Hjälp till självhjälp (utmattning)

[a1agnlju]

Jag har haft flera symptom som visar på utmattning/utbrändhet under en lång period (ca 7 år) som framförallt i början visade sig som bristande motivation och ork att "ta tag i saker". Även om jag hade mitt "drömjobb" så kunde jag inte förmå mig själv att prestera så att säga.

efter ett par år och byte av arbetsgivare (samma jobb) så kom ångesten redan på fredag morgon att man skulle tillbaka till jobbet på måndagen igen. Ångesten visade sig som hjärtklappning, orolig sömn och väldigt trött, mens som försvann, och att jag blev lätt ledsen mm. mm. I samband med att känslorna eskalerade blev arbetsförhållandena och stämningen på jobbet sämre och sämre vilket till slut gjorde att jag sade upp mig.

Nu har jag eget istället och det har känts bra på de flesta punkter. Dock känner jag fortfarande att motivationen tryter och att jag har svårt att komma igång med saker. Detsamma gäller när jag blir bjuden till träffar eller fester t ex. Får jag en inbjudan så börjar hjärtklappningen direkt och jag tackar nej till inbjudan. Jag orkar inte engagera mig i att träffa någon. Detsamma gäller om någon föreslår att hen kan komma förbi på en fika t ex. Jag träffar hemskt gärna personen, men inte då och inte hemma hos mig. Och det verkar liksom aldrig som att det passar. Jag drar mig tillbaka helt från det sociala livet helt och hållet.

Nu undrar jag om ni har lite råd att ge mig och kanske övningar som kan hjälpa för att få igång motivationen igen. Sjukskriven hade väl funkat om man var anställd, men nu är jag ju inte det och måste försöka få ordning på känslorna utan sjukskrivning.

Jag tänker mig någon form av mindfulness eller liknande för att samla kraft och energi och orka sparka mig själv ur den här negativa spiralen.

 

[Squie]

Jag har haft flera symptom som visar på utmattning/utbrändhet under en lång period (ca 7 år) som framförallt i början visade sig som bristande motivation och ork att "ta tag i saker". Även om jag hade mitt "drömjobb" så kunde jag inte förmå mig själv att prestera så att säga.

efter ett par år och byte av arbetsgivare (samma jobb) så kom ångesten redan på fredag morgon att man skulle tillbaka till jobbet på måndagen igen. Ångesten visade sig som hjärtklappning, orolig sömn och väldigt trött, mens som försvann, och att jag blev lätt ledsen mm. mm. I samband med att känslorna eskalerade blev arbetsförhållandena och stämningen på jobbet sämre och sämre vilket till slut gjorde att jag sade upp mig.

Nu har jag eget istället och det har känts bra på de flesta punkter. Dock känner jag fortfarande att motivationen tryter och att jag har svårt att komma igång med saker. Detsamma gäller när jag blir bjuden till träffar eller fester t ex. Får jag en inbjudan så börjar hjärtklappningen direkt och jag tackar nej till inbjudan. Jag orkar inte engagera mig i att träffa någon. Detsamma gäller om någon föreslår att hen kan komma förbi på en fika t ex. Jag träffar hemskt gärna personen, men inte då och inte hemma hos mig. Och det verkar liksom aldrig som att det passar. Jag drar mig tillbaka helt från det sociala livet helt och hållet.

Nu undrar jag om ni har lite råd att ge mig och kanske övningar som kan hjälpa för att få igång motivationen igen. Sjukskriven hade väl funkat om man var anställd, men nu är jag ju inte det och måste försöka få ordning på känslorna utan sjukskrivning.

Jag tänker mig någon form av mindfulness eller liknande för att samla kraft och energi och orka sparka mig själv ur den här negativa spiralen.

Mindfulness och yoga är bra saker för att hitta sig själv o leva i nuet. Dock, det jag tänker är att du kanske behöver göra dig av med saker som kostar dig energi. Inventera livet helt enkelt. O satsa energi på att hitta och utöva saker du faktiskt tycker är roligt. Jag har träffat en del människor inom sjukvården i olika professioner och det gemensamma budskapet har varit "gör saker som är roligt, det är det enda sättet att ladda energi".

Hur ser dina sömn och matvanor ut? Hur lever du? Mycket, som jag ser det, handlar om att hitta en balans mellan krav och vila.

