S
Sannah Finn
För två dagar sedan hämtade jag hem min nya Misse.
Det var tänkt som sällskap till min äldre herre på 7 år. Han har börjat med allt för mycket ovanor eftersom jag jobbar långa arbetspass.
Vår första kontakt var inte den bästa, hon var skrämd och ville inte komma fram, vilket resulterade efter en timmes väntan att jag tog upp henne och stoppade in henne i buren.
Väl hemma stack hon under badkaret och vägrade komma fram. Jag fick ta upp henne (med en del protester) och hon stannade ett tag i min famn. När jag släppte ner henne igen så sprang hon under sängen.
Min hankatt är en helt underbar kille som har varit fram och nosat. Ett litet morr kom fram.
Hon har vågat sig fram och äter, går på lådan och dricker. Lilltjejen går jättebra ihop med min äldre kille, han låter henne nosa, stryka sig och vara nära. Han går mellan henne och mig som för att visa att jag inte är farlig. Han brukade skrika på nätterna, men nu är han lugn och ser fridfull ut.
Så syftet att skaffa han sällskap har fungerat, men jag vill inte att hon ska vara rädd för mig. Hon går och ropar och när jag svarar blir hon tyst, hon är i närheten men så fort jag kommer nära så springer hon och gömmer sig.
Jag vet att det brukar ta lite tid, med tålamod, kärlek och lugn brukar det lösa sig. Men har några andra stött på liknande problem och när släppte det?
Det var tänkt som sällskap till min äldre herre på 7 år. Han har börjat med allt för mycket ovanor eftersom jag jobbar långa arbetspass.
Vår första kontakt var inte den bästa, hon var skrämd och ville inte komma fram, vilket resulterade efter en timmes väntan att jag tog upp henne och stoppade in henne i buren.
Väl hemma stack hon under badkaret och vägrade komma fram. Jag fick ta upp henne (med en del protester) och hon stannade ett tag i min famn. När jag släppte ner henne igen så sprang hon under sängen.
Min hankatt är en helt underbar kille som har varit fram och nosat. Ett litet morr kom fram.
Hon har vågat sig fram och äter, går på lådan och dricker. Lilltjejen går jättebra ihop med min äldre kille, han låter henne nosa, stryka sig och vara nära. Han går mellan henne och mig som för att visa att jag inte är farlig. Han brukade skrika på nätterna, men nu är han lugn och ser fridfull ut.
Så syftet att skaffa han sällskap har fungerat, men jag vill inte att hon ska vara rädd för mig. Hon går och ropar och när jag svarar blir hon tyst, hon är i närheten men så fort jag kommer nära så springer hon och gömmer sig.
Jag vet att det brukar ta lite tid, med tålamod, kärlek och lugn brukar det lösa sig. Men har några andra stött på liknande problem och när släppte det?