Zanuzzi
Trådstartare
Snälla buke, tala förstånd med mig...
Jag har träffat hästen med stort H Jag är i Tyskland där jag jobbar som hästskötare på en gård som bland annat bedriver uppfödning. Chefen har bestämt sig för att sluta avla på ett av avelsstoen eftersom hon inte ger tillräckligt fina avkommor, och pga av detta flyttades hon till stallet där jag jobbar. Jag fick i uppgift att longera henne och förbereda henne för ridning (hon är riden några månader som treåring, men efter det har hon bara gått som avelssto i flera år). Det sa klick så fort jag började jobba med henne Igår red jag henne för första gången, och efter det är jag som besatt Hon är så fruktansvärt fin; ett under av skönhet och känslighet och arbetsvilja
MEN hon finns här i Tyskland. Om några månader ska jag åka hem, och kan inte ta henne med mig, av flera orsaker:
- Jag har inte pratat med ägaren, så jag vet inte om hon är villig att sälja.
- Jag har ingen stabilitet i livet (jag ska plugga när jag kommer hem, men jag vet inte var jag ska bo + att jag bara ska plugga en termin och efter det vet jag inte alls vad jag ska göra) och kan pga det inte ta på mig ansvaret för en häst. Hur ska jag kunna göra det när jag knappt kan ta hand om mig själv?
- Jag har inte ekonomin då jag under de närmaste åren inte har en aning om vad jag ska göra, och därmed inte kan säga något om min inkomst.
- Jag är inte säker på att jag har kunskapen. Jag har ridit på ridskola hela livet, haft medryttarhästar, varit på massor med ridläger och nu är jag här, men jag har aldrig haft huvudansvaret för en häst. Jag vet inget om att räkna ut foderstater, försäkringar, prova ut utrustning och allt annat som ingår när man har hela ansvaret. Dessutom är jag inte säker på att jag kan uppmärksamma sjukdoms- och skadetendenser tidigt nog. Tex kan jag ha jättesvårt att upptäcka små hältor, och det borde man väl ändå kunna se om man ska ha egen häst?
- Avslutningsvis är den här hästen inte riktigt vad jag har tänkt mig när jag har målat upp bilden av min framtida egna häst. Den hästen har jag utan problem kunnat hantera i alla situationer, den är lugn och stabil, absolut inte tittig och överlag lätt att ha att göra med. Min nya kärlek är visserligen aldrig dum, men ibland kan hon hetsa upp sig väldigt och börja resa sig och vilja dra iväg. I ridningen är hon som en gåva sänd från ovan, men jag tror att jag skulle behöva mycket hjälp för att öva upp min egen känslighet så att den matchar hennes om jag skulle rida henne regelbundet. Hon är åt det tittiga hållet också och har överlag mer nerv och power än vad jag har tänkt mig. Jag är med andra ord inte alls säker på att hon egentligen är en häst som passar mig.
Trots allt detta är hon ju så sanslöst fin Jag kan inte släppa känslan av sitta på henne, en dröm som gick i uppfyllelse. Det var en så otrolig känsla, nästan som att rida igen för första gången, så annorlunda är hon mot hästarna jag brukar rida
Och jag drömmer naturligtvis om att ta henne med mig när jag åker hem, och så lever vi lyckliga i alla våra dagar Det är en vacker dröm, men jag har blivit besatt av den drömmen och kan inte tänka på något annat. Men som det står ovan, så går det inte. Så snälla, hjälp mig. Få mig att ta mig samman och sluta drömma och vakna upp till verkligheten; en verklighet där jag med största sannolikhet aldrig kommer äga en häst som denna
Jag har träffat hästen med stort H Jag är i Tyskland där jag jobbar som hästskötare på en gård som bland annat bedriver uppfödning. Chefen har bestämt sig för att sluta avla på ett av avelsstoen eftersom hon inte ger tillräckligt fina avkommor, och pga av detta flyttades hon till stallet där jag jobbar. Jag fick i uppgift att longera henne och förbereda henne för ridning (hon är riden några månader som treåring, men efter det har hon bara gått som avelssto i flera år). Det sa klick så fort jag började jobba med henne Igår red jag henne för första gången, och efter det är jag som besatt Hon är så fruktansvärt fin; ett under av skönhet och känslighet och arbetsvilja
MEN hon finns här i Tyskland. Om några månader ska jag åka hem, och kan inte ta henne med mig, av flera orsaker:
- Jag har inte pratat med ägaren, så jag vet inte om hon är villig att sälja.
- Jag har ingen stabilitet i livet (jag ska plugga när jag kommer hem, men jag vet inte var jag ska bo + att jag bara ska plugga en termin och efter det vet jag inte alls vad jag ska göra) och kan pga det inte ta på mig ansvaret för en häst. Hur ska jag kunna göra det när jag knappt kan ta hand om mig själv?
- Jag har inte ekonomin då jag under de närmaste åren inte har en aning om vad jag ska göra, och därmed inte kan säga något om min inkomst.
- Jag är inte säker på att jag har kunskapen. Jag har ridit på ridskola hela livet, haft medryttarhästar, varit på massor med ridläger och nu är jag här, men jag har aldrig haft huvudansvaret för en häst. Jag vet inget om att räkna ut foderstater, försäkringar, prova ut utrustning och allt annat som ingår när man har hela ansvaret. Dessutom är jag inte säker på att jag kan uppmärksamma sjukdoms- och skadetendenser tidigt nog. Tex kan jag ha jättesvårt att upptäcka små hältor, och det borde man väl ändå kunna se om man ska ha egen häst?
- Avslutningsvis är den här hästen inte riktigt vad jag har tänkt mig när jag har målat upp bilden av min framtida egna häst. Den hästen har jag utan problem kunnat hantera i alla situationer, den är lugn och stabil, absolut inte tittig och överlag lätt att ha att göra med. Min nya kärlek är visserligen aldrig dum, men ibland kan hon hetsa upp sig väldigt och börja resa sig och vilja dra iväg. I ridningen är hon som en gåva sänd från ovan, men jag tror att jag skulle behöva mycket hjälp för att öva upp min egen känslighet så att den matchar hennes om jag skulle rida henne regelbundet. Hon är åt det tittiga hållet också och har överlag mer nerv och power än vad jag har tänkt mig. Jag är med andra ord inte alls säker på att hon egentligen är en häst som passar mig.
Trots allt detta är hon ju så sanslöst fin Jag kan inte släppa känslan av sitta på henne, en dröm som gick i uppfyllelse. Det var en så otrolig känsla, nästan som att rida igen för första gången, så annorlunda är hon mot hästarna jag brukar rida
Och jag drömmer naturligtvis om att ta henne med mig när jag åker hem, och så lever vi lyckliga i alla våra dagar Det är en vacker dröm, men jag har blivit besatt av den drömmen och kan inte tänka på något annat. Men som det står ovan, så går det inte. Så snälla, hjälp mig. Få mig att ta mig samman och sluta drömma och vakna upp till verkligheten; en verklighet där jag med största sannolikhet aldrig kommer äga en häst som denna