Hjälp! man älskling börjar bli gammal.

[Godsend]

Hej.

Jag var 10 år när jag fick min första häst. Karim heter han, en perfekt första häst... världens snällaste men pigg och med mycke livsglädje. Vi har haft många fina stunder ihop som man kan se tillbaka på med ett litet leende.

Men nu 14 år senare, man kan inte sluta tänka på de stabbiga bakbenen. Inget mer bus i hagen, han bara står där... Är han olycklig? eller bara gammal.

Jag känner jätte panik för att dagen snart ska komma.. Dagen då man känner att man kunde gjort så mycket mer. Det känns som att det inte spelar någon roll hur mycket man gör, man kunde man ändå gjort mer.

Finns det fler som känner som jag? Vad kan man göra?

/J

 

[Muninn]

Sv: Hjälp! man älskling börjar bli gammal.

Vi har fortfarande kvar min första häst, en shetlandsponny som köptes innan jag ens föddes.
Han fyllde 30 i år och har tappat lite tänder, men får specialfoder och har en bra tandläkare, så än så länge går det bra.
Men jag vet precis vad du menar- tanken på att denna underbara lilla individ måste lämna oss en dag gör att en iskall hand kramar om mitt hjärta.

Min tanke är att han får vara kvar så länge han är som "vanligt"- dvs, fortfarande är pigg, envis, busig att ta ut och in ur hagen, puttar undan de andra hästarna från maten.
När han inte kan tillgodogöra sig fodret och gnistan i ögonen börjar slockna, ja, då är det nog dags.

För de gamla trotjänarna gör jag mer än gärna så mycket som möjligt- linda ben, massera, specialmat, specialvård. Men när inte heller denna extravård gör att hästen är glad och livfull, då finns det nog inte mycket att göra.
man får ju ändå resonera som så att ens gamla vän har haft många bra år och om man älskar sin häst så får man göra denne en tjänst genom att hjälpa den även på slutet, genom att ta det jobbiga beslutet i tid.


Summa summarum: Ingen kan bestämma åt dig vad du ska göra, men du ska aldrig ha dåligt samvete om du bestämmer dig för att ta bort honom. Med en gammal häst går det ju trots allt bara åt ett håll. Glädjs åt åren ni haft och gör det bästa du kan för honom- ger det inget resultat så är det kanske dags.

Hoppas du hade någon nytta av mina tankar iaf!

 

[Warg]

Sv: Hjälp! man älskling börjar bli gammal.

Jag har också en riktig trotjänare i stallet. Hon rids inte längre, men än så länge mår hon bra. Jag har lovat mig själv att hon inte skall gå kvar för min skull - hon skall leva så länge hon har ett bra liv, när hon inte har det längre är det min skyldighet mot henne att ta bort henne. I somras när det var så varmt fick hon en svacka, och tappade en del muskler. Jag var hos vet med henne och de konstaterade att hon inte alls var muskelfattig för sin ålder... Jag ställde in henne på dagarna och fodrade på henne ordentligt, och det var egentligen aldrig någon större fara, men det gav mig en påminnelse om att hon inte är någon ungdom längre. En svår sak är att jag kanske kommer bli tvungen att flytta inom det närmaste året. Jag har bestämt mig för att om det blir så skall hon inte behöva flytta med. Jag tror inte att hon skulle må bra av en så stor förändring - det är en helt annan sak för mina båda yngre hästar. Hon har haft ett bra liv, och ett antal goda år som pensionär - mitt sista ansvar mot henne är att se till att hon får ett bra avslut.

 

[hillevie]

Sv: Hjälp! man älskling börjar bli gammal.

min gamla shetlands ponny har jag haft i snart 29 år, hon blir 38 i årsskifftet.
lite småkrämpor har hon så som curshings men problemen med det är inte så stora än. hon har en insparkad framtand (insparkad då hon va unghäst) som har börjat ge problem efterhand som bettet blivit näbbigare. sjuk har hon bara varit en gång (om man bortser från tex. när hon blev knivskuren på betet för något år sedan) på alla år och det va för en mån. sedan då hon fick lunginflammation.

hon har blivit riden lite då och då av barn, körd destomer och varit allmän sällskapsdam (det va det hon köptes för) dom senaste åren har hon nästan inte gjort något men är ändå nöjd om än inte särskillt pigg och springig längre.

jag ska ta bort henne nu (har jag iofs. sagt länge, men kommer aldrig till skott att ringa lantbrukstjänst då min vet. inte har tyckt det varit någon bra ide än) men tanden kräver operation och det tänker jag inte utsätta henne för.

man kan inte tänka att man alltid kunde gjort mer, så länge man gjort så gott man kan och det man själv tror på och hästen haft ett gott liv ett längre liv än dom flesta.

på något vis så ser man när det är dax och gnistan börjar slockna, jag vill helst ta bort mina innan dom blir riktigt dåliga - det är en svår balansgång.

 

[Jenny85]

Sv: Hjälp! man älskling börjar bli gammal.

Åh sånt där är så svårt....

Med min gamling så har jag i alla år sagt till mig själv att den dagen han inte är så pass fräsch att han inte kan ridas så ska jag ta det svåra beslutet... Nu bröt ju han sitt ben i våras så då fanns det ju inget mer att göra men jag kunde i alla fall känna att han haft 23 härliga år och att han fick sluta sitt liv innan han blev ett stapplande ök. Han hade ju många år kvar att leva om inte olyckan skett, men ja, du förstår vad jag menar...

Men det är så himla olika från häst till häst. Har man en häst som vill ridas och komma ut regelbundet så tror jag att det är dags att låta dem avsluta sitt liv när kroppen säger ifrån. Andra kanske kan gå i hagen och bara skrota utan att tappa livsgnistan... för det är ju livsgnistan som aldrig får dö ut för då har det gått för långt.

Rannsaka dig själv och känn efter djupt inom dig om du känner att hästen kanske har gjort sitt, du känner hästen bäst och innerst inne vet man vilket beslut som är det rätta. Sen gäller det att lyssna på den känslan också...

Lycka till!