B
Bee Sweet´s
Värkarna började vid tolv inatt... Kvart över så syntes fosterblåsan... Efter 45 min av svagt krystande mycket spyende och ingen valp ringde jag strömsholm... Ut och spring var uppmaningen, det kan hjälpa.. Efter ytterligare 45 min utan att det kommit någon valp och Leia blivit märkbart trött så Ringer jag igen.. Vi bestämmer att vi ska åka in...
Klockan är runt två och jag väcker sambon, kastar mig ut och springer och hämtar bilen... Sen bar det iväg... Örebro - Strömsholm på ca 40 min tror jag att det tog.. Jocke körde för Leias skull...
Väl framme är vattnet grönt och det är grönt "klegg" lite var stans och fortfarande bara en fosterblåsa...
Efter att veterinären kännt så konstaterar hon att två vill ut samtidigt med rumpan först... veterinären tycker att vi ska försöka på naturlig väg, hon vill helst slippa snitta om man kan för tikens skull..
Blodprov och röntgen följer.. kalkbrist och 4 valpar... Blir dropp så att kalkhalten kommer upp också börjas det faktiskt att krystas... Med ett fast grepp om bakfötterna hjälper veterinären Den första valpen ut... Det tar tid och det gör ont, men den kom ut.. En jätte fin lite tjej...
Det tar väl en timme eller så innan nästa värkarbete börjar, det syns att Leia har det jobbigt och det blir samma metod med den valpen, ett fast grepp om baktassarna också drar veterinären med Leias värkar.. Och ut kommer en fin liten pojke...
Sen blev det lugnt, mera dropp och när nästa veterinär går på morgon skiftet vid 7 - 8 någonstan blir det ett ultraljud för att kolla valparnas hjärtljud, det ser starkt och bra ut så vi går vidare till röntgen, dom ligger bra så det blir dropp med partoxin.. Vet inte riktigt vad klockan var när valp nr 3 kom, men hon klarade det själv.. valpen hade en blå nyans och behövde en rejäl putt på traven för att piggna till.. men det blev en fin liten pojke!
Sen kom den värsta pärsen, jag led verkligen med Leia... Valpen låg med huvudet först och benen bakåtböjda.. Inget för veterinären att ta tag i... Veterinären kommer in och känner hur valpen ligger och säger med det samma att den troligen inte har någon fosterhinna runt sig och antagligen inte kommer att överleva...
Snacka om att Leia kämpade och när huvudet på valpen kommit ut tog krafterna var totalt slut... Jag såg en nyans av panik i hennes ögon.. Det var inte lätt att se henne så...
Hon fick lugnande och så upp på bordet... En vet höll och en drog... Och jäkar vad det satt.... Tillslut efter mycket glidslem och ett starkt grepp och mycket trixande så kom den ut... Död, men det visste jag.. En liten pojke...
Klockan tolv var äntligen allt över...
Dropp och lugn och ro innan vi begav oss hemmåt.
Klockan fyra klev vi in genom dörren, det blev många långa timmar hos veterinären...
Jag är så stolt över min lilla tjej som klarade av allt detta och nu ligger hemma i lugn och ro med sina små.. Som hon har kämpat!
Klockan är runt två och jag väcker sambon, kastar mig ut och springer och hämtar bilen... Sen bar det iväg... Örebro - Strömsholm på ca 40 min tror jag att det tog.. Jocke körde för Leias skull...
Väl framme är vattnet grönt och det är grönt "klegg" lite var stans och fortfarande bara en fosterblåsa...
Efter att veterinären kännt så konstaterar hon att två vill ut samtidigt med rumpan först... veterinären tycker att vi ska försöka på naturlig väg, hon vill helst slippa snitta om man kan för tikens skull..
Blodprov och röntgen följer.. kalkbrist och 4 valpar... Blir dropp så att kalkhalten kommer upp också börjas det faktiskt att krystas... Med ett fast grepp om bakfötterna hjälper veterinären Den första valpen ut... Det tar tid och det gör ont, men den kom ut.. En jätte fin lite tjej...
Det tar väl en timme eller så innan nästa värkarbete börjar, det syns att Leia har det jobbigt och det blir samma metod med den valpen, ett fast grepp om baktassarna också drar veterinären med Leias värkar.. Och ut kommer en fin liten pojke...
Sen blev det lugnt, mera dropp och när nästa veterinär går på morgon skiftet vid 7 - 8 någonstan blir det ett ultraljud för att kolla valparnas hjärtljud, det ser starkt och bra ut så vi går vidare till röntgen, dom ligger bra så det blir dropp med partoxin.. Vet inte riktigt vad klockan var när valp nr 3 kom, men hon klarade det själv.. valpen hade en blå nyans och behövde en rejäl putt på traven för att piggna till.. men det blev en fin liten pojke!
Sen kom den värsta pärsen, jag led verkligen med Leia... Valpen låg med huvudet först och benen bakåtböjda.. Inget för veterinären att ta tag i... Veterinären kommer in och känner hur valpen ligger och säger med det samma att den troligen inte har någon fosterhinna runt sig och antagligen inte kommer att överleva...
Snacka om att Leia kämpade och när huvudet på valpen kommit ut tog krafterna var totalt slut... Jag såg en nyans av panik i hennes ögon.. Det var inte lätt att se henne så...
Hon fick lugnande och så upp på bordet... En vet höll och en drog... Och jäkar vad det satt.... Tillslut efter mycket glidslem och ett starkt grepp och mycket trixande så kom den ut... Död, men det visste jag.. En liten pojke...
Klockan tolv var äntligen allt över...
Dropp och lugn och ro innan vi begav oss hemmåt.
Klockan fyra klev vi in genom dörren, det blev många långa timmar hos veterinären...
Jag är så stolt över min lilla tjej som klarade av allt detta och nu ligger hemma i lugn och ro med sina små.. Som hon har kämpat!
