Hästhypokondriker

[spinxx]

Nu behöver jag lite råd, eller kanske bara lite kloka ord.

Jag har nämligen drabbats av ren och skär hypokondri - när det gäller hästen.
Då hon kom i januari var jag bara en vanlig matte, kanske lite överbeskyddande men absolut inget ovanligt eller ens extremt. Jag är av den sorten som tycker att en häst skall få vara häst, och min oro har aldrig gått ut över det.

I vintras gick hon igenom en klinikbesiktning u.a.

I våras haltade hon till h.f när jag red, hon fick vila i en vecka, sedan red jag igen men tyckte att hältan fanns kvar - vet kom ut och konstaterade motsatsen, hon var hältfri. bara jag som haft hjärnspöken.

I somras kändes hon lite ojämn i travökningarna. Min Vet. kom ut och konstaterade en reaktion i v.f knä. (väldigt tydlig reaktion vid böjning, han fick inte ens böja ordentligt) hon behandlades och vilade två veckor.

Vet. berömde mig för min magkänsla, och sa att det var viktigt att lyssna på den. Det var början till allt.

Under igångsättning hade jag en klump i magen hela tiden för att jag till och från tyckte att hon eventuellt kunde halta lite, lite. Vartannat steg kändes ok, vartannat kanske lite ojämnt. Jag var heltövertygad om att hon skulle behöva en mer omständig behandling.
Men vid återkontroll konstaterades motsatsen - hon var ok. Det syntes väldigt stor skillnad direkt vid böjningen.

Enda sedan dess har jag varit ett psykfall när det gäller hältor.
Jag litar numer inte alls på mina tankar, mina känslor eller mitt öga när det gäller hältor.
Jag vet att jag skall lyssna på min magkänsla - men vet också att den vid flera tillfällen har misslett mig, av ren oro.
Detta har nu gått så långt att det ibland inte ens är roligt att rida. Jag var på markarbetes-träning igår och inbillade mig att hon var halt. Till slut kunde jag inte släppa tanken. Hon kändes "halt h.f i höger varv, eller var det v.f i vänster varv? Men i ökningen känns hon ju ok.. eller? Om jag länger lite här, släpper er henne, går hon ojämnt? nej.. jag inbillar mig bara! tar in på en volt.. eller känns det verkligen ok? är hon inte lite ojämn?"

Ingen tränare har nämnt något, jag rider för tre olika. Ibland får jag hjälp av ett tränat öga på hemmaplan som kan konstatera att hon inte rör sig ojämnt.
-Men om jag fick bestämma skulle någon böja henne varje dag innan jag hoppade upp så att jag kunde slappna av någon gång och bara njuta av ridningen!

Vad skall jag ta mig till?

 

[GladFliicka]

Du kanske kan berätta för dina tränare om din oro så att även de kan hjälpa dig att påminna om att hon går rent och att du ska slappna av? Jag har också mycket hjärnspöken och för mig har det varit guld värt att ha någon på hemmaplan att kunna vända sig till och bolla med.

& lycka till med din pålle!

 

[Teilani]

Har du möjlighet att rida någon annans häst ett par gånger? Jag tycker det kan hjälpa mot hjärnspöken. Att liksom försöka kalibrera sin ridkänsla mot andra hästar. Det kan både ge en bättre uppfattning om vad som är normalt eller bekräfta att du faktiskt känner en minimal ojämnhet.

 

[Efwa]

Åhhh, vad jag känner igen mig i det du skriver.

Jag var precis som du en vanlig hästägare till jag skaffade min nu 15 år gamla häst. Har haft honom sedan han var 7 månader och sedan han var 8 har han haft kolik mååååånga gånger.
Man blir så "in tune" med hästen att man knappt kan se den som frisk. Minsta lilla får alla synapser att gå igång; är det något på gång, vad, när, hur?

Det jag kan ge som råd är dock ändå att lita på magkänslan, fast den kan luras. Jag har räddat min häst flera gånger och både hund, katt och en drös med marsvin och råttor har kunnat räddats då både jag och dottern känner att det är något, men vi kan inte sätta fingret på eller alltid ser dem som sjuka.

När det onda varit borta sedan en längre tid kommer oron att försvinna mer och mer. Ju längre tid som går desto mer avslappnad blir du. Men det är ett helvete och stallkompisar har ibland påpekat helt rätt att jag nog kommit in i hypokondrikerstadiet.

 

[Neia]

Vill bara säga att jag känner igen mig med min egen häst, trodde hon var halt och gick ojämt när vi red i vintras och vi gick även omkull, efter det fick alla i min närhet komma och titta när jag sprang med hästen fram och tillbaka om och om igen, hade även en som kom och böjde lite lätt. Ingen reaktion. Tydligen kom känslan ifrån att hon var känslig med vissa underlag och rädd för att halka. Hon går t ex som en snigel nedför backar.
Jag är fortfarande rädd för att hon ska bli halt. Får jämt klumpar i magen när hon snubblar till lite lätt.

