S
Sarasara
Jag hoppas verkligen att någon läser denna tråden och kan hjälpa oss..Det är så hemskt att se dom små liven lida..
Här kommer historien iallafall:
I vårt stall har vi två stycken katter som inte går att tämja. Dom är verkligen LIVRÄDDA för människor. De är honkatter och de går inte heller att fånga dom för kastrering. Det resulterar självklart i kattungar. Vi får ca 2-3 kullar varje år.
Vi såg för ca 3-4 veckor sen hur en av vildkatterna var väldigt tjock och vi förstod med en gång att den bar på ungar. En dag var den väldigt aggressiv och vaksam när man gick upp på höloftet, den hade smalnat av och vi förstod att den hade fött.
Hon hade en kull i Maj som vi var tvugna att avliva för att hon övergav dom. Det var dels på grund av oss eftersom vi tog ner dom ifrån höloftet på tok för tidigt. Därför lät vi henne vara och tänkte att vi skulle hitta katterna på "det vanliga viset" orkar inte förklara närmare, men dte är ett ställe vi alltid hittar kattungar på.
Iallafall var vi uppe på höloftet i förrgår för att leta efter en annan kattunge från en tidigare kull som hade rymt ifrån boxen där dom bor. Vi hittade den inte så vi satte oss på ett par höbalar och pratade. Efter ett tag hörde vi hur det pep och en av oss stack ner handen i ett hål som ledde ner mellan höbalarna och när hon tog upp handen hade hon fått tag på en ljuvlig luten kattunge. Den var ganska liten men hade öppnat ögonen så vi tog upp resten av katterna (6 st) och gick ner i stallet och släppte ner dom í en box.
Efter ett tag började dom skrika som galningar oc vi fattade beslutet att sätta upp dom på loftet igen och låta mamman hitta ett nytt gömställe åt dom. När kvällen kom hade mamman fortfarande inte varit där och kattungarna skrek högre och högre. Igår när jag kom till stallet så var fortfarande alla kvar men dom skrek inte lika högt så jag antar att mamman hade vart där under natten och gett dom mat.
Idag när jag kom till stallet så var tre utav dom borta (vi är säkra på att det är mamman som har tagit dom för dom varken syns eller hörs till någonstans). De andra tre låg kvar i lådan vi lämnade dom i och verkade galna av hunger.
Då åkte vi och köpte modersmjölkersättning (Baby semp från 1a levnadsveckan) dom åt med hyfsat god aptit men fortsatte skrika. När vi hade fått i dom lite mat lämnade vi höloftet, släckte och stängde luckan så att kattmamman skulle känna sig säker och förhoppningsvis hämta dom.
Innan jag åkte från stallet (vid 22.00) hörde jag fortfarande hur dom skrek
Nu vill jag inte höra elaka kommentarer för jag vet själv att det var jättefel att ta ner dom. Nu har vi försökt att göra dte bästa av situationen och jag hoppas att någon har tips och råd att ge! Hjälp oss att rädda våra ljuvliga kattungar!
Tack på förhand!
Här kommer historien iallafall:
I vårt stall har vi två stycken katter som inte går att tämja. Dom är verkligen LIVRÄDDA för människor. De är honkatter och de går inte heller att fånga dom för kastrering. Det resulterar självklart i kattungar. Vi får ca 2-3 kullar varje år.
Vi såg för ca 3-4 veckor sen hur en av vildkatterna var väldigt tjock och vi förstod med en gång att den bar på ungar. En dag var den väldigt aggressiv och vaksam när man gick upp på höloftet, den hade smalnat av och vi förstod att den hade fött.
Hon hade en kull i Maj som vi var tvugna att avliva för att hon övergav dom. Det var dels på grund av oss eftersom vi tog ner dom ifrån höloftet på tok för tidigt. Därför lät vi henne vara och tänkte att vi skulle hitta katterna på "det vanliga viset" orkar inte förklara närmare, men dte är ett ställe vi alltid hittar kattungar på.
Iallafall var vi uppe på höloftet i förrgår för att leta efter en annan kattunge från en tidigare kull som hade rymt ifrån boxen där dom bor. Vi hittade den inte så vi satte oss på ett par höbalar och pratade. Efter ett tag hörde vi hur det pep och en av oss stack ner handen i ett hål som ledde ner mellan höbalarna och när hon tog upp handen hade hon fått tag på en ljuvlig luten kattunge. Den var ganska liten men hade öppnat ögonen så vi tog upp resten av katterna (6 st) och gick ner i stallet och släppte ner dom í en box.
Efter ett tag började dom skrika som galningar oc vi fattade beslutet att sätta upp dom på loftet igen och låta mamman hitta ett nytt gömställe åt dom. När kvällen kom hade mamman fortfarande inte varit där och kattungarna skrek högre och högre. Igår när jag kom till stallet så var fortfarande alla kvar men dom skrek inte lika högt så jag antar att mamman hade vart där under natten och gett dom mat.
Idag när jag kom till stallet så var tre utav dom borta (vi är säkra på att det är mamman som har tagit dom för dom varken syns eller hörs till någonstans). De andra tre låg kvar i lådan vi lämnade dom i och verkade galna av hunger.
Då åkte vi och köpte modersmjölkersättning (Baby semp från 1a levnadsveckan) dom åt med hyfsat god aptit men fortsatte skrika. När vi hade fått i dom lite mat lämnade vi höloftet, släckte och stängde luckan så att kattmamman skulle känna sig säker och förhoppningsvis hämta dom.
Innan jag åkte från stallet (vid 22.00) hörde jag fortfarande hur dom skrek
Nu vill jag inte höra elaka kommentarer för jag vet själv att det var jättefel att ta ner dom. Nu har vi försökt att göra dte bästa av situationen och jag hoppas att någon har tips och råd att ge! Hjälp oss att rädda våra ljuvliga kattungar!
Tack på förhand!
