M
mallan20
Ibland blir jag bara frustrerad på människor som ser hästar som ett objekt, en tävlingsmaskin.
Min häst diagnostiserades för hovledsinflammation och ligamentskador igår. Idag fick min syster höra kommentaren: ”Men det var väl tur att det hände nu, så det inte hade hänt när han hade börjat hoppa högre klasser…In med det nya och ut med det gamla.”
Jag blir arg och frustrerad. Hur kan man säga så. Denna person ska också vara ridskolelärare och om någon så borde han ha förståelse för hur människor kan känna för sina djur. Det är inte bara barn som känner en stark kärlek till någon som är med en i princip varje dag, även vuxna kan göra det. Jag skiter totalt i om han inte kan hoppa igen. Jag har köpt honom, jag föder honom och jag har ansvaret för honom. Hur skulle det se ut om vuxna människor började slänga ut sina barn när de började tröttna på dem?
Jag ser hur en del människor som tävlar mycket (och jag menar självklar inte ALLA), ofta fastnar i att betrakta hästen som ett objekt. Jag tävlar själv mycket och vet att man vill prestera bra, men man får inte glömma att det är ett djur som man har att göra med. Tusen gånger har många sagt det, men jag tar det igen, djur har faktiskt känslor de med. De behöver också kärlek.
Jag är som många andra, tar på min häst sitt täcke när jag tycker att det är lite för kyligt ute. Men jag läste i ridsport special för ett halvår sedan att hästar klarar sig mycket väl med ett lagom tjock vintertäcke på vintern om det är -20 grader, även om den är klippt. För hästen är det ändå som att ha en dunjacka på dig utan täcke. Så jag försöker att tänka efter hur kallt det verkligen är innan jag klär på honom. Täcken orsakar ju dessutom ofta låsningar i bogarna eftersom hästarna inte kan röra dem fritt och spänner dem.
Vi klär våra hästar i fina grejjer som går efter ridsportens mode just nu. Vi ger dem foder som ser gott ut och ”påstås” vara bra. Men hur vet man vad som är bra? Vilket bett som hästen tycker om? Vilken mat som på bästa sätt passar en häst?
Jag är inte bäst på något, det säger jag inte, men jag önskar att folk kunde tänka till ibland.
Min syster provade det omtalade ”flippanbettet” och hade det i ca ½ år, sedan gick det va. Det värsta var att innanför textiltrådarna som håller samman bettet fanns metalltrådar som också gick av och kunde ha rivit sönder tungan på hästen. När jag tog i bettet råkade jag komma åt trådarna och stack mig i fingret. Det gjorde ”# ont. Är detta bettet vettigt att sätta i munnen på hästen? det är väl ändå meningen att de ska kunna tugga på det?
Jag vet inte om det bara är jag, eller om det finns fler som kan störa sig på mångas naivitet när det gäller de djur vi har hand om. Mode eller bekvämlighet (för hästen såklart)?
Maskin eller vän?
Jag vet att det är många som lever på hästar, tävlar och tränar. Och jag vet de som gör detta och har hästarna som sina vänner. Så det går
Min häst diagnostiserades för hovledsinflammation och ligamentskador igår. Idag fick min syster höra kommentaren: ”Men det var väl tur att det hände nu, så det inte hade hänt när han hade börjat hoppa högre klasser…In med det nya och ut med det gamla.”
Jag blir arg och frustrerad. Hur kan man säga så. Denna person ska också vara ridskolelärare och om någon så borde han ha förståelse för hur människor kan känna för sina djur. Det är inte bara barn som känner en stark kärlek till någon som är med en i princip varje dag, även vuxna kan göra det. Jag skiter totalt i om han inte kan hoppa igen. Jag har köpt honom, jag föder honom och jag har ansvaret för honom. Hur skulle det se ut om vuxna människor började slänga ut sina barn när de började tröttna på dem?
Jag ser hur en del människor som tävlar mycket (och jag menar självklar inte ALLA), ofta fastnar i att betrakta hästen som ett objekt. Jag tävlar själv mycket och vet att man vill prestera bra, men man får inte glömma att det är ett djur som man har att göra med. Tusen gånger har många sagt det, men jag tar det igen, djur har faktiskt känslor de med. De behöver också kärlek.
Jag är som många andra, tar på min häst sitt täcke när jag tycker att det är lite för kyligt ute. Men jag läste i ridsport special för ett halvår sedan att hästar klarar sig mycket väl med ett lagom tjock vintertäcke på vintern om det är -20 grader, även om den är klippt. För hästen är det ändå som att ha en dunjacka på dig utan täcke. Så jag försöker att tänka efter hur kallt det verkligen är innan jag klär på honom. Täcken orsakar ju dessutom ofta låsningar i bogarna eftersom hästarna inte kan röra dem fritt och spänner dem.
Vi klär våra hästar i fina grejjer som går efter ridsportens mode just nu. Vi ger dem foder som ser gott ut och ”påstås” vara bra. Men hur vet man vad som är bra? Vilket bett som hästen tycker om? Vilken mat som på bästa sätt passar en häst?
Jag är inte bäst på något, det säger jag inte, men jag önskar att folk kunde tänka till ibland.
Min syster provade det omtalade ”flippanbettet” och hade det i ca ½ år, sedan gick det va. Det värsta var att innanför textiltrådarna som håller samman bettet fanns metalltrådar som också gick av och kunde ha rivit sönder tungan på hästen. När jag tog i bettet råkade jag komma åt trådarna och stack mig i fingret. Det gjorde ”# ont. Är detta bettet vettigt att sätta i munnen på hästen? det är väl ändå meningen att de ska kunna tugga på det?
Jag vet inte om det bara är jag, eller om det finns fler som kan störa sig på mångas naivitet när det gäller de djur vi har hand om. Mode eller bekvämlighet (för hästen såklart)?
Maskin eller vän?
Jag vet att det är många som lever på hästar, tävlar och tränar. Och jag vet de som gör detta och har hästarna som sina vänner. Så det går
ett tips ang täcke med bog frihet kolla in h**ze.se
