Tora
Trådstartare
Det hände en obehaglig sak i går (måndags) och jag tänkte om ni har några funderingar på vad som orsakade detta.
Jag och min sambo var ute och promenerade med vårat sto och hennes föl. Fölet är ca 9 veckor gammal. Stoet är en sådan häst som alltid är positiv, snäll och har öronen framåt. Möjligtvis hänger de åt sidan när hon sover
.
Vi gick i början den vanliga vägen men tog till höger i stället för till vänster. "Högerslingan" har vi ridit en del på dock inte sedan fölis föddes. Alltså har vi inte gått där med sto och föl.
Allt var som vanligt. Sambon först med fölis (lillan vill gärna gå först ser ingen anledning att inte uppmuntra det, fast det kanske är fel?) och jag traskande efter med stoet. Denna ordning har aldrig varit något problem på våra promenader innan tvärt om båda hästarna har verkat nöjda med detta. När vi kommer till en sväng och vänder så att säga tillbaka upp mot stallet så blir stoet väldigt sur. Hon lägger öronen bakåt och ser allmänt "konstig" ut. Min första tanke är att det sitter en blining på henne eller något annat konstigt odjur. Försöker hitta något men ser inget. Under tiden blir hästen bara surare och surare. Till slut har hon öronen så hårt slickade bakåt att man inte kan se dem. Samtidigt så blir hon helt annorlunda i sin kroppshållning (svårt att förklara tyvärr). Hon försöker inte bita mig utan det verkar som om hon är sur på den lilla men ändå inte. Det hela är väldigt obehaglig. Inte för att jag är rädd för henne utan under de tre åren så har haft henne så har jag aldrig sett henne vara arg. Faktum är att jag under mina 20 hästår aldrig sett en häst vara så rent ut sagt skitförbannad. Vi går förbi fölisen men det blir inte bättre. Jag backar och flyttar henne för att försöka distrahera henne. Hon lyssnar men öronen är fortfarande bakåt slickade och koncentationen är någon annanstans. Jag uppfatar inte att hon är hotfull mot mig på något sätt. Nu är hon så arg att jag på allvar börjar tro att det totalt har slagit slint i huvudet på henne och funderar om jag vågar släppa i hop fölis och stoet igen. Vi går några meter och jag går förbi fölis igen då lugnar hon sig lite och öronen lättar lite. Jag gör en volt och hamnar bakom fölis vips så åker örena bakåt igen. Jag går förbi förbi igen och stoet lugnar sig lite. Provar att göra en volt igen för att hamna bakom fölis (försöker utröna vad det är som stör stoet då jag aldrig varit med om ett sådant betteende förut från någon häst) men nu verkar hon inte alls sur. Vi går ca 20 meter till och nu har hon bara "vanligt" bråttom som hon brukar ha då vi är på väg hemmåt. Plötsligt är allt som vanligt. Kanske att jag tycker hon är liiiite spänd.
Allt som allt tar hela händelsen från första surheten till vanligt igen ca 15 minuter och sträckan är några hundra meter. Fölis är helt oberörd under tiden och traskar på som vanligt utan att bekymmra sig om att mamma ser ut som en huggorm. Jag upplever aldrig som sagt att hon skulle vara agressiv mot oss människor. Hon verkar inte heller direkt aggressiv mot fölet utan mera indirekt sur mot den lilla. Jätteflummig förklaring men det är så fruktänsvärt svårt att förklara.
Om det nu var så att stoet av någon anledning ville gå först så borde ju agressiviteten ha försvunnit första gången vi gick förbi fölet men det var ju inte förren vid andra passeringen som den lättade.
Tänkte gå samma sträcka i morgon igen (onsdag) för att se om beteendet upprepar sig.
Är det någon som har några ideer om vad det är som kan ha utlöst detta. Eller har varit med om något liknande? Klart att ston kan sura mot sina fölungar (om det nu var fölisen hon var sur mot) men detta var något helt annat. Hästen var verkligen totalt skitförbannad.
