Hästens syn på människan?

labb

Trådstartare
Man brukar säga att din katt ser ned på dig, din hund ser upp till dig och grisen ser dig som sin jämlike. Men ordspråket säger inget om hästen.

Hur tror ni hästen ser på människan?
 
Utifrån hur mina hästar beter sig, så ser de mig som en rolig lekkompis som man får mat av, ibland godis, oftast blir kliad av - men som man måste respektera.
De verkar ha kommit fram till att "fjäsk lönar sig" och att se söt och sällskaplig ut kan leda till att man får vara den som blir hämtad först i hagen.
De har också kommit fram till att bufflighet INTE lönar sig för då blir man bara bortföst i stället för att bli kliad.
 
Mindre viktig än andra hästar

Det tror inte jag.
Jag tror att de ser oss som en annan art som de har en nära relation med. Vi är inte hästar i deras flock, och lever inte hästliv, men vi har en minst lika viktig roll för dem. De är beroende av oss och kommunicerar med oss. De tycker om att arbeta tillsammans med oss. De utvecklar sin intelligens tillsammans med oss.

Jag tror att hästar och människor har mycket starka band, precis som hundar och människor.
 
Ibland tror jag dom ser på människor som "nej usch, nu måste jag jobba, men jag vill chilla här i hagen med mina polare istället." Jag tror de kan se på oss på väldigt olika sätt. :)
 
Hur hästen ser på människan beror på deras relation. Det finns (tyvärr alltför många) hästar som förmodligen tänker NEJ! när deras människa kommer och det finns andra som blir glada och kommer springande när deras människa kommer för att de vill umgås.
 
Jag tror att mina hästar ser mig som en rolig filur, en trevlig tvåbening att hänga med. För det mesta, ibland inte lika trevlig men dom är lika glada dagen efter även om jag varit mindre trevlig. Det vi gör tillsammans är oftast positivt och roligt.
Dom gnäggar när dom ser mig och kommer springandes när dom hör min bil.
Jag är övertygad om att hästar är smarta nog att fatta att människor inte är hästar och att vi männsikor inte behöver hålla på och "dominera" och vara "ledare" för en häst lika lite som vi behöver dominera en hund.
 
Tror det är mer olika från häst till häst. Än med hundar. Hundar älskar och avgudar och är beroende av sin ägare oavsett hur dåliga de blir behandlade.
En häst som inte trivs med människorna har inget behov av dom. Men jag tror som många andra att hästar inte ser oss som en annan häst utan som en resurs som ger den mat och vatten och kel och motion. Tror även det varierar från hästpersonlighet till en annan hur mycket den hästen uppskattar detta.
 
Jag tror definitivt inte att hästar ser oss som flockmedlemmar, snarare som något slags rovdjur. Men på samma gang intressanta typer som man kan få mat och beskydd av och som kan vara trevliga att hänga med. Och framför allt visa upp sig för. Fast jag tror de tycker vi är underliga och ger en massa konstiga signaller. Mina är vanligen respektfulla men behandlar mig med någotslags milt överseende, som om de förstår att jag gör så gott jag kan;)

Sen skiljer ju en hästs syn beroende på vad det är för människa, och synen på en och samma människa kan ju förändras bade till det battrer och sämre. Men så är det ju med alla relationer även inom arter.

Om en hast gillar att vara med människor eller inte tror jag helt beror på vad de har för erfarenheter. Det kan gå snabbt att vända en hast från att tycka att det är bäst I hagen till en som väntar vid grinden på att få komma ut och jobba.
 
Det tror inte jag.
Jag tror att de ser oss som en annan art som de har en nära relation med. Vi är inte hästar i deras flock, och lever inte hästliv, men vi har en minst lika viktig roll för dem. De är beroende av oss och kommunicerar med oss. De tycker om att arbeta tillsammans med oss. De utvecklar sin intelligens tillsammans med oss.

Jag tror att hästar och människor har mycket starka band, precis som hundar och människor.
Det tror inte jag. Jag tror de gillar oss, tycker vi är ok och bra för att vi kommer med mat, men så nära tror jag inte de upplever oss. Kanske att vi är lite roliga att hänga med också.
 
