L

LiviaFilippa

Dethär kanske är en konstig fråga så ursäkta då. Men jag undrar om ni hatar någon? Eller har gjort nångång?
Alltså jag menar inte som tillexempel att man hatar krig eller djur plågeri och såna saker utan verkligen HATA nån person. Och inte typ Hitler eller nån sån då. Utan mera om det är nån som tillexempel har gjort nåt jätte dåligt mot er eller mot nån som ni älskar tillexempel.
Men ja om ni hatar nån eller har hatat nån hur för håller ni er till det? Försöker ni liksom att inte hata den eller är det okej för er att hata nån?
Tycker ni att det är mera jobbigt att hata nån eller att försöka att sluta hata den personen? Som kanske inte be höver vara att man förlåter den men iallafall inte hatar den mera.
Tycker ni att hat är en till låten känsla eller tycker ni att det är för bjudet?
SJÄLV KLART så menar jag bara själva känslan hat och att hata nån! Och inte att göra nånting för att tillexempel skada den man hatar för det är själv klart inte bra o avsett hurmycket man hatar nån!
Och bara för en förklaring så jag skulle vilja disskutera lite om det för att jag har in sett att jag nog verkligen HATAR nån och det är inte precis nånting som jag har tänkt på innan på det sättet. Eller jag har nog liksom inte känt SÅ starkt HAT okej att jag har inte tyckt om personer liksom eller varit sårad eller arg eller whatever. Men inte hatat.
Och som jag är upp växt så var det mest som att hat aldrig är bra och att man ska försöka att förlåta andra. Men jag vet inte om jag håller med helt om det alltid. Så det skulle bara vara intresant hur andra tänker om det!
 
Dethär kanske är en konstig fråga så ursäkta då. Men jag undrar om ni hatar någon? Eller har gjort nångång?
Alltså jag menar inte som tillexempel att man hatar krig eller djur plågeri och såna saker utan verkligen HATA nån person. Och inte typ Hitler eller nån sån då. Utan mera om det är nån som tillexempel har gjort nåt jätte dåligt mot er eller mot nån som ni älskar tillexempel.
Men ja om ni hatar nån eller har hatat nån hur för håller ni er till det? Försöker ni liksom att inte hata den eller är det okej för er att hata nån?
Tycker ni att det är mera jobbigt att hata nån eller att försöka att sluta hata den personen? Som kanske inte be höver vara att man förlåter den men iallafall inte hatar den mera.
Tycker ni att hat är en till låten känsla eller tycker ni att det är för bjudet?
SJÄLV KLART så menar jag bara själva känslan hat och att hata nån! Och inte att göra nånting för att tillexempel skada den man hatar för det är själv klart inte bra o avsett hurmycket man hatar nån!
Och bara för en förklaring så jag skulle vilja disskutera lite om det för att jag har in sett att jag nog verkligen HATAR nån och det är inte precis nånting som jag har tänkt på innan på det sättet. Eller jag har nog liksom inte känt SÅ starkt HAT okej att jag har inte tyckt om personer liksom eller varit sårad eller arg eller whatever. Men inte hatat.
Och som jag är upp växt så var det mest som att hat aldrig är bra och att man ska försöka att förlåta andra. Men jag vet inte om jag håller med helt om det alltid. Så det skulle bara vara intresant hur andra tänker om det!
Nej inte sedan jag hatade en kille i första klass. Det höll i sig några år men gick över med tiden. Han hade bett om ursäkt och allt ändå. Uppträdde nog artigt men avvaktande under tiden. Tänker att det var mer starka känslor då. Sedan tror jag inte det är nyttigt för mig att tänka så heller utan bättre för min sinnesro att försöka gå ifrån det. Samtidigt som ingen känsla är förbjuden, det skulle ju bli ett växande problem i sig. Man kan lätt börja tänka så om fler saker när man väl vant sig eller ngt. Dvs känslor göder känslor och aktion på känslor göder dem ännu mer. Tex ilska är lätt att göda genom att agera på den (tex det här gamla -ge barnet en kudde att slå på ökar tydligen känslorna av ilska med tiden även om de avhjälper för stunden, eftersom man göder och uppmuntrar känslan.).
 
Senast ändrad:
Jag hatar mannen som dödade min katt. Och jag tänker inte förlåta honom. Men jag tänker inte heller gå ur min väg för att göra honom illa.

Känslor är naturliga och man har rätt att känna MEN man har inte alltid rätt att agera utifrån sina känslor. Det är också mycket viktigt att komma ihåg vad som är viktigt här i livet. Inte fastna i onda känslor eller tankar som inte leder någonstans. Oftast är det bäst att gå vidare med sitt liv, kanske med stöd från t.ex. vård om det behövs.

En annan sak att minnas är att man inte måste förlåta. Att förlåta är ett val. Den som blivit utsatt för en orättvisa äger förlåtelsen. Man kan be en människa man gjort illa om förlåtelse, men man kan inte kräva att bli förlåten.
 
Jag hatar rätt många personer från min barndom. Men det är inget jag tänker på särskilt ofta som vuxen men jag erkänner att jag faktiskt njöt lite när jag långt senare i vuxen ålder råkade snubbla över information som tyder på att det gick ungefär som väntat för en av de värsta av dom.
 