Kan slappna av lite mer just nu, men skulle nåt kännas konstigt blir det nog samma procedur som i vintras. Jag är jätterädd att första hältan som min häst kommer ha är ifrån mig. Enligt förra ägare har hon aldrig varit halt.

Om ingen tränare nämner att hästen ser ojämn/halt ut är det nog ingen fara för din del när det är så många du rider för måste ju nån ha sett nåt.

 

[akleja]

Några reflektioner: Du skriver att du rider för tre tränare. Om du träffar dessa någorlunda regelbundet, t.ex. åtminstone en av dem per vecka är det ju rätt osannolikt att du skulle missa en hälta. Litar du inte på att dina tränare skulle upptäcka att din häst är halt kanske du ska fundera på att byta! Ännu bättre är ju förstås att låta en kunnig person rida hästen nån gång emellanåt.

Jag har tränat en del för folk med akademisk inriktning, de har mycket fokus på hur hästen rör sig i minsta detalj och ridningen (eller markarbetet) är tydligt inriktat mot att få hästen så jämn som möjligt. Det finns det folk i alla discipliner som gör, men jag tycker jag lärt mig mycket av AR-tränare.

Sen är det ju faktiskt bra att lära sig känna eller se tidiga förändringar. Jag tittar ofta på min gammeltant från marken, i alla fall flera gånger i veckan. Det tar inte lång tid. Egentligen är det en kombination av att titta på hennes rörelser och hennes inställning till arbetet. Andra känner exakt från ryggen när något är fel, men jag litar mer på det jag ser. Tittar man på sin häst ofta lär man sej ju snabbt hur den ska se ut.

 

[Fiorano]

Jag kan också vara riktigt nojig och ifrågastta om hästen verkligen är helt hundra fräsch. Mitt test på om så är fallet är att jag ger ridpasset 20 minuter i början där jag lägger det helt åt sidan och rider ordentligt. Med ordentligt menar jag fullt fokus på arbetet och vad jag vill ha genom i ridningen. Om jag sen i pausen därefter uppvärmning upplever att något är fel, att hästen inte skummar i munnen eller känns ojämn osv då låter jag mig själv "felsöka" lite.

Det är dock så himla lätt att hamna i en ridning där en sitter och funderar så mycket på allt som kan vara fel att en glömmer rida och då blir hästen såklart inte lösgjord och då kan det känns både ojämnt och stelt.

 

[Rialavargen]

Jag känner igen mig i ts inlägg och jag har jobbat jättemycket med mig själv att få bort denna karaktär hos mig själv. Den tog över allt det roliga med att vara hästägare. Jag satt och läste på nätet och försökte hitta lösning och symptom.
För mig kom vändpunkten när jag gjorde en total inventering av min egen person och kom till självinsikt. MEN det kostade på och det var jobbigt att vara självkritisk.
Det fanns inget problem med hästen, utan jag hade fokus på att felsöka. När jag släppte min besatthet av att felsöka kom glädjen tillbaka.
För mig handlade det om att jag inte själv våga sätta krav på hästen. Dels för att jag var för snäll och del för att jag var rädd att hon skulle bocka och försöka kasta av mig om jag satte krav. Så med den insikten så jobbade jag vidare med mig själv.

Självklart är detta min resa och det är en helt annan sak hos ts. Självklart så felsöker jag ibland när det känns som om något är fel. I går till exempel när jag var ute och körde så kände jag inte riktigt igen hästen. Jag noterade detta i anteckningsboken och har som plan att se om problemet är detsamma vid nästa körning.

 

[Rubinen]

Känner igen mig till 100%! Jag är precis lika nojjig som du är, även om jag (snart) är utbildad sport terapeut. Min häst sträckte en muskel när jag först fick hem henne och nu tre månader senare intalar jag mig alltid att jag fortfarande ser rörelsestörningar på det benet, även om hon är friskförklarad. Jag tror att min oro ligger i att jag "borde" veta så mycket tack vare min utbildning, och ställer därför orimliga krav på mig själv att se minsta lilla detalj. Ett annat krav jag inte kan kompromissa på är att jag vill att min häst ska må så bra som möjligt och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag förbisåg rörelsefel eller hälta.

 

[spinxx]

Igår bad jag min svägerska sitta upp och rida, hon kände absolut ingenting och hon tyckte inte att hon såg något när jag red heller.

Dock litade jag inte riktigt på hennes ord, och min häst ogillar henne, så det var svårt att få en uppfattning pga ständiga små protester.

