Jag tycker man behöver ta det ett steg till och fundera över hur stor risken är för det ena eller det andra. Men det blir så svårt att svara på vad man hypotetiskt skulle göra eftersom så mga av bedömningsparametrarna saknas. Man får bara hoppas på att man läser av situationen rätt i skarpt läge och att man gör en vettig bedömning.En stor del av diskussionen handlar om prioriteringar. Jag ser verkligheten såhär:
- Två lösa hästar i ett ridhus kanske triggar varandra till panik varpå en eller båda av dem, eller en människa, kanske kan komma till skada.
- En människa som inte andas kommer att dö eller få svåra skador utan snabb hjälp.
Om man tar ditt konstaterande och stoppar in ett kanske även i sista stycket så blir situationen annorlunda igen och förmodligen mer nära hur det skulle vara i en verklig situation. "En människa som kanske inte andas". För förmodligen kommer man behöva avgöra huruvida man ska släppa sin häst eller inte redan innan man har varit framme hos personen och kunnat avgöra om hen andas eller inte. Skulle personen bara vara avsvimmad, och utan egentlig fara, men blir livshotande skadad efter att ha blivit översprungen av min lössläppta häst, så kan man konstatera att ens eget agerande förvärrade situationen. Men om personen inte andas så är det förstås avgörande hur snabbt jag kan ingripa.
Parametrar som gör att sannolikheten för det ena eller andra förändras är just om det som i DrT:s fall samtidigt haglar eller rasar snö från taket, eller om ridhuset ligger nära en starkt trafikerad väg, även var i ridhuset personen faller ihop skulle kunna få betydelse, hur mkt folk som är i närheten eller som kan komma vid rop på hjälp. Även hur pass kunnig man själv är på livräddande insatser och på att göra medicinska bedömningar spelar in. Med mera, med mera...
Om man, när man är tvungen att ta det snabba beslutet, vet att man är tvungen att lämna personen ensam igen för att hämta telefon eller för att få täckning, så ökar ju så klart risken för att personen ska bli översprungen av hästarna än om jag kan vara kvar som skydd (för då är risken i de flesta fall väldigt låg). Att samtidigt som man är tvungen att springa efter telefon kan öppna ridhusporten på vid gavel ökar så klart chanserna för att hästarna ska springa ut medan jag är borta. Men en placering av ridhuset vid starkt trafikerad väg med skymd sikt, dvs svårt att se hästen innan den är ute på vägen, skulle öka risken för att jag då utsätter fler människor för stor fara.
Så allt beror så mkt på hur förhållandena är just i den situationen. Omständigheter som man kanske inte ens tänker på just där och då men som man kanske borde ha vägt in.
Om inte mycket talar för att personen bara är lindrigt skadad så bör man nog i de flesta fall utgå från worst case-scenario tills man säkert vet hur det förhåller sig. Dvs utgå från att personen är livshotande skadad. Men dock, det skulle vara oerhört svårt att leva med vetskapen att ens egen bedömning förvärrade situationen eller t.om. kanske ledde till katastrofala följder för den skadade eller andra.