Hittepå terapeuter

Men gör de verkligen det? Rör runt i folks huvud alltså. Och är det till dem psykiskt sjuka går? Jag tvivlar på det.

Jag uppfattar "livscoacherna" som en rad Mia Törnblommar som tar som uppgift att se positivt på allting. Jag hade en kollega som utbildade sig till coach vid sidan av vårt jobb, hon blev helt olidlig. Man kunde säga "jag går ut och köper en sallad, någon mer som vill ha?" och då anlade hon sitt mest uppmuntrande leende och sa saker som "Vad fint att du tänker på oss andra. Vad känner du när du frågar så?"

Jag tycker att coacher mest verka funka som bollplank, som vilken normalempatisk och intresserad person som helst kan göra. Absolut inte som några som rotar runt i skallen på folk.
Coach är väl en sak och terapeut en annan.

Jag tycker inte det är seriöst att kalla sig terapeut utan adekvat utbildning.
Och ja, såna samtal kan sätta igång väldigt mycket och frågan är om individen/kunden klarar av det.
Det finns människor som har svåra problem, ex anknytningsstörnig men som ändå är högfungerande och klarar sin vardag.
Sätter man igång något där så kan det väcka otroligt mycket som gör att det kan gå väldigt illa för patienten/kunden.
Det är ingen tillfällighet att personer som går i psykoanalys rekommenderas mycket tät kontakt 3-4 gånger i veckan är vanligt. Det görs helt enkelt för att "säkra" patienten under terapin för att det kan vara så mentalt krävande.

Lika lite som jag skulle anlita vem som helst för att göra om mitt badrum eller sko min häst lika lite skulle jag gå till någon och prata som inte har verktyg, utbildning eller erfarenhet.
Gör man badrummet på fel sätt kan det få katastrofala följder om man inte gör precis som man ska för att fuktspärrar och sånt ska funka.
En hovslagare utan kunskap kan förstöra en hästhov på några gånger.

Varför skulle inte en icke utbildad kunna göra skada hos en psykiskt skör person?
 
Coach är väl en sak och terapeut en annan.

Jag tycker inte det är seriöst att kalla sig terapeut utan adekvat utbildning.
Och ja, såna samtal kan sätta igång väldigt mycket och frågan är om individen/kunden klarar av det.
Det finns människor som har svåra problem, ex anknytningsstörnig men som ändå är högfungerande och klarar sin vardag.
Sätter man igång något där så kan det väcka otroligt mycket som gör att det kan gå väldigt illa för patienten/kunden.
Det är ingen tillfällighet att personer som går i psykoanalys rekommenderas mycket tät kontakt 3-4 gånger i veckan är vanligt. Det görs helt enkelt för att "säkra" patienten under terapin för att det kan vara så mentalt krävande.

Lika lite som jag skulle anlita vem som helst för att göra om mitt badrum eller sko min häst lika lite skulle jag gå till någon och prata som inte har verktyg, utbildning eller erfarenhet.
Gör man badrummet på fel sätt kan det få katastrofala följder om man inte gör precis som man ska för att fuktspärrar och sånt ska funka.
En hovslagare utan kunskap kan förstöra en hästhov på några gånger.

Varför skulle inte en icke utbildad kunna göra skada hos en psykiskt skör person?
Nåja, som jag ser det förhåller sig coacher till psykoanalys ungefär som lösgodis till heroin. De finns alltså knappt ens på samma skala, och det var coacher mitt inlägg handlade om. Vad jag har sett av dem så tror jag inte att de lockar till sig psykiskt sköra, utan människor som behöver ett bollplank och lite pepp.
 
Nåja, som jag ser det förhåller sig coacher till psykoanalys ungefär som lösgodis till heroin. De finns alltså knappt ens på samma skala, och det var coacher mitt inlägg handlade om. Vad jag har sett av dem så tror jag inte att de lockar till sig psykiskt sköra, utan människor som behöver ett bollplank och lite pepp.
Jag är helt enlig med dig där. :)

Bra jämförelse, förresten!
Lösgodis....:d

OBS! Jag är inte inte det minsta ironisk. Bara för att klargöra ev kommande missförstånd. ;)
 
För många år sedan träffade jag någon som gick i analys ett par gånger i veckan sedan FEM ÅR. Maken till trasig männniska. Jag undrade alltid om hen hade varit lika trasig innan hen började.
Jag känner också en person som har gått i analys, tror det var 4 ggr/vecka i fem år. Den personen var främst passionerat intresserad av psykoanalys som teori och praktik. Inte mer trasig än vem som helst i övrigt, tror jag.

Inte så konstigt att det är ovanligt.
 
För många år sedan träffade jag någon som gick i analys ett par gånger i veckan sedan FEM ÅR. Maken till trasig männniska. Jag undrade alltid om hen hade varit lika trasig innan hen började.
Det är det som är haken med psykoanalys. Man får inte vara för sjuk för då kan det bli värre. :crazy:
Men vill man lära känna sig själv mer, så kan det vara ett sätt att göra det på.
De flesta seriösa psykoanalytiker behandlar inte folk (som de bedömer efter 2-3 inledande samtal) vara för instabila utan skickar tillbaka dom till psykiatrin igen.
Bara det säger ju en del....