Ringde ned grannen med dotter som kom ned och tittade på när jag satt upp. Ingen utav dem kunde se något.

Jag litar på alla dessa människor i övrigt, och skulle egentligen aldrig misstro deras omdöme. MEN jag känner mig inte ett dugg lugnare.
Inte det minsta. Men jag tycker att jag känner, och jag tycker att jag ser. Ständigt. Inget som kommer och går egentligen, utan det finns där, liite liite i traven hela tiden. i svängen, i ökningen. i höger varv, i vänster varv.


Är jag så uppskruvad att det måste konstateras av veterinär igen för att jag skall kunna sova?

 

[Ninnurur]

Igår bad jag min svägerska sitta upp och rida, hon kände absolut ingenting och hon tyckte inte att hon såg något när jag red heller.

Dock litade jag inte riktigt på hennes ord, och min häst ogillar henne, så det var svårt att få en uppfattning pga ständiga små protester.

Ringde ned grannen med dotter som kom ned och tittade på när jag satt upp. Ingen utav dem kunde se något.

Jag litar på alla dessa människor i övrigt, och skulle egentligen aldrig misstro deras omdöme. MEN jag känner mig inte ett dugg lugnare.
Inte det minsta. Men jag tycker att jag känner, och jag tycker att jag ser. Ständigt. Inget som kommer och går egentligen, utan det finns där, liite liite i traven hela tiden. i svängen, i ökningen. i höger varv, i vänster varv.


Är jag så uppskruvad att det måste konstateras av veterinär igen för att jag skall kunna sova?

Be någon filma när du rider så att du kan se själv?

 

[Rialavargen]

Igår bad jag min svägerska sitta upp och rida, hon kände absolut ingenting och hon tyckte inte att hon såg något när jag red heller.

Dock litade jag inte riktigt på hennes ord, och min häst ogillar henne, så det var svårt att få en uppfattning pga ständiga små protester.

Ringde ned grannen med dotter som kom ned och tittade på när jag satt upp. Ingen utav dem kunde se något.

Jag litar på alla dessa människor i övrigt, och skulle egentligen aldrig misstro deras omdöme. MEN jag känner mig inte ett dugg lugnare.
Inte det minsta. Men jag tycker att jag känner, och jag tycker att jag ser. Ständigt. Inget som kommer och går egentligen, utan det finns där, liite liite i traven hela tiden. i svängen, i ökningen. i höger varv, i vänster varv.


Är jag så uppskruvad att det måste konstateras av veterinär igen för att jag skall kunna sova?

Du kanske ska fundera på varför du är osäker? Vad är det som driver dig till detta destruktiva tankemönster? Hur fungerar du i övrigt i ditt liv.
Jag tror du har fastnat, och behöver komma loss från din låsta position. Det kan ju vara så att problemet ligger hos dig, dina egna "demoner"/hjärnspöken,
Hästens eventuella nedsatthet är så pass liten att inte veterinären kan hitta något att behandla.

Du kanske själv är sned i kroppen som påverkar ridningen?
Lycka till och hoppas du kommer tillrätta med dina bekymmer:-) och låt oss höra hur det går.

 

[akleja]

Om jag förstår saken rätt har din häst haft två frambenshältor som vilats bort. Därför är det ju inte helt osannolikt att det faktiskt finns något som du känner och som är behandlingsbart. Eller t.o.m. något som ska behandlas. Det faktum att folk i ens närhet inte ser något säger inte så mycket. Om du ska dra nytta av vad andra ser måste det vara en mycket erfaren person.

Så för att få bättre kunskap om vad som eventuellt pågår med din häst är det kanske idé att ta henne till klinik och göra en hältutredning?

 

[spinxx]

Om jag förstår saken rätt har din häst haft två frambenshältor som vilats bort. Därför är det ju inte helt osannolikt att det faktiskt finns något som du känner och som är behandlingsbart. Eller t.o.m. något som ska behandlas. Det faktum att folk i ens närhet inte ser något säger inte så mycket. Om du ska dra nytta av vad andra ser måste det vara en mycket erfaren person.

Så för att få bättre kunskap om vad som eventuellt pågår med din häst är det kanske idé att ta henne till klinik och göra en hältutredning?

Nja, den första hältan var borta redan när vet kom ut.
Den andra hältan är behandlad och rehabiliterad.
De gäller inte samma ben, och inte samma led.

Jag har beslutat mig för att inte rida henne under helgen. - min syster tar över.
Hästen är idag tittad på av både hovslagare och mycket kunnig (såndär riktig, utbildad, hästmänniska som det inte finns så många kvar av)
och de såg ingenting.

Känns hon fortfarande konstig efter helgen får vet komma ut och ta en titt.

