Jag skulle inte chansa om vet bedömer det för riskabelt. Min var ner på knä några gånger innan diagnos men det gick att förhindra efter diagnos. Men hade de ökat, kommit "oförklarligt" eller vet inte rekommenderat ridning hade jag inte chansat. Min bedömde ju vet som säker att rida så länge det inte blev värre. Och hans problem visade sig fram - vilket är mer "tacksamt" än bak för de har lättare att reda ut det fram. Problem bak går det oftast inte lika bra att reda ut utan hästen förlorar balansen. Min hade heller inga synliga förändringar i halskotpelaren.
Och - vilket är viktigt tänka på. Min herres problem upptäcktes av en slump. Han hade inte så uttalade symptom att jag reagerat (och jag är kinkig) utan det var mer att vissa saker fick sin förklaring pga diagnosen.
Så. Nej lyssna på vet. Inte chansa. Ingen häst är värd att dö för att få rida. Tänk dig om du hamnar under...
MIN erfarenhet är att veterinärer INTE sas överdriver eller avråder från ridning "alltför lättvindigt" i sådana här fall. Utan säger de att man inte bör rida så ska man verkligen ta det på allvar.
Tyvärr :/
Däremot
Om vet anser det ät okej. Då måste du och ryttaren ju själv fundera. Jag övervägde aldrig sluta rida min, men hade han fokuserad gått omkull/ner på knä i ridhus - då hade jag faktiskt slutat. Samma om han börjat slå på öronen i frihet/snöre.
Så med en ev/trolig instabil kota, en häst som tre ggr varit ikull/ner på knä, och utan att man kan "skylla" på något. Nej jag skulle nog inte våga chansa tyvärr
Nej jag är ju helt på linje. Jag bestämde mig väl i stort sett när jag satt där och kollade på röntgenbilderna för att om det inte ändras imorgon och svaren låter väldigt mycket annorlunda imorgon att dom gröna ängarna är det bästa för alla.
Varken jag eller fv kan/vill ha en sällskapshäst och lämna iväg honom till någon annan som sällskapshäst med vetskap att någon i framtiden kan strunta i vad jag sagt och rida honom ändå skulle jag aldrig kunna leva med.
Veterinären sa:" Jag kan bara säga hur det ser ut och vad det innebär. Beslutet är erat. "
Men känslan var att om jag frågat henne vad hon hade gjort om det var hennes häst var att hon hade avlivat honom. Jag fick stort förtroende för henne direkt och hon såg små saker som eq inte sett när hon gjort samma koll.
Hade vi sagt nej till fortsatt undersökning så kändes det som att hon inte tyckte valet var svårt. Det är för farligt.
Han var ju även väldigt besvärad/visade smärta när dom tryckte och klämde på halskotpelaren och det trodde veterinären var muskelömhet vilket tyder på att han spänner sig för att stabilisera halsen och det är ju inte bra