Jag tror definitivt inte att hästar ser oss som flockmedlemmar, snarare som något slags rovdjur. Men på samma gang intressanta typer som man kan få mat och beskydd av och som kan vara trevliga att hänga med. Och framför allt visa upp sig för. Fast jag tror de tycker vi är underliga och ger en massa konstiga signaller. Mina är vanligen respektfulla men behandlar mig med någotslags milt överseende, som om de förstår att jag gör så gott jag kan;)

Sen skiljer ju en hästs syn beroende på vad det är för människa, och synen på en och samma människa kan ju förändras bade till det battrer och sämre. Men så är det ju med alla relationer även inom arter.

Om en hast gillar att vara med människor eller inte tror jag helt beror på vad de har för erfarenheter. Det kan gå snabbt att vända en hast från att tycka att det är bäst I hagen till en som väntar vid grinden på att få komma ut och jobba.
Jag tror dom kan se oss som en flockmedlem men tror ju inte dom ser oss som en annan häst. Men flockmedlem tror jag definitivt dom ser oss som ifall man har en närmare kontakt med hästen. Fast såklart på ett litet annorlunda vis än i "riktiga" flocken. För vi är ju inte i flocken på heltid.

Sen vet jag att hästar faktiskt uppskattar och behöver och vill umgås med oss på det sättet att dom tycker dom får ut något av det. Många hästar vill umgås och vill träna och upptäcka världen och den vet om att vi är dom som gör så det händer. Man kan komma en häst otroligt nära, jag kom min häst otroligt nära då jag umgicks otroligt mycket med honom. Han kunde lätt gå ifrån dom andra hästarna för att stå med mig så jag tror allt han såg mig som en som ingick o hans flock. Och inte bara för att jag kom med mat, mest för att jag aldrig kom med mat egentligen då jag sällan fodrade.

Tror hästars flock och känsloliv är mera komplext än vad man kan tro.
 
Mina ser mig helt klart som servicepersonal! Oftast så gnäggar de och ställer sig vid grinden när jag kommer. När jag har tagit in dem förväntar de sig mat i krubban, och min gammelhäst förväntar sig även att bli kliad. Hennes unga dotter har inte blivit så bortskämd ännu ;) men hon försöker att dela ut order till mig på samma sätt som hennes mamma gör, men jag låtsas att jag inte förstår vad hon säger.
Jag funkar också som något de kan putta mellan sig själv och något läskigt som de behöver gå förbi. När mitt gamla sto var högst i rang skickade hon ofta fram hästar som var lägre i rang för att undersöka något som kunde vara farligt. Antar att det säger en del om hur hon ser på mig :D
 
Jag tror att mina hästar ser mig som en rolig filur, en trevlig tvåbening att hänga med. För det mesta, ibland inte lika trevlig men dom är lika glada dagen efter även om jag varit mindre trevlig. Det vi gör tillsammans är oftast positivt och roligt.
Dom gnäggar när dom ser mig och kommer springandes när dom hör min bil.
Jag är övertygad om att hästar är smarta nog att fatta att människor inte är hästar och att vi männsikor inte behöver hålla på och "dominera" och vara "ledare" för en häst lika lite som vi behöver dominera en hund.
Jag håller med.

Jag har en häst, sto, som har haft svårt att förstå kommunikationen med människor. Hon tycker i grunden vi är jättekonstigt hästar. Det här var svårt när hon var ung, köpte henne som ettåring, men blivit bättre med åren och nu är hon "normal" . När jag började rida henne så växte hennes förståelse för kommunikation med människor enormt.
 
