Och det viktigaste: Låt kaninen ta sin lilla tid på ig. stressa den aldrig. blir det fel, så börja om igen. Tålamodet är din bästa vän, när det gäller att träna kaninhoppning.
Har själv en omplaceringskanin, som när hon kom tll mig var den aggressivaste kanin jag någonsin träffats. Hon hade varit med om mycket, den lilla kaninen. Vi var osäkra på om vi någonsin skulle kunna få henne att lita på människor, och att hoppa med henne var det inte tal om.
Idag är Cissi världens snyggaste, snällaste, keligaste kanin. Hon litar blint på människor, kan springa lös på tomten, och springer till och med fram och nosar på folk som går förbi. och hoppningen har vi också börjat med så smått. Hon hoppar jättefint, men blir lätt stressad när hon inte förstår vad jag vill.
Om jag inte fått den hjälp jag fått med henne, samt haft en ängels tålamod, fast jag många ggr bara skulle velat ta bort "kräket", så hade vi aldrig klarat henne...
Så kom ihåg det. Aldrig skrika, vifta eller stressa... kaninen är din bästa vän, även om den inte vill hoppa!!