Mirabilis
Trådstartare
Hejsan!
Jag har ett 15årigt dressyrsto som med tidigare ägare gått upp till medelsvår A med placering, och med tanke på att jag aldrig ens startat en riktig dressyrtävling är hon en riktig läromästare.
Hon kan otroligt mycket, men med all denna erfarenhet kommer även kunskapen att smita undan... Med tidigare ryttare gick hon i princip på kandar hela tiden eftersom de tävlade såpass högt, men med mig går hon på tränsbett, vilket ju i sig gör det lite svårare. Rider regelbundet för tränare (som även ska rida hästen snart igen, hon har precis kommit igång ordentligt efter en buköppning i våras).
Det största problemet på banan är att hon blir så förbaskat stark. Min tränare kan ju tekniken för att rida henne rätt, men eftersom jag inte är lika duktig som hon måste jag rida på mer styrka, och hon hänger mycket på bettet etc. Min tränare har föreslagit att jag ska testa att rida på graman ett tag för att underlätta både för mig och hästen, så att jag ska kunna komma till ridning mer och för att hjälpa henne att söka sig neråt. Jag skulle isåfall naturligtvis bara rida på gramanen under lektionstid innan jag lärt mig att hantera den ordentligt.
Sen har vi då uteritter.
Med andra hästar är hon hyfsat lugn även om hon inte lyssnar sådär fantastiskt bra på mig. Men är vi själva blir hon som ett speedat ånglok - både het och STARK. Springer runt som en giraff för det mesta, sänker ryggen och jag har mer eller mindre ingen kontakt med henne. Det här är ju inte roligt heller, och inte bra för hennes rygg och ben heller att hon sänker sig så. Vår unghäst på 5 år är pigg och het, men väldigt känslig, henne fungerar det alldeles utmärkt att rida på vanligt tränsbett på, hon skulle nog bli tokig av något skarpare. Men den här madamen skiter helt enkelt i att jag sitter där och försöker få kontakt, så jag har funderat på något skarpare bett att ha vid just uteritt, kanske ett Kimblewick/jaktkandar? Andra tips?
Sådärja, lång utläggning, men jag hoppas att ni haft ork att läsa igenom och komma med tips/åsikter.
Jag har ett 15årigt dressyrsto som med tidigare ägare gått upp till medelsvår A med placering, och med tanke på att jag aldrig ens startat en riktig dressyrtävling är hon en riktig läromästare.
Hon kan otroligt mycket, men med all denna erfarenhet kommer även kunskapen att smita undan... Med tidigare ryttare gick hon i princip på kandar hela tiden eftersom de tävlade såpass högt, men med mig går hon på tränsbett, vilket ju i sig gör det lite svårare. Rider regelbundet för tränare (som även ska rida hästen snart igen, hon har precis kommit igång ordentligt efter en buköppning i våras).
Det största problemet på banan är att hon blir så förbaskat stark. Min tränare kan ju tekniken för att rida henne rätt, men eftersom jag inte är lika duktig som hon måste jag rida på mer styrka, och hon hänger mycket på bettet etc. Min tränare har föreslagit att jag ska testa att rida på graman ett tag för att underlätta både för mig och hästen, så att jag ska kunna komma till ridning mer och för att hjälpa henne att söka sig neråt. Jag skulle isåfall naturligtvis bara rida på gramanen under lektionstid innan jag lärt mig att hantera den ordentligt.
Sen har vi då uteritter.
Med andra hästar är hon hyfsat lugn även om hon inte lyssnar sådär fantastiskt bra på mig. Men är vi själva blir hon som ett speedat ånglok - både het och STARK. Springer runt som en giraff för det mesta, sänker ryggen och jag har mer eller mindre ingen kontakt med henne. Det här är ju inte roligt heller, och inte bra för hennes rygg och ben heller att hon sänker sig så. Vår unghäst på 5 år är pigg och het, men väldigt känslig, henne fungerar det alldeles utmärkt att rida på vanligt tränsbett på, hon skulle nog bli tokig av något skarpare. Men den här madamen skiter helt enkelt i att jag sitter där och försöker få kontakt, så jag har funderat på något skarpare bett att ha vid just uteritt, kanske ett Kimblewick/jaktkandar? Andra tips?Sådärja, lång utläggning, men jag hoppas att ni haft ork att läsa igenom och komma med tips/åsikter.
