Jo, jag försöker, det är dock inte helt lätt då "alla vill vara med". Den ena har dock kärt sig att sitta på stegen och kan handmatas ifred, den andra är hellre på marken och trängs med de andra (den tunnaste).Testa att handmata de som behöver stödfodras.
Jag saknar tyvärr utrymme för det, speciellt nu under vintern då vi har låga temperaturer. Sommartid skulle det gå att ordna.Jag har, i och för sig över sommaren, separerat dem och stödfodrat några som är extremt försiktiga och hamnade i nästan svält.
De fick plats i box i stallet, svalt och lite vilande skugga. Även fri tillgång på koncentrat och säd. Det gjorde susen även om de fortfarande är lite åt det tunnare hållet.
Anledningen att jag nämner att det var sommar är att de är ute så mycket under den tiden att en separation av unga djur inte är en katastrof då de i värsta fall kan sova ute i några nätter om de inte får komma in efter återintroduktion.
Hon som är tunnast är inte alls "extremt försiktig", hon tacklas dock inte lika mycket som de yngsta. Jag satt i hönshuset och bröt bitar av vitkål(jag råkade ha det i närheten, jag försöker stödutfodra med något kraftigare) och hon är lika mycket med som de andra som är äldre och har inga problem att rymmas vid säd/foder som det är fri tillgång på. Jag har en höna som mest sitter uppe på pinnarna, henne var jag lite orolig för innan vägning, men hon vägde drygt två kilo. Det går inte riktigt ihop.
Ska jag ge majs/mjölmask blir halva gänget helt hysteriska för att det är så gott, de hoppar efter händerna. När jag ser folk ge sina hönor majs är det fridfullt ut, mina är nästan galna. Så hönsen som ska ha extra får inte speciellt många sekunder på sig.
Jag ska försöka muta den tunna så att hon också lär sig sitta på stegen och äta, det vore enklast!