Konstig rubrik, kom inte på någon bättre, haha!
Min häst är en 13-årig D-ponny som jag har haft i två år. Han är den typen av häst som man driver mer än man tar i tyglarna, han är alltså inte så pigg. Han är dock ändå känslig för skänklarna så man behöver inte driva mycket för att få fram honom.
Han är ganska hispig och blir rädd för saker, är bakskygg, blir spänd för minsta lilla och kan sticka om man har otur. Så har han varit i hela sitt liv vad jag och hans förra ägare vet. Jag vill alltså inte ha några kommentarer som "Du kanske ska lära hästen att inte sticka först?" (vilket jag fått höra här förr) Gärna hur man gör dock om någon vet och har erfarenhet av det.
För 1-2 månader sedan när jag red ut och galopperade sprang han ganska snabbt och jag trodde att jag skulle tappa kontrollen, så jag tog i tyglarna mest för att kolla om jag hade kontroll. Inte hårt, bara lite löst, men genast gick han ner till långsam galopp och jag fick driva resten av vägen. Det var nästan som att han blev lite "sur" på mig. Nästa gång jag galopperade tog jag inte i tyglarna över huvud taget, och då sprang han glatt vidare snabbt hela vägen och utan att jag nuddade med skänklarna.
För ca 2 veckor sedan skulle vi hoppa. Jag märkte direkt att han blev glad att det stod hinder i paddocken. Men när jag värmde upp blev han rädd för småsaker och jag tänkte att han har väl en sådan dag. När jag skulle fatta galopp första gången sprang han genast iväg för snabbt och jag tänkte att han skulle sticka och gjorde en förhållning. Han saktade av efter några sekunder, och resten av passet fick jag driva fram honom. Jag tror alltså inte att han tänkte sticka utan att han var glad. Han var fortfarande glad att få hoppa efter det men jag behövde inte ta i tyglarna någonting och jag fick driva fram honom som vanligt.
Så nu har jag börjat fundera. Han kanske aldrig har fått springa och busa med ryttare på grund av sina nerver, att alla ryttare har varit rädda att han ska sticka? Är det möjligt? Hans förra ägare var inte så van ryttare (lärde sig mycket på min ponny som då bara var 5-7 år gammal) och innan han kom till mig stod han på en ridskola.
Han kanske alltid har fått springa kontrollerat eftersom man aldrig vet när han kommer sticka?
Han är ganska "långsint" i sättet även när man pysslar med honom. Om han till exempel inte får lukta på borsten direkt när man ska borsta ställer han sig och surar och vägrar lukta på borsten när man sätter den under hans näsa, trots att det var det han ville från första början. Han är sedan sur resten av tiden jag pysslar med honom om jag inte gör något han gillar eller tycker är kul.
Om är så att han inte springer för att han aldrig fått det (låter dumt nu när jag skriver det ) Vad ska jag göra då? Men först och främst, är det möjligt att det kan vara så?
Min häst är en 13-årig D-ponny som jag har haft i två år. Han är den typen av häst som man driver mer än man tar i tyglarna, han är alltså inte så pigg. Han är dock ändå känslig för skänklarna så man behöver inte driva mycket för att få fram honom.
Han är ganska hispig och blir rädd för saker, är bakskygg, blir spänd för minsta lilla och kan sticka om man har otur. Så har han varit i hela sitt liv vad jag och hans förra ägare vet. Jag vill alltså inte ha några kommentarer som "Du kanske ska lära hästen att inte sticka först?" (vilket jag fått höra här förr) Gärna hur man gör dock om någon vet och har erfarenhet av det.
För 1-2 månader sedan när jag red ut och galopperade sprang han ganska snabbt och jag trodde att jag skulle tappa kontrollen, så jag tog i tyglarna mest för att kolla om jag hade kontroll. Inte hårt, bara lite löst, men genast gick han ner till långsam galopp och jag fick driva resten av vägen. Det var nästan som att han blev lite "sur" på mig. Nästa gång jag galopperade tog jag inte i tyglarna över huvud taget, och då sprang han glatt vidare snabbt hela vägen och utan att jag nuddade med skänklarna.
För ca 2 veckor sedan skulle vi hoppa. Jag märkte direkt att han blev glad att det stod hinder i paddocken. Men när jag värmde upp blev han rädd för småsaker och jag tänkte att han har väl en sådan dag. När jag skulle fatta galopp första gången sprang han genast iväg för snabbt och jag tänkte att han skulle sticka och gjorde en förhållning. Han saktade av efter några sekunder, och resten av passet fick jag driva fram honom. Jag tror alltså inte att han tänkte sticka utan att han var glad. Han var fortfarande glad att få hoppa efter det men jag behövde inte ta i tyglarna någonting och jag fick driva fram honom som vanligt.
Så nu har jag börjat fundera. Han kanske aldrig har fått springa och busa med ryttare på grund av sina nerver, att alla ryttare har varit rädda att han ska sticka? Är det möjligt? Hans förra ägare var inte så van ryttare (lärde sig mycket på min ponny som då bara var 5-7 år gammal) och innan han kom till mig stod han på en ridskola.
Han kanske alltid har fått springa kontrollerat eftersom man aldrig vet när han kommer sticka?
Han är ganska "långsint" i sättet även när man pysslar med honom. Om han till exempel inte får lukta på borsten direkt när man ska borsta ställer han sig och surar och vägrar lukta på borsten när man sätter den under hans näsa, trots att det var det han ville från första början. Han är sedan sur resten av tiden jag pysslar med honom om jag inte gör något han gillar eller tycker är kul.
Om är så att han inte springer för att han aldrig fått det (låter dumt nu när jag skriver det ) Vad ska jag göra då? Men först och främst, är det möjligt att det kan vara så?