Hästar är "häst-smarta" och eftersom de oftast kan dra nytta av oss (bli matade, kliade etc.) tror jag de gillar oss. Mina har helt klart lärt sig att fjäsk lönar sig! :D Sen har ju olika hästar olika intresse av att umgås. Min mammas ena häst limmar på en som en kärlekskrank hundvalp så fort man kommer inom räckhåll. Vi snackar på nivån att om någon går in i hagen kommer hon sättande så snabbt underlaget tillåter, gnäggar och vill gosa in mulen mot ens nacke och bli klappad. ❤️

Min gamla ponny är inte så intresserad av andra hästar, men är väldigt fäst vid sina människor. Gnäggar när hon ser en, vill gärna hänga med en och vill alltid gosa. Min storhäst är lite tvärtom, hon är bara gosig när hon känner för det och då vill hon helst bli kliad på rumpan. Inte lika mysigt med en rumpa i famnen som en mule på axeln, men vad ska man göra :D. Är det fint väder så går hon åt andra hållet när jag kommer, då vill hon vara ute i hagen. Jag tror båda ser mig som en kompis som ibland är jobbig men även kan bidra med fördelar och passa upp, men de är helt klart olika beroende av mig. Lite som hur ett bortskämt barn ser på sin förälder kanske? ;)
 
Jag tror att hästar inte är präglade på oss på samma sätt som katt och hund. De har inget behov av oss alls, skulle inte välja oss om de kunde gå sin egen väg. Sen tror jag att de kan finna nytta och nöje hos människan, men jag tror inte att de söker oss som hund och katt faktiskt. Jag skulle säga att hunden ser upp till oss, katten ser ner på oss medan hästen bara ser oss. Utan att lägga några som helst värderingar.
 
Håller inte alls med om det. Hästar är avlade på ungefär samma principer som hundar, de som har förmågan att samarbeta med människan och föredrar människans sällskap har prioriterats i aveln. Beduinerna hade t ex sina arabhästar i tälten bland människorna nattetid. Så länge hästen har varit ett tamdjur har vi levt nära och på många sätt i symbios med den.
Jag tror inte alls att de skulle välja bort oss om de fick gå sin egen väg. Det är inget romantiserande, mina åsikter är byggda på hur vi fungerar ihop med djuren och hur samarbetet har byggts upp genom årtusenden.
När det gäller djur som inte är domesticerade är det en helt annan femma. De vill inte veta av oss, om de kan slippa.
 
Jag tror att hästar inte är präglade på oss på samma sätt som katt och hund. De har inget behov av oss alls, skulle inte välja oss om de kunde gå sin egen väg. Sen tror jag att de kan finna nytta och nöje hos människan, men jag tror inte att de söker oss som hund och katt faktiskt. Jag skulle säga att hunden ser upp till oss, katten ser ner på oss medan hästen bara ser oss. Utan att lägga några som helst värderingar.
Tycker du ska ta och läsa om hästen Shy Boy, levt som vildhäst under 9(?)år tror jag det var. Han släpptes ju ut till sin flock i det vilda efter ett år hos människan och fick välja fritt och han kom tillbaka efter ett par dagar. Detta är visserligen bara en häst men det visar ändå tycker jag mycket hur nära människan hästar kan komma och vad dom faktiskt kan föredra. Hästar är inte dumma, dom ser sina fördelar och uppskattar omvårdnaden dom får från människan och ser sin trygghet där.

Tycker faktiskt du har en ganska så tråkig syn på hästar på det sättet, man kan komma en häst otroligt nära. Tycker inte det är så stor skillnad mot hundar heller då både är flockdjur, dom söker trygghet och närhet och uppskattar sina nära.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Häromdagen kom en annons från en hunduppfödare i min närhet om nyfödda valpar som skulle vara leveransklara i mitten av december. Det...
Svar
13
· Visningar
1 297
Senast: Puffindog
·
R
Hundavel & Ras OBS att jag kan iprincip inget om avel och jag har inte precis några planer att min hund ska bli en "avels hund" ändå utan jag är bara...
11 12 13
Svar
241
· Visningar
14 051
Senast: ildiko
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 098
Senast: Lavinia
·
Övr. Katt Nästan all kattmat innehållet fisk. I majoriteten av barnböcker/filmer är det fisk som ges till katter. Pekböcker har ofta att man ska...
Svar
8
· Visningar
843
Senast: ufot
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp