K
krax
Hej!
Undrar om någon på detta forum kan hjälpa mig med råd om vad jag skall göra.
Jag är 28 år gammal och har sedan ett och ett halvt år tagit upp ridningen igen efter ett uppehåll ända sedan tonåren. Rider på ridskola och har till och från varit medryttare (kortare tider p.g.a. hästen sålt, flyttats o.s.v.).
Min hand är mjuk och vet vad den gör men min sits är fruktansvärd!
Jag är av naturen en rätt analytisk människa och jag har verkligen försökt finna lösningar. Jag kom fram till att jag p.g.a. tidigare ryggproblem var väldigt stel i korsryggen och har jobbat med att bli starkare och mjukare, vilket hjälpte litegrann. Men hur jag än lutar mig bakåt, slappnar av, blundar, drar bak axlar, in med knäna, sluter skänkeln, trampar ner hälen -så STUDSAR jag i snabbare kort trav och galopp (vilket också förr eller senare får mig ur balans).
Nu har det gått så långt att jag nästan lipar på mina ridlektioner och vill nästan inte rida för att skäms så för denna fruktansvärda sits. Min senaste medryttarhäst har sålts och jag söker ny men drar mig för att provrida för att jag mår så dåligt över detta. Min instruktör har slut på idéer och jag vet bara inte vad jag skall ta mig till.
Ett tag hade jag möjlighet att med en kompis och lånad häst träna lite i longerlina, men tyvärr har vi inte den möjligheten längre. Det hjälpte också litegrann för stunden, men strax studsar jag igen.
Jag tror att det numera är både ett mentalt och fysiskt problem. Jag har liksom hamnat i en grop som jag inte lyckas ta mig ur, där jag den inte kan släppa tanken på att jag rider så illa när jag väl rider och samtidigt inte har någon möjlighet att träna eftersom jag är utan häst (och knappt vågar söka någon ny). Självförtroendet är kort sagt i botten. Önskar att jag kunde finna en metod att ta mig ur den här gropen samt en fysisk metod att förbättra sitsen. Finns det någon instruktör som jobbar med sånt här?
Vad gör jag?
Har någon liknande erfarenheter eller tips?
Hemskt tacksam för svar!
/Krax
Undrar om någon på detta forum kan hjälpa mig med råd om vad jag skall göra.
Jag är 28 år gammal och har sedan ett och ett halvt år tagit upp ridningen igen efter ett uppehåll ända sedan tonåren. Rider på ridskola och har till och från varit medryttare (kortare tider p.g.a. hästen sålt, flyttats o.s.v.).
Min hand är mjuk och vet vad den gör men min sits är fruktansvärd!
Jag är av naturen en rätt analytisk människa och jag har verkligen försökt finna lösningar. Jag kom fram till att jag p.g.a. tidigare ryggproblem var väldigt stel i korsryggen och har jobbat med att bli starkare och mjukare, vilket hjälpte litegrann. Men hur jag än lutar mig bakåt, slappnar av, blundar, drar bak axlar, in med knäna, sluter skänkeln, trampar ner hälen -så STUDSAR jag i snabbare kort trav och galopp (vilket också förr eller senare får mig ur balans).
Nu har det gått så långt att jag nästan lipar på mina ridlektioner och vill nästan inte rida för att skäms så för denna fruktansvärda sits. Min senaste medryttarhäst har sålts och jag söker ny men drar mig för att provrida för att jag mår så dåligt över detta. Min instruktör har slut på idéer och jag vet bara inte vad jag skall ta mig till.
Ett tag hade jag möjlighet att med en kompis och lånad häst träna lite i longerlina, men tyvärr har vi inte den möjligheten längre. Det hjälpte också litegrann för stunden, men strax studsar jag igen.
Jag tror att det numera är både ett mentalt och fysiskt problem. Jag har liksom hamnat i en grop som jag inte lyckas ta mig ur, där jag den inte kan släppa tanken på att jag rider så illa när jag väl rider och samtidigt inte har någon möjlighet att träna eftersom jag är utan häst (och knappt vågar söka någon ny). Självförtroendet är kort sagt i botten. Önskar att jag kunde finna en metod att ta mig ur den här gropen samt en fysisk metod att förbättra sitsen. Finns det någon instruktör som jobbar med sånt här?
Vad gör jag?
Har någon liknande erfarenheter eller tips?
Hemskt tacksam för svar!
/Krax