Idag känns det bättre, för de som tittat på henne idag har jag så otroligt mycket respekt för.

 

[Eme_liie]

usch känner igen detta och får typ ont i magen när jag tänker på det. Mitt problem är ju att min är under igång sättning efter en operation av en fraktur och sen ligament skada på det..

Tycker hästen är halt stup i sju, ser konstig ut i benet osv. de senaste 5 besöken så har hon varit halt fri så hon ska ju än så länge inte vara halt men så nu igår så tar inte min ena stallkamrat in min häst när hon tar in dom andra hälften av hästarna så hon har ju sprungit Allan i hagen och nu får jag känslan av att det är något då hon vilar av benet mer ön hon brukar och är ev liiite mer svullen i det skadade benet. Känner jag mig själv rätt så åker jag väl till veterinären på måndag bara för att kolla så hon inte är halt...

Det här är inte alls kul....

Du kan inte prata med dina tränare om problemet och då få hjälpen därifrån? Du kanske redan har svarat på det

 

[spinxx]

Red igår kväll, hade mirakulöst nog min hemmatränare på marken longerandes en av sina hästar.

Kände inte efter alls, utan bara red. Och inte en enda gång kom den där "vad vad det där?!?"- känslan.
Fick dessutom en hjärtvärmande kommentar av tränaren som tyckte att hon såg jättefin ut. (Utan att jag frågat)
Och hon kändes verkligen fin!
Nu är det hopptävling på lördag och dressyrtävling på söndag.
Planen härifrån är således att bara rida som vanligt, starta. Och är det något som spökar på riktigt så borde det träda fram liite tydligare efter en tävlingshelg.

-Och annars bara ta vara på de här bekymmersfria dagarna som kommer (Det är ju trots allt bara en tidsfråga innan jag börjar igen, känns det som)

 

[the_connemara]

Jag känner igen mig! Och detta inlägg kommer väl inte göra det direkt bättre för dig men det är min verklighet.

Min häst är fortfarande halt, framknä som inte riktigt vill läka som det ska.

Klinik 1 ville döma ut, hittade inte då primära skadan.

Klinik 2 är den som ger mig ro att fortsätta (ser allt).

Under tiden (när hästen alltså varit konstaterat halt på bla ett framknä, ett bakknä, vardera bog, lite olika om d varit flera hältor osv) har SAMTLIGA av mina tränare inte kunnat se eller känna (3 som ridit och stått på marken, 3 som bara stått på marken) någonting trots att jag påpekat vilket ben (primär skada o samtliga/senaste ledhältor hos vet) o oroat mig för det varje gång. Ingen övrig på marken har inte heller sett ngt. Samtliga tränare har jag STORT förtroende för o det är alltifrån CR, AR, dressyr/fälttävlan på elit/hög nivå och iaf 4 av dem känns väldigt inriktade/medvetna om hur hästen rör sig. Hästen har inte heller visat NÅGONTING som liksom kunde härledas direkt till hältorna i kroppen för ET o massör under hela tiden.

Eftersom bara min Klinik 2 faktiskt ser hur min häst rör dig så åker jag numera dit regelbundet. Trots aplång väg. Min häst har nu bara frambenshälta kvar så den gynnas ju enbart av god ridning. Alltså kan jag se bortom detta o träna vidare eftersom vi tror vi hittat ett optimalt upplägg (jag har helt lagt om träningen) för att komma vidare.

Vi kör till tränare som rider honom 1 g/vecka o där jag VERKLIGEN känner att det gör nytta både för honom o att jag sedan kan lära mig av det när jag sitter upp efter tränaren (hen rider först o jag sen). Jag måste ju lära mig rida så att han inte hänger på det där framknäet. Självklart motion i lagom dos enl veterinärens rekommendationer.

Så ang om hästen är fräsch, ingen annan kan se det på min häst de facto (jag har känt ngt konstigt hela tiden men kan inte känna vad sånt är) än Klinik 2. Alltså tänker jag numera bara köra dit om jag känner ngt o annars på regelbundna den basis utifrån hur mkt han går.

O sen vardagen hemma tänker jag som Fiorano att man måste hitta en ridning som leder till lösgjordhet o rakriktining annars kommer hästen alltid o kännas ojämn (o kanske även bli det/halt) så där behöver man ju hitta någon bra hjälp man känner att man kommer vidare med. I mitt fall är även jag ojämn så det jobbar jag ju såklart med hela tiden. Men för mig är det inte katastrof (längre, i början var jag så bitter till jag insåg hur svår min häst uppenbarligen är) om inte tränaren ser ojämnheten. Jag har förlikat mig med det faktum att mitt djur är klurigt på denna punkten o kan nu jobba utifrån det istället.

Finns en tråd med mer info om min häst där o då om du söker på "hasproblem".