Psykoanalys har kommit lite i skymundan sedan KBT blev mer förekommande.
Dels för att det är så tidskrävande och sen kostar det ju en hel del.
Går man till en psykiatriker (läkare) som också är psykoanalytiker kan man få det på högkostnadskortet. Alltså man betalar som vanligt och sen får man frikort när man kommit upp i en viss summa.
Tror det finns ungefär 10-15 såna psykoanalytiker som är praktiserande i Stockholm. Dom är fullbokade, så visst förekommer det fortfarande.

Många anser idag att psykoanalys är en förlegad terapiform som är både tidskrävande och dyrbar och det kan väl ligga en hel del i det.
Dessutom är det svårt att mäta om det har positiv effekt.
Jag känner en person som gick i 9 år utan att hen egentligen kände sig förbättrad.
Däremot blev hen klart förbättrad när hen senare gick i en annan terapiform som var en kombinerad grupp och individualterapi i ett och ett halvt år.
 
Psykoanalys är väll inte psykodynamisk terapi. Det var väll psykodynamisk terapi som var det vanligaste innan den kognitiva beteende terapin kom in i bilden?
 
Psykoanalys är väll inte psykodynamisk terapi. Det var väll psykodynamisk terapi som var det vanligaste innan den kognitiva beteende terapin kom in i bilden?
Ja, psykoanalys kan tyckas konstigt på många vis, men det har väl varit helt ute i decennier och det har väl aldrig varit särskilt vanligt (inte i Sverige i alla fall). Bara det där att man ska gå flera gånger i veckan gör det ju ogenomförbart för många av oss, både av tidsskäl och av kostnadsskäl.

Sen är väl psykodynamisk terapi mer eller mindre inspirerad av psykoanalys, men det är inte psykoanalys. Jag vet inte om psykodynamisk terapi har blivit mer ovanligt sedan kbt blev inne, men det har det kanske? Det lilla jag har sett av kbt har varit väldigt ytligt, men jag tror att det beror på att det har trendat så fort aff man inte har hunnit utbilda terapeuter.
 
Psykoanalys är väll inte psykodynamisk terapi. Det var väll psykodynamisk terapi som var det vanligaste innan den kognitiva beteende terapin kom in i bilden?
Psykodynamiskt terapi har sitt ursprung ur psykoanalys. Så man kan nog säga att psykoanalys är en form av psykodynamisk terapi.
Dom skiljer sig åt men har också mycket gemensamt.
Psykoanalys är just att man träffas ofta (3-5 ger vecka) och ligger ner på soffan, typ.
Psykodynamisk terapi var före KBT, som nu är den vanligaste formen.
Det förekommer fortfarande psykodynamisk terapi även om den inte hörs och syns lika mycket som KBT nu för tiden.
MBT är till exempel en terapiform som har sin grund i psykodynamisk terapi.
Det är dock inte psykoanalys, betonar det särskilt.

KBT är väldigt mycket i ropet nu, men man ska komma ihåg att det inte passar alla.
Har man till exempel en anknytningsstörning så fixas inte det på en KBT session på 10 gånger. KBT går ut på att ändra sitt beteendemönster och det funkar för många, men långt ifrån alla.
 
KBT är väldigt mycket i ropet nu, men man ska komma ihåg att det inte passar alla.
Har man till exempel en anknytningsstörning så fixas inte det på en KBT session på 10 gånger. KBT går ut på att ändra sitt beteendemönster och det funkar för många, men långt ifrån alla.

Är det inte på ropet eftersom det finns en hel del forskning på området? Det är min enkla analys av det hela iaf.
 
Är det inte på ropet eftersom det finns en hel del forskning på området? Det är min enkla analys av det hela iaf.
Jo, absolut. Så är det. Det har visat bra resultat på på relativt kort tid.
För övrigt, det förekommer alltid trender och så även här.
KBT är det som gäller just nu.
 
Psykodynamiskt terapi har sitt ursprung ur psykoanalys. Så man kan nog säga att psykoanalys är en form av psykodynamisk terapi.
Dom skiljer sig åt men har också mycket gemensamt.
Psykoanalys är just att man träffas ofta (3-5 ger vecka) och ligger ner på soffan, typ.
Psykodynamisk terapi var före KBT, som nu är den vanligaste formen.
Det förekommer fortfarande psykodynamisk terapi även om den inte hörs och syns lika mycket som KBT nu för tiden.
MBT är till exempel en terapiform som har sin grund i psykodynamisk terapi.
Det är dock inte psykoanalys, betonar det särskilt.

KBT är väldigt mycket i ropet nu, men man ska komma ihåg att det inte passar alla.
Har man till exempel en anknytningsstörning så fixas inte det på en KBT session på 10 gånger. KBT går ut på att ändra sitt beteendemönster och det funkar för många, men långt ifrån alla.
Jag tycker det är bedrövligt att KBT delvis verkar ersätta psykodynamisk terapi. För mig är de inte utbytbara, båda är effektiva men på olika områden. Allt ska bara gå så fort nuförtiden.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp