LiZH
Trådstartare
Var på promenad med hunden imorse. Han är fem månader, en Bichon Havanais, och väger dryga 3 kg. På en stig möter vi en bekant med hund och cykel och vi stannar och pratar. Hundarna är lösa ch lugna, hennes är en 11-årig tik och våra hundar känner varandra. Vi står mittemot varandra med kanske 1,5 meter mellan oss. Bakm mig finns det gott om plats. Då kmmer en kvinna joggandes och ska av någon anledning ta sig förbi mellan oss. Jag kallar på hunden som slnker in bakom mig, hon springer förbi och snubblar till på min fot. Hon återfår balansen efter något steg, vänder sig om och kommer tillbaka fullständigt rasande, skriker och sparkar min hund med full kraft i sidan. Min lilla valp flyger bakåt, ylar och sticker i fullfart ner mot vägen. Jag vrålar åt kvinnan att de var för ...........min fot hon snubblade på, och lite mer. Springer sedan efter valpen som försvunnit in i skogen. Kvinnan jag pratat med kräver, högljutt,att joggaren ska lämna namn och adress men hon fár bara ett "ursäkta" som svar och kvnnan springer iväg.
Jag är så fruktansvärt arg och ledsen. Det tog flera minuter att locka valpen till mig när jag hittade honom-han var vid mna fötter och fick plötsligt en spark.
Han är ok, kollad av vet. Lite öm i sidan men ok. På måndag ska jag polisanmäla och skriva en insändare i lokaltidningen. Jag vet nte hennes namn men jag känner igen henne( bor på en liten ort) och jag tror att vi har barn på samma skola. Hur är man funtad nãr man kan göra sádär?
Jag är så fruktansvärt arg och ledsen. Det tog flera minuter att locka valpen till mig när jag hittade honom-han var vid mna fötter och fick plötsligt en spark.
Han är ok, kollad av vet. Lite öm i sidan men ok. På måndag ska jag polisanmäla och skriva en insändare i lokaltidningen. Jag vet nte hennes namn men jag känner igen henne( bor på en liten ort) och jag tror att vi har barn på samma skola. Hur är man funtad nãr man kan göra sádär?