Alla känslor är tillåtna, det är hur man agerar på känslan som kan bli ett problem.

Nej jag kan inte komma på att jag hatar någon. Det finns människor jag har så lite kontakt med som möjligt men det handlar mer om en känsla av obehag.
 
Jag har hatat en person. Jag skulle aldrig göra något mot denna person, skulle aldrig agera på känslan. Men nu är denna person död så det spelar liksom ingen roll längre. Och jag kan tillomed känna att det var tråkigt att hen dog eftersom hen har familj som finns kvar i livet.
 
Dethär kanske är en konstig fråga så ursäkta då. Men jag undrar om ni hatar någon? Eller har gjort nångång?
Alltså jag menar inte som tillexempel att man hatar krig eller djur plågeri och såna saker utan verkligen HATA nån person. Och inte typ Hitler eller nån sån då. Utan mera om det är nån som tillexempel har gjort nåt jätte dåligt mot er eller mot nån som ni älskar tillexempel.
Men ja om ni hatar nån eller har hatat nån hur för håller ni er till det? Försöker ni liksom att inte hata den eller är det okej för er att hata nån?
Tycker ni att det är mera jobbigt att hata nån eller att försöka att sluta hata den personen? Som kanske inte be höver vara att man förlåter den men iallafall inte hatar den mera.
Tycker ni att hat är en till låten känsla eller tycker ni att det är för bjudet?
SJÄLV KLART så menar jag bara själva känslan hat och att hata nån! Och inte att göra nånting för att tillexempel skada den man hatar för det är själv klart inte bra o avsett hurmycket man hatar nån!
Och bara för en förklaring så jag skulle vilja disskutera lite om det för att jag har in sett att jag nog verkligen HATAR nån och det är inte precis nånting som jag har tänkt på innan på det sättet. Eller jag har nog liksom inte känt SÅ starkt HAT okej att jag har inte tyckt om personer liksom eller varit sårad eller arg eller whatever. Men inte hatat.
Och som jag är upp växt så var det mest som att hat aldrig är bra och att man ska försöka att förlåta andra. Men jag vet inte om jag håller med helt om det alltid. Så det skulle bara vara intresant hur andra tänker om det!
Nej jag hatar inte någon. Jag kan irritera mig på vissa människor och inte tycka om dom men inte direkt hat. Det kanske är något med ålder som gör att saker inte blir så svartvita utan allt mer är i olika former av gråskalor.
Jag tror att hat är en ganska destruktiv känsla som lätt kan göra att man själv mår dåligt snarare än den man hatar och att man därför med åldern lär sig att släppa taget om de där mer destruktiva känslorna. Med det sagt går jag inte runt och älskar alla människor jag mer accepterar att alla människor inklusive jag själv är mer eller mindre puckade.
Men om någon gjorde något mot någon jag älskar tex som skadade min katt som @BornAgain beskrev (med flit då antar jag) så skulle jag nog ha väldigt svårt att förlåta den och sannolikt hata den personen. Det öppnar en liten dörr in till ett mörker i mig bara jag tänker tanken...
 
All känslor är tillåtna men precis som du och flera skriver så är det skillnad på att känna och att agera på känslan.
Jag försöker skilja på person och vad den gjort som gör att jag hatar eller vad det nu är för känsla som kommer fram i mig.

Det finns några personer som verkligen gjort dåliga saker mot mig, nära anhöriga eller nära vänner som är riktigt hemska saker. Den värsta personen är död nu och faktiskt så var det en lättnad och skönt när den dog.

Jag försöker att hata handlingar men inte personer.
 
Hat ar en valdigt stark kansla och tar upp aldeles for mycket energi och tid i mitt liv. Om jag hatar nagon sa gor det inte dem nagot, for jag kan ju inte gora nagot at det. Jag ar den enda som mar daligt av att hata, sa jag har lart mig att ignorera. Inte andra installning, bara att sadana manniskor ar inte varda min tid och energi att tanka pa.

Sedan funderar jag ocksa ibland pa vad som gor att andra manniskor gor elaka saker som ar varda att hata ... nagot ar ju fel nar mannsikor ar sadana. Kanske de i sjalva verket ar mycket olyckliga och fortjanar ett visst matt av empati i stallet for hat?
 
Jag hatar rätt många personer från min barndom. Men det är inget jag tänker på särskilt ofta som vuxen men jag erkänner att jag faktiskt njöt lite när jag långt senare i vuxen ålder råkade snubbla över information som tyder på att det gick ungefär som väntat för en av de värsta av dom.
Jag har ett bra liv, hen har med 99% sannolikhet ett rätt uselt liv. Och det kan hen gott ha! Men det är ingen jag tänker alls på idag förutom när sådant här kommer upp.
 
Jag tror att man alltid har rätt till sina känslor. Jag hatar inte någon. Jag har folk jag starkt ogillar när jag behöver träffa och folk jag helt lyckats utesluta från mitt liv. Men jag försöker att inte tänka på dem för mycket för det är det jag mår bäst av.
 
