Häst som inte fått busa?

[Mabuse]

Konstig rubrik, kom inte på någon bättre, haha!

Min häst är en 13-årig D-ponny som jag har haft i två år. Han är den typen av häst som man driver mer än man tar i tyglarna, han är alltså inte så pigg. Han är dock ändå känslig för skänklarna så man behöver inte driva mycket för att få fram honom.
Han är ganska hispig och blir rädd för saker, är bakskygg, blir spänd för minsta lilla och kan sticka om man har otur. Så har han varit i hela sitt liv vad jag och hans förra ägare vet. Jag vill alltså inte ha några kommentarer som "Du kanske ska lära hästen att inte sticka först?" (vilket jag fått höra här förr) Gärna hur man gör dock om någon vet och har erfarenhet av det.

För 1-2 månader sedan när jag red ut och galopperade sprang han ganska snabbt och jag trodde att jag skulle tappa kontrollen, så jag tog i tyglarna mest för att kolla om jag hade kontroll. Inte hårt, bara lite löst, men genast gick han ner till långsam galopp och jag fick driva resten av vägen. Det var nästan som att han blev lite "sur" på mig. Nästa gång jag galopperade tog jag inte i tyglarna över huvud taget, och då sprang han glatt vidare snabbt hela vägen och utan att jag nuddade med skänklarna.

För ca 2 veckor sedan skulle vi hoppa. Jag märkte direkt att han blev glad att det stod hinder i paddocken. Men när jag värmde upp blev han rädd för småsaker och jag tänkte att han har väl en sådan dag. När jag skulle fatta galopp första gången sprang han genast iväg för snabbt och jag tänkte att han skulle sticka och gjorde en förhållning. Han saktade av efter några sekunder, och resten av passet fick jag driva fram honom. Jag tror alltså inte att han tänkte sticka utan att han var glad. Han var fortfarande glad att få hoppa efter det men jag behövde inte ta i tyglarna någonting och jag fick driva fram honom som vanligt.

Så nu har jag börjat fundera. Han kanske aldrig har fått springa och busa med ryttare på grund av sina nerver, att alla ryttare har varit rädda att han ska sticka? Är det möjligt? Hans förra ägare var inte så van ryttare (lärde sig mycket på min ponny som då bara var 5-7 år gammal) och innan han kom till mig stod han på en ridskola.
Han kanske alltid har fått springa kontrollerat eftersom man aldrig vet när han kommer sticka?
Han är ganska "långsint" i sättet även när man pysslar med honom. Om han till exempel inte får lukta på borsten direkt när man ska borsta ställer han sig och surar och vägrar lukta på borsten när man sätter den under hans näsa, trots att det var det han ville från första början. Han är sedan sur resten av tiden jag pysslar med honom om jag inte gör något han gillar eller tycker är kul.


Om är så att han inte springer för att han aldrig fått det (låter dumt nu när jag skriver det ) Vad ska jag göra då? Men först och främst, är det möjligt att det kan vara så?

Som du beskriver honom, som allmänt rädd och ängslig, så skulle jag snarare säga att han har jätterespekt för människor. Jag tror inte han surar, jag tror han tar dig på jätteallvar när du säger nej. Har du sagt att man inte får lukta på borsten, då får man inte det, även om nån sen håller borsten framför en. Dessutom är du säkert arg på honom, eftersom han gjorde fel, så nu gäller det att hålla sig på sin kant och vara superlydig tills du visar att du är glad igen (=gör något kul), då kan man bli sig själv igen.

Samma sak med förhållningarna, han vill göra rätt så när du tar en ordentlig förhållning så är det så, man får på inga villkors vis springa, man ska ta det jättelugnt, för det sa du.

 

[kryddelydd]

Det var inte dig jag menade, det kanske verkade så dock


Självklart går han framåt utan att jag driver. Det känns bara som att han inte "springer på" (alltså inte okontrollerat på något sätt utan just för att han tycker att det är kul) för att han kanske aldrig fått det innan. Som du kan läsa där uppe, exemplet när jag galopperade i skogen. Ridningen ska vara rolig för hästen också.



Sen vill jag bara säga igen att han inte är en häst man måste sitta och driva hela tiden. Han är fortfarande känslig för hjälperna vilket jag tror att någon missuppfattade.

Varför tror du att hästen "ska" tycka att det vore roligt att "få" springa fortare?

Mina hästar rids in i ganska fritt tempo. Det vill säga jag ber dem att springa, de får göra det på lös tygel. Gärna på bortväg från stallet så jag inte behöver bromsa med tyglarna förrän jag tycker att vi inte ska springa längre.
Jag får då hästar som gärna springer - men inte fortare än jag ber dem om.

 

[kryddelydd]

Busighet för mig är när man fattar galopp tex och hästen är glad och kör ett par glädjesprång, alltså livlig och glad. Och sådant tycker jag är helt okej sålänge det inte går överstyr. .

Att bocka i samband med galoppfattningar är INTE OK i mina ögon.
Det är ett beteende som kan ge farliga situationer.

Men man har olika referenser.

 

[Grazing]

Att bocka i samband med galoppfattningar är INTE OK i mina ögon.
Det är ett beteende som kan ge farliga situationer.

Men man har olika referenser.

Det är inte okej för mig heller egentligen. Men har man ägt sin häst i mer än 10 år och man känner varandra utan och innan så var det i det läget för mig helt okej. Jag kunde liksom inte åka av, kunde hans rörelser utan och innan. Sen kände jag redan innan fattningarna att detta kommer gå lugnt eller detta kommer bli mera livat.

Men det finns en måtta med allt och vissa dagar så orkade jag inte och då var det nej och då höll han inte på, han verkade känna av det där. Med honom så var det viktigaste att sa jag nej så var det nej, han blev dock inte sur eller långsint eller tyckte livet var tråkigt för att jag begränsade buset. I början dock av våran relation så var allt sådant väldigt stort nej på då han var skarp i huvudet och utnyttjade många situationer, sen lättade det efter åren som gick och vi kunde ge och ta lite mera i relationen så att säga.

Hästar som rids av olika personer kräver en mer tydlig ram tycker jag. Då är det bättre att hålla sig till en och samma tydliga ram då inte ryttare och häst kan läsa varandra på samma sätt.