Tokyo
Trådstartare
Förlåt för långt/rörigt inlägg!
Jag är, som jag kanske skrivit någonstans, 18 år och jobbar som barnflicka hos en familj i Stockholm. (Känner familjen lite sedan innan) Planen var att jag skulle bo här fram till nyår (flyttade hit i augusti) och sedan flytta ut, men riktigt så har det inte blivit. För ett par dagar sedan sa de till mig att jag under höstlovet borde fundera på vad jag ska göra härnäst och att jag måste flytta ut inom en månad. (En släkting till dem från utlandet ska komma och bo här och jag får då inte längre plats) Okej, tänkte jag, fair enough! Men nu kom de igår och sa att det har blivit "lite ändring i planerna" och att jag måste vara ute ur lägenheten redan nu på fredag?? Jag får panik!!!
Jag och en vän som också är på väg att bli utslängd har ändå pratat om att söka lägenhet tillsammans ett tag, så nu får vi ju tillfälle att göra det... Vi ska se på lägenheter på lördag, men får vi ingen av dem så har jag inget hem att komma hem till efter nästa vecka? Jag kan förstås fortsätta söka rum/lägenhet från Norrland, men man måste väl i regel finnas på plats innan flytt för att skriva kontrakt och sådant? Jag är lite mer clueless än vanligt just nu... aaahhh!!!
Att stanna i Norrland är väl förstås ett alternativ, men det vill jag verkligen inte. Jag flyttade därifrån av en anledning och jag har ju precis börjat bygga ett liv här i Stockholm med nya vänner och, ja, ett nytt liv! Eftersom att jag nu inte längre är barnflicka så har jag förstås inget jobb heller, men jag har tur! Jag har blivit erbjuden ett jobb på en förskola här och vi väntar bara på mitt utdrag ur belastningsregistret. Om de inte, av någon anledning, ändrat sig så bör jag få börja jobba ganska direkt efter att jag kommer hem från Norrland, så det hoppas jag verkligen på!
Inga pengar har jag heller... Den här "värdfamiljen" har lovat flera gånger att de ska betala mig (vilket var en ganska självklar del i vår deal) men de har inte kunnat för de är pank. Jag har inte vågat säga emot då de trots allt har gett mig tak över huvudet. Som tur är hade jag lite pengar kvar från mitt sommarjobb, så jag har levt på de pengarna under den här perioden. Jag har sålt alla mina fonder så att jag kan betala om vi får lägenheten i helgen, men sen har jag bokstavligen talat inte mer än några enstaka kronor och småsedlar kvar.
Jag vet inte riktigt vad syftet med denna tråd är. Jag tror bara att jag ville få skriva av mig, men om någon har några kloka ord att komma med så vore det högst uppskattat. Detta är verkligen, åtminstone för mig, en rätt jobbig situation och det känns som att jag ska falla ihop och dö när som helst. Jag har ingen sovplats i helgen, ingen av mina vänner kan ta emot mig och jag har inga pengar för något vandrarhem eller så.. Fan också! Jag skäms så mycket för att jag låtit det bli så här och jag känner mig som en riktigt rutten människa. Jag vill bara få veta om allt kommer lösa sig eller inte...
Jag är, som jag kanske skrivit någonstans, 18 år och jobbar som barnflicka hos en familj i Stockholm. (Känner familjen lite sedan innan) Planen var att jag skulle bo här fram till nyår (flyttade hit i augusti) och sedan flytta ut, men riktigt så har det inte blivit. För ett par dagar sedan sa de till mig att jag under höstlovet borde fundera på vad jag ska göra härnäst och att jag måste flytta ut inom en månad. (En släkting till dem från utlandet ska komma och bo här och jag får då inte längre plats) Okej, tänkte jag, fair enough! Men nu kom de igår och sa att det har blivit "lite ändring i planerna" och att jag måste vara ute ur lägenheten redan nu på fredag?? Jag får panik!!!
Jag och en vän som också är på väg att bli utslängd har ändå pratat om att söka lägenhet tillsammans ett tag, så nu får vi ju tillfälle att göra det... Vi ska se på lägenheter på lördag, men får vi ingen av dem så har jag inget hem att komma hem till efter nästa vecka? Jag kan förstås fortsätta söka rum/lägenhet från Norrland, men man måste väl i regel finnas på plats innan flytt för att skriva kontrakt och sådant? Jag är lite mer clueless än vanligt just nu... aaahhh!!!
Att stanna i Norrland är väl förstås ett alternativ, men det vill jag verkligen inte. Jag flyttade därifrån av en anledning och jag har ju precis börjat bygga ett liv här i Stockholm med nya vänner och, ja, ett nytt liv! Eftersom att jag nu inte längre är barnflicka så har jag förstås inget jobb heller, men jag har tur! Jag har blivit erbjuden ett jobb på en förskola här och vi väntar bara på mitt utdrag ur belastningsregistret. Om de inte, av någon anledning, ändrat sig så bör jag få börja jobba ganska direkt efter att jag kommer hem från Norrland, så det hoppas jag verkligen på!
Inga pengar har jag heller... Den här "värdfamiljen" har lovat flera gånger att de ska betala mig (vilket var en ganska självklar del i vår deal) men de har inte kunnat för de är pank. Jag har inte vågat säga emot då de trots allt har gett mig tak över huvudet. Som tur är hade jag lite pengar kvar från mitt sommarjobb, så jag har levt på de pengarna under den här perioden. Jag har sålt alla mina fonder så att jag kan betala om vi får lägenheten i helgen, men sen har jag bokstavligen talat inte mer än några enstaka kronor och småsedlar kvar.
Jag vet inte riktigt vad syftet med denna tråd är. Jag tror bara att jag ville få skriva av mig, men om någon har några kloka ord att komma med så vore det högst uppskattat. Detta är verkligen, åtminstone för mig, en rätt jobbig situation och det känns som att jag ska falla ihop och dö när som helst. Jag har ingen sovplats i helgen, ingen av mina vänner kan ta emot mig och jag har inga pengar för något vandrarhem eller så.. Fan också! Jag skäms så mycket för att jag låtit det bli så här och jag känner mig som en riktigt rutten människa. Jag vill bara få veta om allt kommer lösa sig eller inte...