 

[Luff]

Jag läste en artikel igår om att det blivit ett problem att man för att ta sig ut ur utmattningen ska göra något. Det blir ju en negativ kaka på kaka. Och jag tänkte då att det lät så jäkla klokt. Receptet borde ju vara att inte göra någonting. Och jovisst då kommer ju problemet med att tankarna snurrar...iallafall hos mig där hjärnan jobbar med de mest oviktiga saker om det nu skulle vara så att jag har slut på dom viktiga problemen.

Jag har dock insett att när jag tittar på mina höns så stannar hjärnan. Jag kallar det för Henfulness. Dom interagerar och grejar och går omkring o skränar över ett ägg och tuppen ropar när han hittat något gott. Det är så enkelt att min hjärna inte hittar något att fästa upp sig på och jag inser att jag inte tänker på något annat än precis vad jag ser. Så hitta "dina höns".

Något som är fridfullt, inte kräver veckovis närvaro eller anmälan, något som inte ska tränas. En myrstack skulle jag se som ett alternativ eller folk på ett torg. Något där man inte behöver ta ställning eller interagera eller lösa problem.
Mina hästar funkar inte alls tex, där ser jag för mycket som jag borde ta tag i.

 

[Azalea]

Jag tror du behöver hjälp innan du kan ägna dig åt självhjälp. Jag har haft god hjälp av KBT/ACT för att hantera min utmattning och depressionerna den utlöste.
Mindfulness och yoga är jättebra också, men jag tycker man ger sig själv bättre förutsättningar om man samtidigt tar hjälp av en terapeut.

 

[Korven]

När jag skickade in papperna till Pensionsmyndigheten blev jag 90% bättre på en gång. Det är 2 år sen nu. Men fortfarande finns det en permanent skada kvar, bl.a köra bil i Stockholm och mörkerkörning. Fast det kanske är normalt att man känner så.
Att inte göra nånting alls tror jag inte funkar på alla.

 

[Laa]

Jag sitter i samma sits, men när jag väl gick över gränsen att få skak-ångest över att behöva gå till jobbet så insåg jag rätt fort att jag inte har självdisciplin nog att ens försöka lösa det hela själv.
Så, jag kontaktade kuratorn på min hälsocentral. Jag har inte gått jättemånga gånger, men känner viss hjälp ändå.
I mitt fall kör vi två "separata" spår: kortsiktiga lösningar med mindfullness och må-bra-grejer, och långsiktiga med att försöka ändra tankebanor som är ingrodda sedan 20-25år. Tror jag kommer behöva de kortsiktiga lösningarna rätt länge...

Summa av ovan: du har troligen också saker som behöver långsiktiga lösningar för att få livet att löpa "som det ska" i framtiden, så sök professionell hjälp. Du kommer att ångra det i perioder (att ändra sig på insidan är inte smärtfritt... ), men i längden är det lösningen.

 

[Squie]

Summa av ovan: du har troligen också saker som behöver långsiktiga lösningar för att få livet att löpa "som det ska" i framtiden, så sök professionell hjälp. Du kommer att ångra det i perioder (att ändra sig på insidan är inte smärtfritt... ), men i längden är det lösningen.

Jag kan helt klart hålla med dig om att ändra på insidan inte är smärtfritt. Det kostar på att gå igenom sitt livs ryggsäck..men...ack så värt det är när man är "klar".

 

[a1agnlju]

Jag läste en artikel igår om att det blivit ett problem att man för att ta sig ut ur utmattningen ska göra något. Det blir ju en negativ kaka på kaka. Och jag tänkte då att det lät så jäkla klokt. Receptet borde ju vara att inte göra någonting. Och jovisst då kommer ju problemet med att tankarna snurrar...iallafall hos mig där hjärnan jobbar med de mest oviktiga saker om det nu skulle vara så att jag har slut på dom viktiga problemen.

Jag har dock insett att när jag tittar på mina höns så stannar hjärnan. Jag kallar det för Henfulness. Dom interagerar och grejar och går omkring o skränar över ett ägg och tuppen ropar när han hittat något gott. Det är så enkelt att min hjärna inte hittar något att fästa upp sig på och jag inser att jag inte tänker på något annat än precis vad jag ser. Så hitta "dina höns".

Något som är fridfullt, inte kräver veckovis närvaro eller anmälan, något som inte ska tränas. En myrstack skulle jag se som ett alternativ eller folk på ett torg. Något där man inte behöver ta ställning eller interagera eller lösa problem.
Mina hästar funkar inte alls tex, där ser jag för mycket som jag borde ta tag i.

När det gäller henfulness vet jag precis vad du menar. Finns nog ingenting så rogivande som att sitta och studera en liten flock höns. Vi har haft höns tidigare, men har inget bra hönshus så vi skulle behöva göra i ordning det innan vi skaffar höns igen. Annars hade nog ångesten/hjärtklappningen försvunnit på tre röda Myror skulle väl kanske kunna vara något, men de är ju inte så förtjusta i att man sitter nära stacken och tittar på dem (de bits ju rätt bra menar jag )

Jag känner väl också att "göra saker" är tufft. Jag skulle behöva fokusera på att göra ingenting och inte tänka på någonting. Måstena (som kanske inte är måsten från början) bara bygger upp sig i huvudet på en oavsett vad det är för borden eller önskemål som dyker upp i huvudet. Även sånt som förut var roligt är nu bara stressframkallande måsten

 

[Forest Autumn]

Har du provat med dagar där du inte gör någonting alls?
De senaste åren har jag jobbat för mycket och läst på universitet samtidigt. Till sist blev allt för mkt samtidigt som min arbetssituation blev sanslöst för jobbig i maj/juni månad. Jag hade bestämt mig för att ägna sommaren (är ledig hela sommaren) åt att få ordning på trädgården, träna massor med hästen och renovera inomhus. En vecka in på sommarlovet bröt jag armen, kunde inte göra någonting på flera veckor. Att bara ligga stilla i sängen och titta i taket,så småningom läsa skönlitterära böcker och se på TV, det var inte lätt i början. Att inse att jag fick "släppa" ridningen och trädgården var tufft.

Men till sist så lyckades jag gå ner i varv. Jag har varit nära gränsen för utmattning några ggr de senaste åren och vet hur det känns när allt bara går runt och man kan inte vila/inte sluta jobba/inte sova/inte äta osv.

 

[a1agnlju]

Har du provat med dagar där du inte gör någonting alls?
De senaste åren har jag jobbat för mycket och läst på universitet samtidigt. Till sist blev allt för mkt samtidigt som min arbetssituation blev sanslöst för jobbig i maj/juni månad. Jag hade bestämt mig för att ägna sommaren (är ledig hela sommaren) åt att få ordning på trädgården, träna massor med hästen och renovera inomhus. En vecka in på sommarlovet bröt jag armen, kunde inte göra någonting på flera veckor. Att bara ligga stilla i sängen och titta i taket,så småningom läsa skönlitterära böcker och se på TV, det var inte lätt i början. Att inse att jag fick "släppa" ridningen och trädgården var tufft.

Men till sist så lyckades jag gå ner i varv. Jag har varit nära gränsen för utmattning några ggr de senaste åren och vet hur det känns när allt bara går runt och man kan inte vila/inte sluta jobba/inte sova/inte äta osv.

Ja, det är väl det som är problemet. Jag klarar inte av att göra något annat än just ingenting. Jag har en del som jag måste få gjort, men klarar inte av att börja. Vissa dagar kan jag hitta på grejer att göra (som att rensa ogräs eller sy något eller så) men de där sakerna jag måste göra för att över huvud taget få in någon lön klarar jag inte att påbörja. Det blir tomt i huvudet och jag planerar hela tiden att "i morgon ska jag göra det och det och det" för att nästa dag vara på samma nivå och inte klara av att göra någonting. Jag har tidigare kunnat hålla stress på en bra nivå och har inte varit sådär överambitiös som ibland kopplas till utbrändhet.

Problemen började när jag fick mer arbete lagt på mig än vad jag hann med (var ensam på min tjänst). Det är 8 år sedan ungefär. Sedan dess har jag stötvis klarat av att vara effektiv och klarat av att hålla jämna steg (och jobbat ikapp och förbi) och sedan tappar jag orken och orkar inte göra något på flera veckor igen.

Mitt nuvarande jobb är betydligt lugnare och det är väl tur det i och för sig, men symptomen från förra jobbet ligger kvar.

Jag blir tokig på det här stadiet och vet inte hur jag ska ta mig ur det

 

[Korven]

Är det inte kanske en depression som går att behandla?

 

[a1agnlju]

Är det inte kanske en depression som går att behandla?

Utmattningsdepression ligger närmast till hands i så fall. Jag riktar inte mitt mående mot mig själv (alltså anklagar mig själv för något, självskadebeteende av någon sort eller så) och är mer förbannad än ledsen skulle jag säga... Det är definitivt stressrelaterat.

 

[a1agnlju]

Jag tror du behöver hjälp innan du kan ägna dig åt självhjälp. Jag har haft god hjälp av KBT/ACT för att hantera min utmattning och depressionerna den utlöste.
Mindfulness och yoga är jättebra också, men jag tycker man ger sig själv bättre förutsättningar om man samtidigt tar hjälp av en terapeut.