Mvh
Tora den förbryllade
Jag och min sambo var ute och promenerade med vårat sto och hennes föl. Fölet är ca 9 veckor gammal. Stoet är en sådan häst som alltid är positiv, snäll och har öronen framåt. Möjligtvis hänger de åt sidan när hon sover
.Vi gick i början den vanliga vägen men tog till höger i stället för till vänster. "Högerslingan" har vi ridit en del på dock inte sedan fölis föddes. Alltså har vi inte gått där med sto och föl.
Allt var som vanligt. Sambon först med fölis (lillan vill gärna gå först ser ingen anledning att inte uppmuntra det, fast det kanske är fel?) och jag traskande efter med stoet. Denna ordning har aldrig varit något problem på våra promenader innan tvärt om båda hästarna har verkat nöjda med detta. När vi kommer till en sväng och vänder så att säga tillbaka upp mot stallet så blir stoet väldigt sur. Hon lägger öronen bakåt och ser allmänt "konstig" ut. Min första tanke är att det sitter en blining på henne eller något annat konstigt odjur. Försöker hitta något men ser inget. Under tiden blir hästen bara surare och surare. Till slut har hon öronen så hårt slickade bakåt att man inte kan se dem. Samtidigt så blir hon helt annorlunda i sin kroppshållning (svårt att förklara tyvärr). Hon försöker inte bita mig utan det verkar som om hon är sur på den lilla men ändå inte. Det hela är väldigt obehaglig. Inte för att jag är rädd för henne utan under de tre åren så har haft henne så har jag aldrig sett henne vara arg. Faktum är att jag under mina 20 hästår aldrig sett en häst vara så rent ut sagt skitförbannad. Vi går förbi fölisen men det blir inte bättre. Jag backar och flyttar henne för att försöka distrahera henne. Hon lyssnar men öronen är fortfarande bakåt slickade och koncentationen är någon annanstans. Jag uppfatar inte att hon är hotfull mot mig på något sätt. Nu är hon så arg att jag på allvar börjar tro att det totalt har slagit slint i huvudet på henne och funderar om jag vågar släppa i hop fölis och stoet igen. Vi går några meter och jag går förbi fölis igen då lugnar hon sig lite och öronen lättar lite. Jag gör en volt och hamnar bakom fölis vips så åker örena bakåt igen. Jag går förbi förbi igen och stoet lugnar sig lite. Provar att göra en volt igen för att hamna bakom fölis (försöker utröna vad det är som stör stoet då jag aldrig varit med om ett sådant betteende förut från någon häst) men nu verkar hon inte alls sur. Vi går ca 20 meter till och nu har hon bara "vanligt" bråttom som hon brukar ha då vi är på väg hemmåt. Plötsligt är allt som vanligt. Kanske att jag tycker hon är liiiite spänd.
Allt som allt tar hela händelsen från första surheten till vanligt igen ca 15 minuter och sträckan är några hundra meter. Fölis är helt oberörd under tiden och traskar på som vanligt utan att bekymmra sig om att mamma ser ut som en huggorm. Jag upplever aldrig som sagt att hon skulle vara agressiv mot oss människor. Hon verkar inte heller direkt aggressiv mot fölet utan mera indirekt sur mot den lilla. Jätteflummig förklaring men det är så fruktänsvärt svårt att förklara.
Om det nu var så att stoet av någon anledning ville gå först så borde ju agressiviteten ha försvunnit första gången vi gick förbi fölet men det var ju inte förren vid andra passeringen som den lättade.
Tänkte gå samma sträcka i morgon igen (onsdag) för att se om beteendet upprepar sig.
Är det någon som har några ideer om vad det är som kan ha utlöst detta. Eller har varit med om något liknande? Klart att ston kan sura mot sina fölungar (om det nu var fölisen hon var sur mot) men detta var något helt annat. Hästen var verkligen totalt skitförbannad.
Mvh
Tora den förbryllade
