Ja väldigt lång innan. Hon hade en missbildning som gjorde att tarmen slöt sig på ett konstigt sett så de passerade inte som de skulle igenom, men det är inga problem med de nu. Hon är lite över normalhull nu, inget problem med vikten. Hon va lite smal när jag fick henne men de var pga att hon hade både stor blodmask och bandmask, men nu är hon maskfri.
Jag skulle samråda med veterinär om att sätta henne på metacam i 14 dagar och se vad som händer.
Jag hade - eller ja jag har honom kvar - en ponny som gradvis under drygt ett års tid förändrades i humöret. Det kom sas inte över en natt utan det kom smygande. Jag har haft honom sen han var ett år, och han gick som hingst tills han var tre år. Världens snällaste på riktigt, även som hingst. Men när han var ungefär tre, efter kastrering, så började han förändras i humöret. Det eskalerade, och om vi spolar framåt så kunde han ur det blå på riktigt anfalla. Inga hot eller skenmanövrar, han anföll och han menade allvar. Helt plötsligt utan förvarning. Ingen röd tråd. Han sparkade sönder mitt ena knä, och det är rena turen att jag blev av med en dunjacka och inte ena armen. Han var även generellt tjurigare, kunde hota osv. För att vara god som guld en stund senare/i annat. Var inte bara mot mig han förändrades utan generellt, försökte på allvar ta kål på en veterinär en gång. Hans smala lycka var att han är en liten B-ponny, och att jag vägrade acceptera att en dumsnäll ponny plötsligt ska bli knäpp eller börja "testa" eller liknande. Men hade han varit storhäst hade han varit stendöd vid det här laget, det hade varit för farligt.
Han veterinärundersöktes flera gånger, av flera olika veterinärer, då jag inte "tror på" att hästar börjar bete sig helt apart utan att ha en anledning, och inte blir aggressiva utan att de råkat ut för något om de inte har något fysiskt fel. Ingen veterinär hittade något fel. Ohalt, ren på böjprov etc. Mer än en veterinär rekommenderade mig att ta bort honom innan han skadade mig allvarligt eller värre. Det talades om lynnesfel etc.
Han hade tidigare haft magsår, så vi provbehandlade mot det igen. Njet. Talades om att sätta på smärtis för att se, men han tål det väldigt dåligt och får magsår "direkt" av det så man ville ha något att gå på innan. Nya undersökningar. INGA fel hittas på kraken.
Av en slump var en av mina veterinärer på föreläsning om pain face hos hästar, och tyckte en del stämde. Dessutom har hon pratat med någon kollega om någon slags nervsmärta det kan vara. Vi bestämmer oss tillslut för att som en sista chans sätta honom på smärtstillande och magsårsmedicin och se. Om det ger noll effekt så var det liksom bara avlivning kvar...
Han blev vänligare på smärtis. Märkbart! Okej, han har ont. Ny klinikrunda. Ingen hittar något. Lång historia kort - slutligen hittas med detektivarbete en ful ledinflammation i ena bakknäet. Inte ny. Både vet och jag var i ärlighetens namn tveksam till om det verkligen kunde vara anledningen, han var _inte_ halt. Dålig motor och tragglig galopp på böjt spår ja. Inte halt, inte ens på böjprov. Inte gallig. Men UL visade inflammation. Vi behandlade. En gång.
Ponnyn är glad, snäll och pålitlig igen. Har så varit sen några veckor efter behandlingen, och det har snart gått två år.
Så, även unga oridna hästar (min var inriden men inte mer) KAN ha smärta som anledning, och det behöver INTE visa sig uppenbart.
Min ponny är förresten i övrigt sjukt smärttålig. Han sa inte pip efter kastreringen ens när det blev infekterat. Han fick upp en pinne rakt upp i ljumsken, sa inte pip. Jag märkte det inte förrän det svullnade och varade i ljumsken. Så, inte en pipig och eller smärtkänslig häst. Men den där knäledsinflammationen störde honom ofantligt. Och av oklar anledning så istället för att linka runt eller hoppa på tre ben blev han "till och från" aggressiv. Av smärtan.
Och jo, mer än en förståsigpåare ansåg att han testade, mopsade sig etc och "behövde mer uppfostran" och "ordentligt med stryk" ungefär... Nej jag provade inte det, eftersom jag var övertygad om att han HADE en legitim anledning och inte bara "dummade" sig. Jag är glad för att jag stod kvar vid det, jag hade förstört ALLT förtroende om jag tagit i med "hårdhandskarna" där.
Dock finns det hästar som tar chansen att utmana när de kan etc. Men det är inte det första jag antar. Så i ditt fall skulle jag börja med att försöka utesluta smärta. När det är uteslutet kan man börja studera beteendet och se om det faktiskt är "kaxande" och då ta tag i det med kunnig hjälp. (Hårdhandskar gör kaxiga hästar farliga om man inte vet vad man håller på med, och de som vet vad de håller på med behöver inte särskilt hårda handskar...)
Jag har nog inte läst ett enda inlägg av den personen där jag inte vet om det är mitt eller hans huvud jag vill köra in i väggen upprepade gånger. 
