P
pyret
Jag måste bara få skriva av mig... För 9 månader sedan fick jag å min sambo en underbar liten tjej. Hon föddes med... jag kan knappt skriva det men ... klumpfot. Direkt en vecka efter födseln blev hon gipsad nu har hon bara plastskenor så allt har egentligen gått jättebra
förutom att jag nästan totalt fönekat att hon har något "fel" på fötterna.
Jag reagerade inte ens från början när vi fick veta det utan bara jaha det var som det var.
Jag har väldigt svårt att överhuvudtaget visa några känslor alls när något är fel. (Har säkert inte gråtit på flera år.)
Detta har väl medfört att skenorna inte har suttit på så ofta som dem borde samtidigt som jag tycker att fötterna har sett kanon ut.
jag vet inte borde jag reagerat, alla säger att man är så himla känslig efter en förlossning, det var inte jag och är inte det nu. Det har blivit lite bättre men jag tycker nog att bb personal ska vara lite mer noga med att prata med föräldrarna när det blir någon form av komplikation
jag ville inte reagera så där men jag gör det automatiskt sen kommer tankarna....
förutom att jag nästan totalt fönekat att hon har något "fel" på fötterna.
Jag reagerade inte ens från början när vi fick veta det utan bara jaha det var som det var.
Jag har väldigt svårt att överhuvudtaget visa några känslor alls när något är fel. (Har säkert inte gråtit på flera år.)
Detta har väl medfört att skenorna inte har suttit på så ofta som dem borde samtidigt som jag tycker att fötterna har sett kanon ut.
jag vet inte borde jag reagerat, alla säger att man är så himla känslig efter en förlossning, det var inte jag och är inte det nu. Det har blivit lite bättre men jag tycker nog att bb personal ska vara lite mer noga med att prata med föräldrarna när det blir någon form av komplikation
jag ville inte reagera så där men jag gör det automatiskt sen kommer tankarna....