Ja, ikväll kändes det övermäktigt när stallkatten tjatade om mat (han hade mat i matskålen, men ville ha påfyllt). Katten fick mat, men hela huvudet protesterade och skrek att jag inte orkade. Jag kanske är mer illa däran än jag velat förstå själv...

 

[Azalea]

Ja, ikväll kändes det övermäktigt när stallkatten tjatade om mat (han hade mat i matskålen, men ville ha påfyllt). Katten fick mat, men hela huvudet protesterade och skrek att jag inte orkade. Jag kanske är mer illa däran än jag velat förstå själv...

Alla behöver vi hjälp ibland. Och det finns hjälp att få.

 

[Squie]

Jag kanske är mer illa däran än jag velat förstå själv...

Det svåra är att acceptera för sig själv hur läget med en själv faktiskt är.

 

[starcraft]

Jag går på kbt/act för att lösa många symptom som liknar dina (depression utlöst av främst utmattning). Jag ska oxå få gå mindfulness-kurs och lära mig att göra ingenting och att bara göra en sak i taget. Kolla upp något sånt antingen privat eller via vården?

Sen går jag på yoga, inriktning på yin. Det är en lugnare och mer meditativ yoga och hjälper mig en hel del att finna ett inre lugn och fokusera på här och nu och på mig själv. Jättesvårt i början då jag reagerade på ljud och människor runt om och tankar som rusade fram, men det går bättre och bättre.

Och kolla upp sjukskrivningsmöjligheter. Jag är fn arbetslös och sjukskriven och visst får jag lite mindre ersättning, men det är det värt eftersom IOM när jag jobbade så flydde jag från det som fick mig att må dåligt och blev sämre på sikt.

 

[taccotad]

Floating! Helt underbart, där tvingas man till att släppa allt och bara "vara". Inga synintryck, inga ljud förutom ens egna hjärtslag. Det räddade mig förra hösten. Hjälpte både för den mentala tröttheten men även för den fysiska tröttheten. Blev som en ny människa.

 

[menina]

Ta hjälp av en duktig terapeut. Det finns massor av både bra och dåliga strategier men det är bra att ha någon kunnig som kan hjälpa till och lotsa en. Vad som funkar för en funkar inte för en annan. Själv hatar jag mindfulness men vet att det funkar jättebra för andra.

Dessutom är det ganska schysst att ha någon man kan prata om sig själv med i en timma utan att skämmas.

 

[a1agnlju]

Floating! Helt underbart, där tvingas man till att släppa allt och bara "vara". Inga synintryck, inga ljud förutom ens egna hjärtslag. Det räddade mig förra hösten. Hjälpte både för den mentala tröttheten men även för den fysiska tröttheten. Blev som en ny människa.

Jag ska se om jag kan hitta något sånt

Det svåra är att acceptera för sig själv hur läget med en själv faktiskt är.

En jobbig grej är att jag nyligen har slutat med nikotin och det yttrar sig delvis genom hjärtklappning, svajjigt humör och annat som klart påminner om utmattningssymptom. Inte helt lätt att sära på grejerna liksom.

 

[farin]

Förutom de långsiktiga tips du redan fått, terapeut, KBT, ACT så fundera på vad du kan påverka själv redan i dag.

För mig är det jätteviktigt att jag sover och äter vettigt samt får någon form av dagligt utomhuspass.

Det är också de sakerna jag snabbast fallerar på när tid och ork inte riktigt stämmer med belastning och jag hamnar snabbt i en nedåtgående spiral. Jag ersätter alldeles för lätt vettig frukost, lunch, middag med kvarg, macka, morot, choklad och kaffe och annat lättplockat till varje måltid. När maten är kass brukar även sömnrutinerna tappas rätt omgående. Jag vet att jag behöver börja förbereda mig för sängen vid 22 för att vara i säng och sova innan 23 om jag ska orka med mina vardagar. Men allt för ofta sitter jag kvar och slösurfar framför datorn vid midnatt och orkar inte gå och lägga mig. Ibland somnar jag sittande vid matbordet, men lik förb-t så går jag inte och lägger mig...

Tack vare hund och häst har jag all anledning att ta mig ut, vilket alltid ger energi. Men då vi är flera i familjen som tar hand om djuren så är det ibland för lätt att låta någon annan ta den biten och jag fastnar inomhus.

Fundera igenom vad som är bra mat/sov/motionsrutiner för dig och ge dig själv förutsättningarna att orka
Nu ska jag gå ut med hunden