännu bättre när det kommer från utomstående och inte pappa/mamma. Tränaren behöver ju inte säga att hon inte ska eller så, bara se till att oxrarna inte höjs för henne.

Har hon egen ponny, dvs rider hon hela tiden ponnyn som stoppade med henne? Då kan det också hjälpa massor om hon kan få hoppa en annan ponny, en stensäker som aldrig stannar utan bussigt hoppar no matter what. Det kan vara mycket lättare att våga på en sån än på en som man vet stannat. Om hon får tillbaka sitt eget självförtroende, och kanske vågar (på sikt) hoppa lite höjd på den, så är det lättare ta med sig självförtroendet till ponnyn som stoppat sen. Den mentala låsningen försvinner.

 

[Lady_S]

Hej

Jag har en dotter på 12år som har blivit rädd för att hoppa oxer.
Det började i höstas sista tävlingen var klubbmästerskapen och min dotter övertalade mig att hon skulle hoppa en höjd över det hon har tävlat på under säsongen. Jag tyckte inte att det var någon bra ide. men efter mycket tjat och efter träning på den högre höjden gav jag med mig tillslut (det ångrar jag idag).

På tävlingen var alla hennes kompisar och hela familjen på läktaren och hejade på henne. Hon var jätte nervös och det brukar hon inte vara innan tävlingar, så jag sa till henne att hon inte behövde hoppa ifall det inte kändes bra. Men hon kände nog ett tryck på att hoppa, då alla var där och tittade.

Första hindret var en oxer och hästen tvärstannar och min dotter flyger av. Min dotter var jätte ledsen, som jag kan förstå efter tävlingen. Men på väg hem efter att vi pratat om det i bilen så kändes det som om hon släppte det och var glad.

Första hoppträningen efter tävlingen funkade bra hon hoppade de vanliga höjderna olika hindertyper bla oxer. Sen åkte vi på semester och när vi kom hem så funkade alla hindertyper bra utom oxer som hon nu tycker ser läskiga ut, och hon klarar bar av att hoppa oxer på låga höjder.

Hon är jätte lessen och tycker att hon är värdelös, det spelar ingen roll att jag säger att det inte spelar någon roll, utan att vi backar några steg och börjar träna på lägre höjder tills hon känner sig redo och tycker det är roligt att hoppa högre. Jag har försökt att få henne att inse att de negativa tankarna om sig själv inte hjälper henne utan att det istället gör det sämre. Hon vet att jag och alla i hennes omgivning inte bryr os om ifall hon hoppar 1000m eller 10cm. Hon skall göra det för att hon tycker att det är roligt.

Hur hjälper jag henne?

Jag tycker att de andra har givit bra tips, så jag kommer bara med ett litet kort ett. Låt henne hoppa väldigt låga, men lite långa, oxrar. Oftast gör ju höjd och längd ihop vilket gör att oxrarna blir större "i kubik", men tar man höjd och längd för sig så är det lättare att vara modig.

/Lady_S

 

[Lillagoajag]

Jag tror du gör helt rätt men det tar säkert lite tid innan den knuten släppt. Hoppa bara låga oxrar och säg att det är du som bestämt att det ska vara så? Alltså- det är inte hon som hoppar lågt för att hon inte törs utan det är tråkmorsan som inte låter henne hoppa högre? Då tar du bort lite av den press hon själv sätter. Brukar kunna fungera med barn just eftersom de inte alltid är helt mogna att själva veta vad de är redo för och inte. De kan uppleva trygghet i tränaren tar mer kommando.
Skillnaden tänker jag är att du inte säger att det är ok om hon vill backa och träna lägre utan att du har bestämt att nu SKA ni hoppa lägre och träna mer på balans och ridbarhet. Då tränar ni på vettiga saker ändå dessutom-som på sikt kommer göra det säkrare även när hinderna kommer upp. Bara ordet "backa" kan ha en negativ laddning! Ni backar ingenstans- ni ser framåt. Ni förbättrar viktig grundridning !

WORD!
Det bästa som fanns, typ, när jag själv var i den åldern och hade press på mig (antingen press från mig själv eller grupptryck) var att ha mina föräldrars beslut att vila mig emot. det är så mycket enklare att säga "jag kan inte göra det där pga mamma/pappa" än "jag kan inte göra det där för jag vill/vågar inte".

 

[HoppPappa]

Tack för alla svaren.


Ja, hon har en egen ponny så hon rider 6 dagar i veckan på honom. Han har aldrig stannat tidigare.

Hon rider på ridskola en gång i veckan och har egen tränare 1 gånger i veckan. Hennes tränare vet om detta och tränaren är jätte bra och pressar henne inte, utan går ner i höjd när det blir för läskigt.


Jag brukar säga stop till min dotter men denna gången orkade jag inte med hennes tjat.

Nu vet jag att jag inte skall ge efter för tjatet utan gå på min linje och vara en dum Pappa som inte fattar någon tingJ


Bra råd med att göra låga men breda oxar vi försöker det så får vi se hur det går.


Tack så mycket.