Allt annat än tvångsvård kräver att personen antingen är delaktig eller såpass passiv att det kan tas för acceptans. Om det inte redan finns en god man som kan agera i vederbörandes namn.
Skulle hen ta emot någon hjälp om socialtjänst eller vård erbjöd det? Tycker det låter som samma misstänksamhet skulle drabba dem?
Jag tror på dels att tala med överförmyndare om att bedöma behovet av god man, dels med vården om bedömning och ställningstagande om ev. tvång.
Socialtjänsten har svårt att agera utan vilja från personen själv, men kan gissningsvis ge några råd utifrån att de mött liknande situationer.
Skulle hen ta emot någon hjälp om socialtjänst eller vård erbjöd det? Tycker det låter som samma misstänksamhet skulle drabba dem?
Jag tror på dels att tala med överförmyndare om att bedöma behovet av god man, dels med vården om bedömning och ställningstagande om ev. tvång.
Socialtjänsten har svårt att agera utan vilja från personen själv, men kan gissningsvis ge några råd utifrån att de mött liknande situationer.