När jag var yngre kunde jag lägga en del tid och energi på att hata någon. Numera så inser jag att jag inte vill lägga tid och energi på att hata någon. Ifall det finns en person jag ogillar starkt så försöker jag undvika att den personen får ta plats i mitt liv känslomässigt överhuvudtaget. Jag väljer att lägga tid och energi på de jag tycker om och de som tycker om mig.

Om jag ogillar någon skarpt och jag måste träffa den personen i något sammanhang så håller jag en proffesionell men kylig distans. Gör vad jag behöver som involverar den personen och avlägsnar mig sen från situationen om möjligt. Pratar inte i onödan med den personen.

Sen har varje människa rätt till de känslor som den har. Däremot inte alltid rätt att agera på dem
 
Nej inte sedan jag hatade en kille i första klass. Det höll i sig några år men gick över med tiden. Han hade bett om ursäkt och allt ändå. Uppträdde nog artigt men avvaktande under tiden. Tänker att det var mer starka känslor då. Sedan tror jag inte det är nyttigt för mig att tänka så heller utan bättre för min sinnesro att försöka gå ifrån det. Samtidigt som ingen känsla är förbjuden, det skulle ju bli ett växande problem i sig. Man kan lätt börja tänka så om fler saker när man väl vant sig eller ngt. Dvs känslor göder känslor och aktion på känslor göder dem ännu mer. Tex ilska är lätt att göda genom att agera på den (tex det här gamla -ge barnet en kudde att slå på ökar tydligen känslorna av ilska med tiden även om de avhjälper för stunden, eftersom man göder och uppmuntrar känslan.).
Jag vet inte om jag håller med att man börjar tänka så om annat om man har vant sig liksom. Och att känslor göder känslor för det är ju lite då som att man inte ska känna känslor för att då kommer man bara få mera av dom?
 
Jag hatar mannen som dödade min katt. Och jag tänker inte förlåta honom. Men jag tänker inte heller gå ur min väg för att göra honom illa.

Känslor är naturliga och man har rätt att känna MEN man har inte alltid rätt att agera utifrån sina känslor. Det är också mycket viktigt att komma ihåg vad som är viktigt här i livet. Inte fastna i onda känslor eller tankar som inte leder någonstans. Oftast är det bäst att gå vidare med sitt liv, kanske med stöd från t.ex. vård om det behövs.

En annan sak att minnas är att man inte måste förlåta. Att förlåta är ett val. Den som blivit utsatt för en orättvisa äger förlåtelsen. Man kan be en människa man gjort illa om förlåtelse, men man kan inte kräva att bli förlåten.
Nej precis man ska ju inte agera som känslorna tycker alltid! Och såklart så är det inte bra om man liksom fastnar jätte mycket i att tänka på hurmycket man hatar nån eller sånt.
Det om att förlåta så som jag har hört från jag var liten så är det att man liksom ska förlåta för sinegen skull och inte känna hat.
 
Jag hatar rätt många personer från min barndom. Men det är inget jag tänker på särskilt ofta som vuxen men jag erkänner att jag faktiskt njöt lite när jag långt senare i vuxen ålder råkade snubbla över information som tyder på att det gick ungefär som väntat för en av de värsta av dom.
Okej så om du tänker på dom nu eller om du skulle se nån av dom eller nånting. Känner du liksom att du hatar dom då?
 
Alla känslor är tillåtna, det är hur man agerar på känslan som kan bli ett problem.

Nej jag kan inte komma på att jag hatar någon. Det finns människor jag har så lite kontakt med som möjligt men det handlar mer om en känsla av obehag.
Ja exakt det är ju hur man gör av det som kan bli ett problem.
 
Det kan nog vara så att jag hatade personer när jag var yngre. Idag har jag inte tålamod eller engagemang för att hysa så starka känslor kring personer jag inte gillar.
Tycker du att det be hövs mycket tåla mod och enga gemang för att hata nån alltså? För vad isåfall?
 
Jag har hatat en person. Jag skulle aldrig göra något mot denna person, skulle aldrig agera på känslan. Men nu är denna person död så det spelar liksom ingen roll längre. Och jag kan tillomed känna att det var tråkigt att hen dog eftersom hen har familj som finns kvar i livet.
Okej! Men var det tråkigt att hen dog för att du tänker på den personen liksom eller för att du har med känsla med dens familj så det är tråkigt för deras skull?
 

Liknande trådar

L
Tjatter Istället för att disskutera om det i Mello tråden så tänkte jag göra en tråd om allmän bildning! Så tillexempel vad det är och vad man...
26 27 28
Svar
542
· Visningar
18 378
Senast: hastflicka
·
L
  • Låst
Kropp & Själ Alla här vet nog att såna här iq tester är gjorda för väster ländska tanke sätt och hur man lär sig i skolan här och så. Och dethär är...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
13 844
Senast: Gunnar
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 730
Senast: LiviaFilippa
·
L
Samhälle Först så JA jag ska själv klart kolla med mamma och pappa som känner hennes föräldrar väldigt bra! Men jag är en sån person som be höver...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 784
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp