Hellas
Trådstartare
Jag har precis (läs i fredags ), vid 37 års ålder köpt mitt livs första häst. Jag har ridit till och från sedan jag var liten, både på ridskola och privat. Jag har haft andelshästar och medryttarhäst. Vissa av dem har varit lätta att hantera, andra har varit buffliga eller varit svåra på annat sätt. MEN, jag har aldrig känt att det har varit mitt jobb (eller ens min rätt) att försöka fostra hästen. Den har ju inte varit min.
Nu står jag här med en egen, i mitt tycke alldeles underbar, 14-årig halvblodsvallack och är bara så lycklig . I ridningen är han fantastiskt trevlig. Pigg men ändå trygg. Struntar i blåst, fladdrande plast, hundar och annat som hästar brukar blir rädda för. Står blixtstilla vid uppsittning. Välutbildad i både dressyr och hoppning. Kort sagt en perfekt läromästare.
I stallet är det en annan historia. När man kommer till boxen för att hämta honom vänder han rumpan till. Ska grimman på är det öronen bakåt som gäller. När man borstar är det en hel del sura miner och viftande med frambenen. Han kan t.o.m. måtta sparkar med bakbenen. Jag uppfattar inte som att han vill träffa, utan mer att han hotar. Jag är inte rädd för honom, och jag känner inte att han egentligen vill mig illa. Men jag vill ju ha en bra relation med min häst. Jag vill kunna borsta honom utan att akta mig för nafsande tänder. Helst vill jag ju så klart att han på sikt ska uppskatta umgänget med mig. Jag förväntar mig inte att han ska bli en "goshäst". Alla hästar är inte sådana och det är hans rätt att inte vara det. Men jag tycker att det är en rimlig förhoppning att vi ska ha ett grundläggande samförstånd och ömsesidig respekt. Jag kan tillägga att han inte verkar uppskatta borstning förutom på huvudet. Där njuter han riktigt och vill gärna att man står länge och väl och håller på.
Min fråga är nu väldigt generell: Hur hade ni börjat jobba med en sådan här häst? Jag har läst en del om NH, Hempfling m.m. men har inte fördjupat mig och har aldrig gått kurs. Hundarna klickertränar jag och jag gillar verkligen det tänket. Där har jag fått fram en fin relation och bra vardagslydnad med i huvudsak positiva metoder och utan att "låtsas vara en hund". Jag vore jätteintresserad av att höra hur ni erfarna tänker kring sådana här saker. Det är ju ett vanligt beteende hos hästar och många verkar aldrig komma till rätta med det. Jag känner att jag saknar verktyg för att jobba med detta. När jag började rida som barn för 30 år sedan var metoden "smäll till ponnyn" den enda som lärdes ut. Det är inte en modell som jag vill tillämpa, om det kan undvikas.
Lite bakgrund om hästen: Han har varit privathäst hos en ryttare som eventuellt var en smula rädd för honom. Sedan tre år bor han på en ridskola där han i vissa perioder har gått som lektionshäst och andra varit tävlingshäst åt ridläraren. Går kvar med ridskolans hästar i en stor flock och verkar väl omtyckt av de andra hästarna. När man kommer med honom till hagen kommer alla de andra och hälsar, och följer gärna efter honom. Jag uppfattar det som att han nog är ganska högt i flockens rangordning.
Väldigt tacksam för alla tips och idéer!
Nu står jag här med en egen, i mitt tycke alldeles underbar, 14-årig halvblodsvallack och är bara så lycklig . I ridningen är han fantastiskt trevlig. Pigg men ändå trygg. Struntar i blåst, fladdrande plast, hundar och annat som hästar brukar blir rädda för. Står blixtstilla vid uppsittning. Välutbildad i både dressyr och hoppning. Kort sagt en perfekt läromästare.
I stallet är det en annan historia. När man kommer till boxen för att hämta honom vänder han rumpan till. Ska grimman på är det öronen bakåt som gäller. När man borstar är det en hel del sura miner och viftande med frambenen. Han kan t.o.m. måtta sparkar med bakbenen. Jag uppfattar inte som att han vill träffa, utan mer att han hotar. Jag är inte rädd för honom, och jag känner inte att han egentligen vill mig illa. Men jag vill ju ha en bra relation med min häst. Jag vill kunna borsta honom utan att akta mig för nafsande tänder. Helst vill jag ju så klart att han på sikt ska uppskatta umgänget med mig. Jag förväntar mig inte att han ska bli en "goshäst". Alla hästar är inte sådana och det är hans rätt att inte vara det. Men jag tycker att det är en rimlig förhoppning att vi ska ha ett grundläggande samförstånd och ömsesidig respekt. Jag kan tillägga att han inte verkar uppskatta borstning förutom på huvudet. Där njuter han riktigt och vill gärna att man står länge och väl och håller på.
Min fråga är nu väldigt generell: Hur hade ni börjat jobba med en sådan här häst? Jag har läst en del om NH, Hempfling m.m. men har inte fördjupat mig och har aldrig gått kurs. Hundarna klickertränar jag och jag gillar verkligen det tänket. Där har jag fått fram en fin relation och bra vardagslydnad med i huvudsak positiva metoder och utan att "låtsas vara en hund". Jag vore jätteintresserad av att höra hur ni erfarna tänker kring sådana här saker. Det är ju ett vanligt beteende hos hästar och många verkar aldrig komma till rätta med det. Jag känner att jag saknar verktyg för att jobba med detta. När jag började rida som barn för 30 år sedan var metoden "smäll till ponnyn" den enda som lärdes ut. Det är inte en modell som jag vill tillämpa, om det kan undvikas.
Lite bakgrund om hästen: Han har varit privathäst hos en ryttare som eventuellt var en smula rädd för honom. Sedan tre år bor han på en ridskola där han i vissa perioder har gått som lektionshäst och andra varit tävlingshäst åt ridläraren. Går kvar med ridskolans hästar i en stor flock och verkar väl omtyckt av de andra hästarna. När man kommer med honom till hagen kommer alla de andra och hälsar, och följer gärna efter honom. Jag uppfattar det som att han nog är ganska högt i flockens rangordning.
Väldigt tacksam för alla tips och idéer!
Senast ändrad: