Jag behöver er hjälp buke-vänner!
Jag står inför ett etiskt dilemma med min häst som skadar sig gång på gång. Han är 5 år och jag har ägt honom sedan föl, de senaste två åren har han haft två olika senskador och har gått mer på rehab sedan jag red in honom än vad han är tiden och tränad på grund av alla skador han drar på sig. Han är en superklumpeduns och går konstant med småsår, slår i sig i saker, snubblar över sina egna ben osv och med det kommer det ju då en del allvarligare skador som genererat rehab. Enligt veterinär är skadorna av den karaktären som blir när de busar i hagen, tex vid kraftiga vändningar och lösningen är att låta honom gå i en begränsad hage där han inte har så mycket spelrum att skada sig. Han är en mycket aktiv häst mentalt och behöver stimulans och andra hästkompisar. Han går idag med en mycket lugn hagkompis i en större men platt hage utan saker att skada sig på (förutom sin egna klumpighet då). Och här till dilemmat… Jag tycker att det känns oerhört fel och oetisk mot en sådan typ av häst att låta honom gå i liten grushage kanske resten av livet för att minimera skaderisken. Under den tiden han varit på konvalescens och gått i liten hage har han deppat ihop, trots kompisar när omkring hela tiden.
Vad hade ni gjort?
Jag står inför ett etiskt dilemma med min häst som skadar sig gång på gång. Han är 5 år och jag har ägt honom sedan föl, de senaste två åren har han haft två olika senskador och har gått mer på rehab sedan jag red in honom än vad han är tiden och tränad på grund av alla skador han drar på sig. Han är en superklumpeduns och går konstant med småsår, slår i sig i saker, snubblar över sina egna ben osv och med det kommer det ju då en del allvarligare skador som genererat rehab. Enligt veterinär är skadorna av den karaktären som blir när de busar i hagen, tex vid kraftiga vändningar och lösningen är att låta honom gå i en begränsad hage där han inte har så mycket spelrum att skada sig. Han är en mycket aktiv häst mentalt och behöver stimulans och andra hästkompisar. Han går idag med en mycket lugn hagkompis i en större men platt hage utan saker att skada sig på (förutom sin egna klumpighet då). Och här till dilemmat… Jag tycker att det känns oerhört fel och oetisk mot en sådan typ av häst att låta honom gå i liten grushage kanske resten av livet för att minimera skaderisken. Under den tiden han varit på konvalescens och gått i liten hage har han deppat ihop, trots kompisar när omkring hela tiden.
Vad hade ni gjort?